Ofta ser man ju listor med rubriken ”XX saker du aldrig ska säga till en gravid kvinna”. Här är ett exempel på sådan lista som jag tyckte var riktigt bra. Jag tänkte att det var på tiden att skapa en liknande lista, fast med saker man aldrig ska säga till en gravid löpare. Så, här kommer den:
1. ”Jag vill tipsa om appen ’Från soffan till 5 km’ när du ska komma igång igen efter graviditeten.”
Det räcker med att många av oss gravida löpare nojar över hur vår löpning kommer att påverkas av att ha ett växande foster i magen. Många tvingas lägga löpningen helt på hyllan under större delen av graviditeten medan andra kan springa fram till förlossningen. Hur som helst, vi är alla olika men i skallen är vi fortfarande löpare även om vi kanske för tillfället kör spinning eller yoga. Men sänk oss inte genom att antyda att vi kommer att behöva använda oss av en app för soffliggare när vi ska komma igång bara för att vi inte kör på som tidigare. Hur välment din kommentar än är och hur bra din fru tyckte att appen var.
2. ”Haha, just nu är jag snabbare än du!”
Nej, nej, nej. Ingen bra idé att haspla ur sig det här, såvida du inte vill trycka ner den stackars gravida löparen ännu djupare i skorna. Vi vet att det går långsamt, vi vet att vi är fjärran från hur fort vi kunde springa innan vi blev gravida. Tro mig, VI VET. Vi behöver inte råka ut för muppar som tror att det är roligt för en gravid kvinna att bli påmind om att hon inte springer som tidigare.
3. ”Det är farligt att springa under graviditeten, du kan få missfall.”
De studier som finns i ämnet är få och dessutom är varje människa unik. Därför är det alltid farligt att generalisera. Barnmorskan Maria Wigbrant, som har skrivit den utmärkta boken ”Stark, glad, gravid” (Miro förlag) ger ett bra svar på just frågan om graviditet och löpning här. Bland annat skriver hon:
”Intensiteten ska helst inte vara högre än att du kan prata under löpningen. Märker du att kommer upp i högre intensitet så sänk nivån. Efter omkring graviditetsvecka 20 ökar belastningen på bäckenbotten i och med att barnet och livmodern växer och att du blir mer instabil i bäckenregionen på grund av ökade nivåer av hormonet relaxin i din kropp. Den ökade ledrörligheten ökar risken för skador som stukning av en fotled. Om du löptränar så gör det på jämnt underlag för att minska risken för stötar och att snubbla. Viktigt är därför att välja bra skor, ett bra underlag att springa på och att komma ihåg att träna bäckenbottenmusklerna, vilket du ska göra hela graviditeten samt resten av livet! Min rekommendation är att du undviker löpning i den sista trimestern. Då är mer lågintensiv träning lämpligare.”
Men återigen är alla unika och det finns många exempel på löpare som har fortsatt att springa långt in i graviditeten. Då forskningen inom det här området är mycket begränsad är det som sagt inte så lyckat att generalisera utan det är bättre att lyssna på kroppen. Det du hittar på nätet och det som experter säger ska du se som rekommendationer, det är du som fattar beslut om hur just du vill göra. Tänk bara på att som löpare har man ofta ett rätt tjurigt pannben och det kan vara lätt att ignorera signaler från kroppen eftersom man innan man blev gravid kanske gick igång på kampen. Under graviditeten ska du inte sträva efter att prestera, spar det till efter förlossningen. Så lyder de tips jag har fått från insatta i ämnet.
4. ”Jag kom aldrig tillbaka till min gamla form efter graviditeten.”
Tråkigt såklart. Men vilken funktion tror du att den här informationen fyller för en gravid, träningsfrälst kvinna? Mitt tips är att spara dina erfarenheter för dig själv såvida du inte får en rak fråga i ämnet. Alla är olika och det finns lysande exempel på kvinnor som har kommit tillbaka starkare efter graviditeten. Visst kan komplikationer och annat i samband med graviditet och förlossning ställa till det, men det är ingen idé att flagga för sådana saker innan de är ett faktum. Innan dess skapar de bara oro och irritation.
5. ”Blir du kissnödig ofta nu? Vänta bara, värre blir det!”
Återigen, den här typen av information om dina egna graviderfarenheter är av ringa nytta för andra människor. Det är dina erfarenheter och för andra fyller de ingen annan funktion än att de skapar oro och frustration. Låt istället kvinnan i fråga träna på och göra sina egna erfarenheter. Såvida du inte får en fråga om detta så är mitt råd att hålla inne med dina mindre bra upplevelser av löpning under graviditeten.
Hej Petra.
Som upphovsmakare till kommentar nummer ett var det ett tips med vetskapen om vad hormoner gör med bäcken etc för att sakta komma igång med löpning så kroppen hänger med. Inte meningen att sänka dig. Du missuppfattade mig upplever jag.
