När jag postade en blänkare om senaste avsnittet av Maratonpodden, som handlar om vad motion betyder för hjärnan, på min Facebooksida kom en kommentar jag hade förväntat mig:
”När du är sönderstressad på grund av arbete, familjeliv och annat så hamnar en löprunda väldigt långt ner på listan. Men visst, jobbar man 80 procent med full lön, har städhjälp, läxhjälp och matkasse levererad hem till dörren – då går det kanske. Är så trött på detta resonemang!”
Det här är en typ av kommentar som jag ofta hör. På stan, på arbetsplatser, på tunnelbanan – till och med i omklädningsrummet på gymmet. Många känner att de helt enkelt inte har tid att träna eftersom livets andra måsten tränger sig före i kön.
Men grejen är ju: man måste inte ge sig ut och SPRINGA! Att röra på sig är inte nödvändigtvis samma sak som att springa. Du behöver inte ens byta om till träningskläder. I intervjun för Maratonpodden berättar författaren till boken Hjärnstark, psykiatern Anders Hansen, att ALLT RÄKNAS. Bara att du gör det där gamla vanliga uttjatade: tar trapporna istället för hissen, går av bussen en hållplats tidigare och promenerar eller tar en promenad på lunchen innebär stora vinster för hjärnan.
Vi behöver inte längre röra på oss
Varför är det då så svårt? Varför vill vi så gärna säga att vi inte hinner, varför hamnar vi så ofta i soffan? Enkelt. Vi människor har egentligen ingen anledning att röra på oss längre. Vi behöver inte jaga ihop vår mat ute på savannen. Vi behöver inte springa flera mil för att trötta ut ett djur så att vi till slut kan döda det och äta upp det.
Den enda anledningen för oss att röra på oss idag är för att hålla oss friska! En anledning som är svår att ta in så länge vi är just friska. Först när vi inte är det så KANSKE vi börjar intressera oss för andra behandlingsmetoder än antidepressiv medicin, till exempel.
Det ÄR svårt, jag vet. Dessutom tar det en stund för att se resultat, vilket är en stor nackdel för motivationen. Man måste helt enkelt bara dra ner kepsen och köra. Så enkelt – eller svårt – är det. Fler tankar i ämnet?
Jag kan inte låta bli att tänka lite att man får skylla sig själv om man inte har tid att träna. Vi alla har exakt lika många timmar på dygnet, och väljer man att jobba heltid, ha fyra barn med massor av aktiviteter samt prioritera en massa annat före träningen – då har man ju gjort sitt val. Jag har också 24 timmar på dygnet, men har valt att leva billigt för stt kunna gå ner i arbetstid och ägna den extra tiden åt sådant som gör mig glad, exempelvis träning. Jag har valt bort hus, bil, barn, djur och resor för att kunna ta sovmorgon, träna varje dag och umgås med mina vänner. Sluta gnäll över prioriteringarna du aldrig gjorde, liksom.
Heja Emma!! Håller med dig helt och fullt ??
Emma; jag blir alldeles tårögd när jag läser din klarsynta kommentar. Det är man inte bortskämd med nuförtiden. God Jul.
Bra skrivet!
Jag jobbar heltid, har två barn med mängder av aktiviteter, och hinner träna. Grundträningen görs 5.30 på morgonen (löpning med pannlampa 4-7 mil per vecka) och det lilla extra roliga, ex crossfit, hinns med en gång per vecka när barnen tränar. Har ingen städhjälp, inga släktingar som hjälper mig och min man med kidsen, men det går ändå! Älskar livet med min familj och min träning, och skulle aldrig välja bort något av det❤️
Så inspirerande! Heja dig!!
Har inga barn men lever i singelhushåll och då har man ingen att dela uppgifterna i vardagen med. Jobbar en hel del, reser mycket och träffar även vänner utanför träningen. Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar men man får prioritera. Matlagning och tv tittande går bort för mig till förmån för min älskade träning.
Tror i slutändan det handlar om att vilja tillräckligt mycket.
Bra kommentar Emma!
Håller med Emma!
Alla har ju samma antal timmar att spela med. Har flera bekanta som beklagar sig över tidsbrist och det är pga av denna tidsbrist som träningen uteblir (och den dåliga maten oftast ökar i mängd) men samtidigt så lägger dessa bekanta onödigt mycket tid på sociala medier, tv-tittande, fikande, etc.
Jag har två kids (en förskolekille och en mellanstadiekille) som båda har aktiviteter varav den äldsta killens tar rätt mycket tid då det förutom träning är matcher och cuper. Han har dessutom rätt mycket läxor så där krävs verkligen engagemang av oss föräldrar.
Jag driver företag med flera anställda och detsamma gäller min man. Vi köpte dessutom hus för 2,5 år sedan och det har renoverats enda sedan dess.
Trots att det är mycket på agendan (och jag erkänner, jag är också stressad över livspusslet många gånger) så tar vi oss tid att träna. Flera gånger i veckan. För annars skulle vi inte orka.
Och vi har ingen matkasse, ingen städhjälp och trots att mina föräldrar bor hyfsat nära så jobbar båda fortfarande heltid så vi får inte barnvakt oftare än någon annan.
I slutändan så handlar det bara om prioritering. Man är själv ansvarig för sina val och dessa val går ju att ändra och göra om man är missnöjd.
Jag köper inte heller det där med att man inte har tid att träna utan det handlar snarare om prioriteringar. Man har valt att prioritera annat istället för att röra på sig. När mina kollegor frågar mig hur jag kan hinna träna så är svaret enkelt. Det finns så mycket man kan göra som är supereffektivt och tar ingen tid alls. Det finns inga ursäkter egentligen att inte röra på sig utan det är enbart bekvämlighet. Emma skriver bra tycker jag.
Jag kommer aldrig att köpa förklaringen ”jag har inte tid att träna”
Det handlar om att prioritera och göra det smart och på det sätt att du tar dig tid att röra på dig!
Jag blir ärligt lite provocerad av människor som hela tide än skyller på att de inte ha tid! Jag tror det är lata och inte vill träna eller röra på sig. De har liksom inte fattat hur bra man mår av rörelse. Att röra på sig och må bra är ju en winwin för alla.
Kramar Jossan
Man har inte tid att träna, man tar sig tid att träna.
Jag jobbar visserligen 85% och har städhjälp men familj och jobba och annat tar ju sin tid ändå. I år har jag ändå tränat i snitt 3,5ggr/veckan. Jag tränar 2-3 gånger på lunchen. Korta men intensiva pass. Och så springer jag på helgen.
På sommarhalvåret kan jag springa på morgonen innan jobbet eller på kvällen på vardagarna. Barnen kan vara hemma själva och jag springer bara i närheten. Backintervaller två kvarter bort eller så. Ibland får de följa med och cykla bredvid.
Flera gånger har jag tränat i omklädningsrummet på sonens inomhusfotboll. Och när han spelar utomhus är det ju perfekt att ta ett löppass samtidigt. Ibland springer jag till jobbet, ibland från jobbet.
När jag började träna köpte jag ett sånt där dyrt kort på stora kedjan, ett som gällde på alla anläggningar över hela stan. Jag hade ALLTID träningskläder med mig och så fort jag fick tillfälle (maken hämtade på min dag, barnen var på kalas, ett möte blev inställt etc) gick jag och tränade, första bästa pass som fanns eller upp på löpbandet.
Där insåg jag hur mycket tid jag hade att träna på om jag valde att prioritera just det!
Det finns inget som heter jag hinner inte – rätt uttryck där är ”jag prioriterar inte”.
Fast jag prioriterar!
Helt rätt! Vill man så går det! Visst blir det lite ”krångligt” att släpa runt på träningskläder och klämma in träningen när lucka uppstår, men DET GÅR. Grym du är och tack för att du delar med dig!
Jag jobbar heltid (med pendling två timmar per dag), har tre barn och en man som jobbar vissa kvällar/dygn. Jag har inte tid att INTE träna!
Ni har ju iaf någon mer i familjen då är det väll inte så jävla svårt! Jobbar 5 skift och pendlar 4 mil. Har 2 barn ensamstående ingen diskmaskin. Så all tid går åt jobb och barn. Är ta mig fan bättre att vara arbetslös och gå på bidrag! Då hade jag tid för träning!
Hej,
Jag undrar också hur man gör som ensamstående på heltid? Vart ska man göra av barnet? Man pendlar 2,5 h per dag bara för att komma till och från jobb. Ska man då hämta sent och sen skicka in barnet på barnpassningen på gymmet trött efter förskolan kl 1730 och skita i middagen?
Inga släktingar när heller.
Nej alla har inte tid och det handlar inte bara om prioriteringar. Jag tränade jämt förut men i och med att pappan till mitt barn valt sig själv och sin träning/resor/fest och tar exakt noll ansvar så kan inte jag träna. Någon måste ta hand om min tvååring. Han har honom inte ens en dag varannan månad även fast vi bor 500m ifrån varandra, och då endast när jag är på jobbet.
Någon får gärna berätta för mig hur jag ska kunna ”prioritera” att träna? (kan alltså inte träna på jobbet heller)
Alla ni som svarar har en man som tar halva tiden, hur svårt är det då? Då har man ju all tid i världen.
Hej,
Jag undrar också hur man gör som ensamstående på heltid? Vart ska man göra av barnet? Man pendlar 2,5 h per dag bara för att komma till och från jobb. Ska man då hämta sent och sen skicka in barnet på barnpassningen på gymmet trött efter förskolan kl 1730 och skita i middagen?
Inga släktingar när heller.
Nej alla har inte tid och det handlar inte bara om prioriteringar. Jag tränade jämt förut men i och med att pappan till mitt barn valt sig själv och sin träning/resor/fest och tar exakt noll ansvar så kan inte jag träna. Någon måste ta hand om min tvååring. Han har honom inte ens en dag varannan månad även fast vi bor 500m ifrån varandra, och då endast när jag är på jobbet.
Någon får gärna berätta för mig hur jag ska kunna ”prioritera” att träna? (kan alltså inte träna på jobbet heller)
Alla ni som svarar har en man som tar halva tiden, hur svårt är det då? Då har man ju all tid i världen.