"Är den där lilla filuren verkligen min?"
I natt vaknade jag av att någon snarkade högt. Vi snackar timmerstockar som drogs. Min första tanke var att pojkvännen låg bakom oljudet, men icke. Det var min 4,2 kilo tunga och 52 centimeter långa, en månad gamla son.
Hur sjutton kan en så liten kropp frambringa ett sådant ljud? Det är mycket kring den där lilla filuren som känns väldigt overkligt. Måste kolla på honom flera gånger i timmen för att förstå att han är min. Nattetid kan jag nästan bli rädd när jag ser konturerna av hans ansikte i mörkret, för ibland kan han se ut som en liten gremlin.
Det är verkligen blandade känslor som sköljer över en när man blir förälder. Inte alltid bara superpositiva saker. Till exempel blir man påmind om liv och död. Det är väldigt omskakande, för jag har sällan tänkt i de banorna tidigare. Nu blir det så påtagligt. Adrian föds och någon annan dör, det är så livet är. Det är svårt att smälta.
Någon som känner igen sig?
Taggar
3 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Ja verkligen… Min mormor dog några dagar innan min äldsta son föddes… Vilket på något sätt kändes extra tragiskt och jobbigt. En vän till mig va med om samma sak hennes farmor dog samma dag som hennes tvillingar föddes…
Å i dessa dagar funderar jag väldigt mycket runt om kring barnen och vilken framtid de kommer ha att.
Underbart, pojkarna var 4.1 och 4.2 och 55 cm långa när de föddes!! Tänk va, jag fick en månad gammal bebis på direkten liksom. Med polisonger på den ene, det beställde man ju inte.
Jag är lite avis på dig, längtar tillbaka. Till mindre fotsvett och mer bebidoft.
Visst är vi lyckligt lottade. kram!
Hormonomställningen gjorde att jag drömde ohyggliga mardrömmar i flera veckor efter mitt första barn. Tack och lov gick det över