Ha det gött!
Robert – jag förstår att du inte menade något illa med kommentaren, jag ville mer illustrera hur olika diverse kommentarer kan uppfattas även om avsändaren inte menade något illa. Vet flera bekanta/vänner som också har reagerat som jag när de har fått välmenande råd som har nått en öm punkt hos dem, det vill säga oron över hur återgången till löpningen ska ske efter graviditeten.
Kanske, kanske måste man stärka sig själv lite? Kanske ska man inte ta allt folk säger som förolämpningar och kränkande ord? Kanske kan man glädja sig över att folk bryr sig om dig nog för att dela med sig av erfarenheter de har? Kanske kan man bjuda på att en annan person får känna sig snabb, även om hen råkar vara snabbare än du? Jag förstår att man kan vara känslig, men jag tycker du verkar ta ganska mycket på ett överdrivet negativt och kritiskt vis. Folk är i allmänhet bara väldigt snälla och om man utgår från det, istället för motsatsen, så blir alla kommentarer helt okej. När jag var gravid med sista barnet var jag ofta i badhuset med de äldre barnen. Oj, vad jag fick kommentarer om att man inte ska bada sista veckorna, inte bada bubbelpool och inte bada bastu och ABSOLUT inte dyka och det är GALET att åka vattenrutschkana. Jag tyckte det var rörande att folk överhuvudtaget brydde sig om mig och ville mitt bästa. Jag kände ju själv vad jag orkade och kunde göra, men jag blev glad över deras omtanke. Oftast pratar vi ju inte alls med varandra, så jag älskade att okända människor plötsligt VILLE prata och diskutera. Vad är det att ta illa upp över? Du känner ju som sagt dig själv och din kropp bäst. Ta resten bara som kärlek och omtanke. Tänk om ingen sade något alls?
Jag ska vara tyst, jag lovar…… 😉
//Hälsningar trebarnsmamman. 😉
Kram!
😉
Ja med är tyst samt jag klappar ej gravida på magen och säger ”hur mår lilla bebisen”.
Jag tänker komma med lite perspektiv Petra. Jag har alltid varit aktiv. Pysslat med en idrott där jag var duktig och framgångsrik och samlade medaljer och pokaler i ett. Men så fick jag en influensa för 14 år sen. Feber och ledvärk, du vet det vanliga. Febern försvann. Det gjorde aldrig ledvärken. Med influensan kom också en reumatisk sjukdom. Nu sitter jag med ena benet i högläge, för knät är just opererat för fjärde gången. Jag vet inte när jag kan börja springa igen, men idag kunde jag gå ”normalt” upp för en halv trappa. Jag kommer aldrig, inte ens när knät läkt, att kunna träna som jag en gång kunde. Ibland händer det att jag kan springa en mil. Då flyger jag som på små moln, för att kroppen orkade och gav sin ork till mig.
Om ett år eller så kommer du att kunna springa normalt igen. Du kanske aldrig blir precis lika bra, eller så blir du ännu bättre. Men du kommer att kunna springa och lyfta och dra upp din egen kroppsvikt. Jag kommer aldrig att komma dit igen. Ibland kan jag springa en mil. Ibland gör det för ont efter en kilometer. Ibland kommer jag knappt ur sängen.
Precis som du har jag en historia med ordentligt störd kroppsuppfattning och ätstörningar. Till skillnad från dig har jag lärt mig hantera mina. Jag har lärt mig att ändra mina perspektiv, så att en mil är en bra sträcka. Fem kilometer kan vara galet bra, en dag när kroppen kändes som att den skulle strejka, men ändå orkade. Och när jag tar min kroppsvikt i knäböj känner jag mig odödlig. För det viktigaste Petra, det är att kroppen är hel. Att den kan leverera efter sina förutsättningar. Dina förutsättningar är ändrade nu. Mina likaså. Idag kunde jag gå upp för en halv trappa. Vilken grej va, jag som knappt kunde böja benet i förrgår!
Jag vill inte slå på fingrarna eller läxa upp dig. Jag vill bara bringa perspektiv. Nya synsätt. Du är gravid. Din kropp är förändrad. Den kommer alltid att vara förändrad, på ett eller annat sätt. Ibland till det sämre. Ibland till det bättre.
Hej Petra!
Träningsmässigt har mina graviditeter varit ett lyft 🙂
Före barn nr 1 och 2 spelade jag fotboll och fortsatte även efteråt, upplevde t.o.m. ett stort lyft efter bägge! Efter barn nr 3 började jag löpträna och styrketräna. Har aldrig varit i bättre form än nu 🙂
tålamod är väl typ nyckelordet för tävlingsmänniskor som du (och jag).
All lycka!!!