”Att åka på kryssning är som att plocka en massa godbitar ur en chokladask. Du får smaka på en massa gott och fastnar du för en bit så får du köpa en ny ask med bara de bitarna.”

Så fick jag grejen med kryssning förklarad för mig av en taxichaufför på St Maarten igår. Och jag håller med, man får se en massa nya platser men visst kan det vara lite synd att behöva lämna en plats man direkt fattar tycke för. Som var fallet med St Maarten igår.

Var så glad att jag fick fira min födelsedag på denna mysiga lilla karibiska ö, kunde inte ha hamnat på en bättre plats. Vårt fartyg MSC Divina angjorde hamnen i Philipsburg strax efter lunch och vi hade då ungefär sex timmar på oss att se oss omkring i detta taxfreeparadis.

Väl ute ur båten tog vi vattentaxin över bukten bort till stadens mitt för att slippa rulla två kilometer med Adrian i hettan (det var omkring 30 grader i skuggan och mycket fuktigt). I den lilla huvudstaden var kommersen i full gång utanför: man kunde svalka sig med lokalt öl, njuta av kokosdrinkar och shoppa färgglada kläder, parfym och lokal rom.

Vi slog oss ner på en mysig bar och jag passade på att fira in min födelsedag med en härlig drink på Guavaberryrom, en lokal specialitet. Blickade ut över kokospalmerna och det turkosblå havet och började genast fundera på om det arrangeras något lopp i den här staden. Eller någon annanstans på ön? Det måste helt klart kollas upp, för hit vill jag definitivt återvända!

Hann med en kort löptur på den mysiga strandpromenaden medan pojkvännen och Adrian strosade omkring i solnedgången. Som sagt, det går fort när man har roligt! Den här ön är en klar favorit. Alldeles för snart blev det dags att ta vattentaxin tillbaka till fartyget (Adrian hann flörta in sig med två kvinnliga poliser på båtbryggan såklart, haha).

Avrundning med god italiensk middag på MSC Divinas restaurang Eataly (fyndigt namn, har med rederiets italienska rötter att göra 😉 och jag fick också sång och födelsedagstårta! Som sagt, så här ska man ha det när man har det som sämst! 

(Foto bilderna ovan: Jonas Hansen & Petra Månström)