M

SÅ ÄR DET ATT LEVA MED EN LÖPARE

av | nov 30, 2016 | Blogginlägg | 6 Kommentarer

Det är inte alltid lätt att leva med en löpare, särskilt om man inte själv springer. Träningspass ska planeras, genomföras och sedan analyseras in i minsta detalj.
Semesterresmål väljs efter var det arrangeras lämpliga lopp och innan ett pass får anses vara klart måste GPS-klockan visa jämna siffror. För en icke-löpare kan allt detta te sig obegripligt, men inte för löparen. Min sambo avskyr numera att få frågan ”Så du springer också?” i tid och otid. Malins exmake började springa – EFTER att de hade separerat. I nya avsnittet av Ewerlöf & Månström djupdyker vi i det här ämnet, inspirerade av ett blogginlägg av Helsingborg Marathon-medgrundaren, snabblöparen och löparvagnsgurun Simon Wikstrand.

Finns ett bäst före-datum?

Dessutom: Malin avslöjar hur du kan bli snabbare utan att springa intervaller och besvarar frågan om det finns ett bäst före-datum för att bli snabbare! Lyssnar gör du till exempel här eller direkt i spelaren nedan:

Nu är jag nyfiken på vad du tycker om avsnittet! Och har du erfarenhet av en relation där en är löpare och en är icke-löpare? Berätta gärna!

Taggar

6 Kommentarer

  1. Annika

    Om jag skulle komma med ”krav” om att vår sommarresa ska planeras och bokas utefter min löpning, då reste vi nog inget mer ihop. På semester springer jag där det går och om jag har lust. En eller två veckor kan jag vara utan helt om det är så.
    I vardagen ser jag till att få min tid till löpning, men också där kan jag tulla på ett pass om det skiter sig med vad familjen vill eller ska göra.
    Som jag skrev på IG är jag nog tämligen enkel att ha att göra med trots mitt joggande. 🙂

    Svara
  2. Malin

    Jag styr inte heller semestrar utifrån träning, men springer gärna där vi är ibland. Har under korta perioder sprungit med min sambo, som annars inte tränar alls, men blir lätt nedslagen av att han så fort blir snabbare än jag (även om jag fattar att det är dumt att jämföra mig med en som 1. är man, 2. är 30 cm längre än jag och därmed tar längre steg redan från början. Men, det vore roligt om han tränade lite och vi kunde göra det ihop ibland (behöver inte vara bara löpning). Hoppet är det sista som överger en! ?

    Svara
  3. MarathonDonnan

    Jag styr inte våra semestrar utifrån att jag kan träna…jag ser bara till att få träningen gjord var vi än åker. Däremot så tar jag mig tid att träna på semestern ungefär lika mycket och ofta som hemma. Min man har också varit löpare och sprungit många maror så han vet vad som krävs. Han vet också att jag blir en bättre fru/ mamma om jag får röra på mig. Jag kan aldrig pausa träningen bara för att jag är på semester…Då skulle jag bli galen.

    Svara
    • Petra Månström

      Bra att din man förstår hur mycket du behöver din träning! Jag kan inte heller pausa träningen för att jag är på semester, möjligen blir det en del kompromisser med tider och längd 🙂

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen