Dags att fira in fredagen med ännu en löparintervju! Den här gången handlar det om Marie Sandberg, 34, som bor i Katrineholm tillsammans med sambo och två barn, 9 och 6 år. Till familjen hör också en hamster. Marie är sjukgymnast och arbetar med patienter som drabbats av stroke eller annan typ av hjärnskada.
Hur länge har du löptränat?
– Jag började när jag var 22-23 år och kämpade med att tillfriskna från en ätstörning.
Hur kom det sig att du började?
– Jag kommer inte ihåg exakt varför men jag behövde något friskare än promenader som pågick i timmar och det var en fantastisk frihetskänsla. I början fick jag springa 30 minuter två gånger i veckan.
Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?
– Nu håller jag även på med triathlon så en träningsvecka består oftast av två pass simning, två pass cykel och två pass löpning. Hinner jag inte alla pass är löpningen det som är roligast. Inför lopp ändrar jag lite i schemat och tränar mer löpning och har kanske också fler vilodagar. Utöver dessa pass kör jag styrka och rörlighet hemma på vardagsrumsgolvet.
Vilka är dina eventuella mål med träningen?
– Jag siktar alltid på att komma under tre timmar på maraton – jag har gjort 3,01 två gånger… Jag har gjort ganska många millopp sub 40 minuter, men jag får alltid kämpa för att hålla mig där.
Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?
– Ja, simning, cykel och styrka.
Vilken är din syn på kost? Hur äter du?
– Med min bakgrund så vill jag ha en avslappnad syn på kost och utesluter inga livsmedel ur kosten. Jag äter regelbundet för annars blir jag så otrevlig, det blir frukost, lunch och middag och oftast tre mellanmål. Mycket frukt och grönsaker för det tycker jag är gott och så försöker jag tänka på att äta allsidigt för att få i mig det jag behöver. Rätt ofta blir det även godis och chips också för det gillar jag. Rent allmänt tycker jag att man kommer väldigt långt med vanlig mat och det går finfint att dricka O’boy efter träning som återhämtningsdryck istället för dyra drycker med konstiga bokstavskombinationer.
Pryl du inte kan vara utan på löpturen?
– Näsdukar, haha. Jag är alltid beredd på att få löparmage och bli tvungen att uppsöka skogen.
Ditt bästa löparminne?
– Oj, vad svårt! Måste jag välja ett? Att för första gången springa milen under 40 minuter var häftigt och att springa in i mål på min första Ironman var riktigt magiskt. Sen finns det många vardagliga fina minnen också: en kvällsrunda i lätt duggregn när benen känns lätta som fjädrar eller när jag kommer hem från en riktigt svettig runda på sommaren och får sticka in huvudet under trädgårdsslangen och dricka mig otörstig.
Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?
– Jag gillar 10-minutersmetoden. Den går ut på att man bestämmer sig för att man bara behöver vara ute 10 minuter, den tanken är inte så mentalt jobbig. Det räcker med 10 minuter – känns det fortfarande jobbigt efter 10 minuter så får man vända och springa hem igen. Vips har man sprungit 20 minuter och fått ett helt okej pass! Eftersom jag har svårt att hålla mig till att svara på det du frågar så måste jag komma med ett tips till: ha inte så höga krav på dig själv, tänk i tid istället för sträcka. Tänk att du ska vara ut till exempel 30 minuter, orkar du inte springa hela vägen så varva med gång. Då slipper du blodsmaken i munnen och får godbitarna av löpningen. Så småningom kan du minska gångpauserna och dessutom är det inget misslyckande att stanna och gå.
Läs mer om Marie på hennes blogg, www.mariesandis.se.