Onsdag och dags för ännu en veckans löpare! Den här gången presenterar jag Annelie Bohman, 41, som bor på landet utanför Växjö tillsammans med barnen Razmus och Filip. Hon har en pojkvän/särbo som heter Jan och så jobbar hon på näringslivskontoret på Växjö kommun.
Hur länge har du löptränat?
– Jag började springa hösten 2009.
Hur kom det sig att du började?
– Jag ville få bättre kondition och löpning kändes som ett smidigt sätt när barnen var mindre, inga tider att passa och lättåtkomligt. Bara att öppna dörren och ge sig ut.
Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?
– Måndag styrketräning, tisdag löpintervaller, onsdag styrketräning, torsdag löpning och gärna med tempoinslag, fredag vila, lördag cykling 1-3 timmar och söndag löpning 2-2,5 timmar. Men allt beror på hur det fungerar med barnen, min vision är dock att få ihop det så här. Har fördelen att kunna ta längre lunch vissa dagar och hinna få in träningen då.
Vilka är dina eventuella mål med träningen?
– Självklart att må bra men jag är också en tävlingsmänniska och gillar att ha mål i form av lopp. I år är det Fjällmaraton och Öppet fjäll i Vålådalen som är ett mål. Ett mål är också att hela tiden känna glädje för min träning, självklart inte varje dag men glädjen måste finnas där!
Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?
– Jag tränar styrka, cykling och ibland ytterst sällan simning. Har gjort två Ironman och förhoppningsvis blir det någon mer framöver.
Vilken är din syn på kost? Hur äter du?
– Då det blir en del träningstimmar varje vecka försöker jag äta bra mat som ger mig energi så jag ska orka vara mamma, jobba och träna. Äter frukost, lunch, middag och två mellanmål. Är ofta hungrig och måste få i mig mat annars blir jag gnällig. Min största svaghet är att jag i grunden inte är särskilt intresserad av att laga mat men gör mitt bästa för att det ska bli bra. Älskar efterrätter men inte varje dag!
Pryl du inte kan vara utan på löpturen?
– Min klocka den måste jag ha och snegla på och det lite för ofta. På långpassen för att jag inte ska springa för fort och på intervallerna så att jag inte blir för bekväm. Försöker dock lära mig att springa mer på känsla men det är inte helt lätt.
Ditt bästa löparminne?
– Oj, jag har så många härliga löparminnen både från träning och tävling! Om jag ska välja ett från tävling får det bli vinsten i Växjö marathon 2014, det var en obeskrivlig känsla och glädje att få springa in först av alla damer på hemmaplan! Ett annat är kvällsjoggen i Rom förra våren tillsammans med Janne, det var också en obeskrivlig känsla men på ett helt annat sätt.
Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?
– Börja lugnt med att alternera gång med löpning, det ska kännas kul och att du vill göra det igen. Sätt upp ett mål som är realistiskt för just dig och sedan små delmål på vägen. Om det ger en extra inspiration så belöna dig själv ibland när målen är uppnådda. Jämför dig aldrig med någon annan men bli gärna taggad och inspirerad av kompisar som springer fortare eller orkar mer än vad du gör. Testa att springa i en löpgrupp då det ger en enorm kick samtidigt som man träffar människor med samma intresse.