”Kolla, kolla på HOT MAMA!!! Bra jobbat där med bebisen!”

Blev nästan generad över alla uppmuntrande hejarop under gårdagens millopp, urpremiären av STHLM10, igår kväll. Hade i förväg frågat arrangören om det var OK att springa med vagn och hade fått klartecken. Var dock lite tveksam till start eftersom jag kände mig mycket lätt snuvig och dessutom hade lördagens halvmara i benen, men bestämde mig till sist för att ställa upp och jogga runt i lugnt, skönt tempo och njuta av folkfesten.

LÄS OCKSÅ: HEJA MORSAN!!

Snacka om folkfest! Det var fullsmockat i Rålambshovsparken när vi kom dit, det doftade av grillat och i Ben & Jerry’s-bussen var det full kommers. Löpare i färgglada tävlingströjor överallt. Underbart, det här är löparglädje när den är som bäst! Speakern berättade något om vilka elitlöpare som fanns på startlinjen, men jag var mest intresserad av att se mig omkring och kolla ifall det fanns några människor som jag kände igen. Och det gjorde det ju!

LÄS OCKSÅ: YES! Jag klarade det!

När det blev dags att ställa sig i startledet var det längst bak som gällde. Så var det i Linköping Halvmarathon också, att vagnlöpare får stå längst bak och det kan jag förstås förstå. Vi ska ju vara så lite i vägen som möjligt. Startskottet gick och Adrian halvslumrade. Började jogga försiktigt, men det var mycket svårt att komma framåt eftersom jag hade en vägg av löpare framför mig. Började istället att gå raskt och någonstans i höjd med bensinmacken på Norr Mälarstrand lossnade det någorlunda och Adrian och jag tog vänsterfilen.

Vilket publikstöd! Är helt överväldigad. Folk hejade och ropade, ja – det är nog ingen dum idé att springa utan musik i öronen. För nu får man ju HÖRA folkfesten live istället för att höra andra berätta om den efteråt. Det var många ”Heja, hot mama!”-rop och även många löpare som kände igen mig från blogg, podd och Instagram som hejade. Några blev även lite förskräckta när vårt barnvagnsekipage passerade dem, för ikväll hade jag lite extra spring i benen.

LÄS OCKSÅ: JAA! Här är min race report – romanlång!

Västerbron fick ju vi löpare bita i under slutklämmen av loppet. I den fantastiska, ljumma sommarkvällen var det magiskt att komma upp på bron, njuta av utsikten och sedan rulla på utför ner mot Rålambshovsparken. Vi snirklade på, fick hjälp av en man med rejäl basröst som ropade ”HÅLL HÖGER!” och där discjockeyn stod i höjd med Smedsuddsbadet vaknade Adrian och började pilla på sin snuttefilt och ”prata” lite.

Nu är det väl ändå klart snart? Började bli lite seg i benen, halvmaran gjorde sig alltmer påmind och det ÄR jobbigt att skjuta vagn i uppförsbacke. Fick målvittring när jag såg 9 km-skylten och försökte mig på en spurt. Det gick så där när jag insåg att en kilometer inte är jättekort. Det är ju två och en halv friidrottsbana ju! Äh, bort med de tankarna. Snart i mål! När det bara var några hundra meter kvar fick jag rejäl feeling och drog upp farten rejält. Plockade en hel hoper löpare och njöt av att känna mig som Bolt (litegrann i alla fall!)

I MÅÅÅÅÅL! Och vilken känsla! Och vilka medlöpare! En helt fantastisk kväll och stort tack till arrangören för ett härligt lopp. Det här vill jag göra om, men då kanske utan vagn 😉 Fler som sprang igår? 

(Foto samtliga bilder ovan: Jonas Hansen)