M

Det är inte bredden på rumpan som avgör!

av | apr 18, 2016 | Blogginlägg | 2 Kommentarer

löpning2
Responsen på mitt förra inlägg om att sluta förminska motionärers prestationer blev överväldigande, kul! Det var en sak som slog mig när jag läste era kommentarer som jag vill plocka upp i ett eget inlägg.
Det handlar om att liksom (som jag uppfattar det i alla fall) be om ursäkt för hur kroppen ser ut. Till exempel att ”Jag har bred bak men springer glatt ändå”. Visst får man skriva så, men med mitt gamla ätstörningsförflutna med tillhörande snedvriden kroppsuppfattning blir jag ändå lite ledsen.
LÄS OCKSÅ: 5 knep för att kunna njuta av långpasset
Alltså, en gång för alla: det är inte bredden på rumpan, tjockleken på låren eller något annat som avgör om du är ”värd” att kallas för löpare. Det sitter i ditt huvud, oavsett vad folk säger eller skriver. Minns hur jobbigt jag hade det med min egen identitet som löpare i början, det kändes till exempel oerhört fånigt att gå ner i en hotellreception, passera receptionisten iklädd löparkläder och ge sig ut – och springa. Vad skulle folk tycka? Skulle de skratta åt mig? Hade jag rätt kläder på mig? Skor? Tänk så tokigt det blev i skallen och tänk så lite de andra brydde sig.
LÄS OCKSÅ: Vardagsmotionen knäcker mig!!!
Det jag försöker säga är att de föreställningar vi har om oss själva oftast bara är just föreställningar som finns i våra huvuden. Och ju färre gånger du säger eller skriver något i negativa ordalag om någon kroppsdel hos dig desto bättre. För det som inte finns i ens tankevärld existerar inte. Alla är vi löpare och några disclaimers behövs inte.
Kram på er, löparvänner!

Taggar

2 Kommentarer

  1. Annika

    Jag tillhör de som gärna skojar friskt om min bakdel. Den är inte supermegastor, haha, men det är skönt att skylla den låga farten på gumpen liksom 😉
    Men, som 40+ är jag ändå ganska trygg i mig själv, min kropp och mina outfits som inte vinner några priser i startfållan.
    Jag bara kör!

    Svara
  2. Maria

    Det är så skönt att inte bry sig om vad folk tycker/tänker längre! Det tog ett tag förvisso… Jag vet själv vad jag klarar av, och vilken typ av pass jag är ute på. Skrattar mest för mig själv när andra löpare pressar sig förbi mig som vore det en tävling i motionsspåret =)
    Fasen – alla som är ute och springer är ju LÖPARE, strunt samma om det handlar om 1 km eller 8 mil.

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen