M

Loppet då bebisen fick nog!!! 😉

av | aug 21, 2016 | Blogginlägg | 10 Kommentarer

nrkpg1

Jag har ju sprungit två lopp med Adrian, samt mängder av träningspass. Han har alltid somnat ganska tidigt in i löpningen och verkat stortrivas i vagnen.

Men idag, på Norrköpings Stadslopp, ville guldklimpen annat. Men vi tar det från början. Inom ramarna för loppet går både ett 5 km- och ett 10 km-lopp. Tävlingen sker på en fem kilometer lång varvbana och Adrian och jag var anmälda till milloppet.

LÄS OCKSÅ: Här är min nya poddkollega!

Allt var frid och fröjd fram tills att jag började ta de första löpstegen på den inledande kullerstenen. Försökte springa så lugnt som det bara gick, men jag misstänker att Adrian blev rädd av det ofrånkomliga guppandet och börja stortjuta. Och då menar jag STORTJUTA.

nrkpg2

LÄS OCKSÅ: Träningsresan 2.0 är äntligen här!!

Funderade ett tag på att bryta direkt, men då tystnade han och verkade ha somnat. Till saken hör att Adrian ofta stortjuter precis innan han ska somna, men brukar bara hålla på i en halv minut eller så. Jag sprang på och försökte manövrera vagnen så smidigt som möjligt för att sonen skulle ha det bra, men vid ungefär tre kilometer vaknade han till och började skrika igen.

”Jag tror inte att han vill åka mer vagn” hojtade någon klyftig person i publiken.
”Vet du, det tror inte jag heller!” svarade jag mellan flåsningarna och försökte komma på något genialt sätt att lugna ner gullungen på.

nrkpg3

LÄS OCKSÅ: Testa dig själv – är du redo för maran?

Ni som har erfarenhet av småbarn känner säkert igen den där paniken som sprider sig och får kinderna att blossa och hjärtat att gråta när bebben börjar tjuta. Och nu var det dessutom folk överallt som vände sig om när vi ångade fram. Jag stannade flera gånger och försökte muta med majskrokar, plockade upp och tröstade. Men inget funkade.

Panik!!!

Försökte tala lugnande till Adrian, insåg att det enda vettiga är att försöka hålla ut fram till varvningen och hoppas att Adrians pappa skulle kunna ta honom då.

”Älskling, snart är vi framme hos pappa och då slipper du sitta i vagnen mer!!” försökte jag så lugnt och sansat som jag kunde, men det gick så där.

nrkpg4nrkpg6

Väl framme vid varvningen efter 5 km (Mustafa Mohamed sprang för övrigt i mål ungefär samtidigt!) ringde jag sambon och hoppades på att få svar. Han svarade och var i närheten! Gudskelov!! Räckte snabbt över vagnen med Adrian i till honom och gav mig ut på andra varvet på egen hand.

LÄS OCKSÅ: Kolla på HOT MAMA!!

Benen var helt paja efter det inledande varvet. Kullersten och långa, sega motlut är utmanande även utan barnvagn – ännu värre med. Så jag kämpade på allt vad jag orkade och noterade att ingen sprang om mig under andra varvet. Det var en peppande känsla att i alla fall plocka lite folk och få känna sig snabb.

nrkpg5  nrkpg7

Samlade de sista krafterna i en målspurt, fick ge målgångsintervju till superduktiga speakern Jessica Falkman som hade noterat barnvagnsöverlämnandet vid varvningen och undrade hur det hade gått. Sedan medalj och krama om familjen. Adrian? Han var på strålande humör. Puh!

Tack till arrangörerna för en härlig löparfest! Det gjorde ni bra! Kan meddela att pizzan, vinglaset och den hemgjorda jordgubbssorbeten på Enoteket efter loppet smakade UNDERBART!!!

Vad har du hittat på idag?

(Foto bilderna ovan: Jonas Hansen)

Taggar

10 Kommentarer

  1. Alexandra

    Shit vad jobbigt! Men vad skönt att du fick springa halva själv 🙂

    Svara
    • Petra Månström

      🙂

      Svara
  2. pilla

    Vilken pers det måste varit! Grymt kämpat! jag sprang långpass som gick jättebra sedan var jag på en dagsfest i 11h som slutade med att vi gjorde påhittad akroyoga.

    Svara
    • Petra Månström

      Lät superhärligt!!

      Svara
  3. marathonDonnan

    Ahhh, kan känna din panik ända hit. Har ju sprungit några mil med min guldklimp och för det mesta innan han somnar så skriker han någon minut .
    folk som passerar tittar argt och tycker säkert att jag är en dålig mor. Oftast om min inte slutar skrika så sätter jag på hans Spotify lista och då lugnar han sig. Skönt ändå att du fick hjälp och att du kunde fullfölja loppet.

    Svara
    • Petra Månström

      Just ja! Borde ha tagit med mobilen med Spotify!

      Svara
  4. Saga

    Själv tycker jag inte att löparvagnar har i lopp att göra. ofta är det ju trångt nog som det är.

    Svara
    • Petra Månström

      Nu hade jag blivit inbjuden av arrangören att just springa med vagn och ser inte felet med att göra det. Arrangören tycker alltså att det är okej och vill uppmuntra till fler vagnlöpare. Det tycker jag också, trängsel som uppstår under lopp har ofta fler anledningar än att det skulle befinna sig en eller annan vagn på banan…

      Svara
  5. Petra Månström

    Hehe

    Svara
  6. Emma

    Låter inte roligt att råka ut för det på ett lopp. Min dotter brukar alltid trivas i vagnen när jag springer, men i lördags gallskrek hon i en kvart. Stannade ju också flera gånger och var nära att vända hem, men sen fick hon komma ut och välja en sten och med den i handen somnade hon lugnt ☺

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen