Det var en råkall februarimorgon 2005. På darrande ben och med fjärilar i magen gick jag in genom portarna där jag skulle göra min praktik i en månad framåt: Svenska Dagbladet.
Det var förstås en drömpraktikplats och jag var stolt över att jag hade tjatat mig till den genom att ihärdigt ringa och prata hål i huvudet på den nytillträdda featurechefen. Till slut orkade hon nog inte med mina ständiga påringningar och mejltrevare utan ringde upp och sa att platsen var min.
Och nu var jag alltså där, på Svenska Dagbladet, väldigt nära det som då var mina drömmars mål. Tjejen med journalistdrömmar befann sig under taket på en av Sveriges största morgontidningar. Jag var så nervös att jag mådde illa, vågade inte titta någon i ögonen. Kände igen Maria Abrahamsson, ledarskribenten med den karakteristiska, bakåtslickade frisyren, från morgonsoffan och fick panik. Vad gjorde jag egentligen här bland alla kända ansikten? Vad kunde jag tillföra en stor tidning?
Inte blev det bättre av att featurechefen inte var på plats och eftersom ingen hade tid att ta sig an mig blev jag sittande på en stol medan stressade journalister sprang fram och tillbaka och skapade det som skulle bli nästa dags tidning. Ingen hade jag att luncha med heller när klockan närmade sig tolv. Så jag gick iväg till Hemköp, köpte en pastasallad och satte mig i personalmatsalen. Självklart med blicken i bordet, vågade inte titta någon i ögonen.
Nästa dag var min chef på plats. Jag blev satt i arbete och det började kännas lite bättre än dagen innan. En tid senare blev jag ivägskickad på mitt livs första jobb ihop med en fotografpraktikant. Uppdraget: att intervjua Lasse Berghagen om hans nya vinmärke, Hav och Sand. Minns den smått bisarra känslan av att stå i denna superkändis hall och lyssna när han tog fram gitarren och började sjunga Teddybjörnen Fredriksson.
”Vet ni hur många kvinnor som skulle vilja byta plats med er nu?” sa Lasse med glimten i ögat.
Fotografpraktikanten och jag tittade på varandra och visste inte vad vi skulle säga. Vi bara stod där och försökte förstå vad som hände. Aldrig skulle vi glömma den här milstolpen i våra yrkesliv och hade Instagram och Facebook funnits då hade vi garanterat tagit massvis med selfies. Nu blev det inte så, nu stannade minnena kvar i våra huvuden istället. (Här är artikeln förresten!)
Papperstidning inte längre så hett
Snart blev jag varm i kläderna på Svenska Dagbladet och när praktiktiden var slut blev jag erbjuden ett längre vikariat. Något år senare fick jag fast anställning och minns tydligt vad en fotograf sa när vi satt i bilen på väg till ett uppdrag:
”Har man väl fått jobb här så säger man inte upp sig. Så är det bara. Det är galen konkurrens om jobb i den här branschen, så det är bäst att sitta där man sitter.
December 2016. Mycket har hänt sedan den där bilturen. Medielandskapet har förändrats, det digitala har tagit över och papperstidning är inte längre lika hett. Faktum är att stora mediehus inte längre är lika hett. För nu tar enmansmediehusen över: bloggare, instagrammare, poddare och youtubare startar egna företag och tar kontroll över sin affär. Frågan är hur medielandskapet kommer att se ut om ytterligare några år?
Tidigare idag åkte jag upp till Svenska Dagbladets redaktion, för första gången på flera år eftersom jag varit tjänstledig, föräldraledig och sedan tjänstledig igen. Den här gången var inte benen lika darriga, jag hade inga fjärilar i magen. Rensade ur mitt skåp, tog med en del saker hem – däribland en av Paolo Robertos första kokböcker. Lämnade in mobilen och passerkortet och gick sedan ut ur porten. För gott.
Nu är jag mitt eget mediehus, på riktigt. Är inte tjänstledig längre, har stängt dörren och kastat nyckeln. En ny fas i livet börjar och jag är så förväntansfull!
(Foto bilden ovan: Jonas Hansen.)
Stort lycka till! Spännande avslut på 2017. Trodde du skulle skriva att du skulle återkomma till SvD.
Wow! Heja dig! Det krävs mod att stänga en dörr men ännu mer mod att öppna en ny!
Jag gjorde det efter 13 år som polis…sa upp mig och började på ett nytt jobb. Bland det bästa jag gjort!
Lycka till och det kommer att gå så rackarns bra för dig! Du är toppen!
Kram Jossan
Lycka till! Hä’ kommer gå bra!
Och du, passa på att lära dig en rätt att laga ur Paolos bok 😉
Hehe, bra idé 😉
Fick rys när jag läste ditt inlägg! Så coolt Petra. Stort lycka till och heja dig!
Kram,
Lina
Tack fining! Kram
Så rätt gjort och det kommer gå galant! Heja dig mediehuset Petra!
Tack fina du!
Heja heja! Modigt och inspirerande!
Tack fina!
Så spännande! Lycka till! Gott nytt år!?
Tackar och detsamma!
Tänk vad häftigt det är, när man blickar tillbaka och upptäcker hur mycket man har utvecklats…! 😀
YAY för dig!
Kram M
Så är det! Visst är det häftigt! Kramar
Du är råcool!
Detsamma 😉
Hejja dig!
Tack fina!
Grymt Petra! Stort grattis!!
Tack fina!
Stort lycka till Petra! Det kommer gå galant!