Jag älskar att träna, men min träning är inte viktigare än att jag hyfsat ofta skippar passet, lägger mig i soffan och istället kollar tre avsnitt på raken av ”Jorden runt på 6 steg” med Filip & Fredrik.
Jag tycker det är kul med trendig hälsokost som matcha, chia och açai, men jag skulle aldrig i livet överge mina livselixir: bröd, müsli, pasta, hallonlakritsskalle och rödvin. Har funderat mycket på det här med så kallad hälsosam mat. Vad det är som får oss att öppna plånböckerna på vid gavel för att köpa livsmedel som vi tror kommer att bli nyckeln till om inte evigt, så i alla fall ett längre liv?
Jag är övertygad om att placeboeffekten har en mycket stor inverkan när det handlar om maten vi äter. Tror vi på att maten vi äter faktiskt kommer att göra oss friskare så kan effekten bli starkare än om vi stoppar i oss något som vi egentligen inte tror på.
Mediciner har ju visat sig ha en stark placeboeffekt. I vissa fall kan upp till hälften av behandlingseffekten förklaras av placebo. Man har också sett att sättet man ger medicinen på har inverkan på placeboeffekten: till exempel att färgade piller ger större effekt än vita. Men om man nu har en stark tro på den läkande eller förebyggande förmågan hos maten man äter, då borde väl effekten vara densamma?
Tror knappast att någon som lever på snabbmat och halvfabrikat har en stark tro på att maten de äter kommer att göra dem friskare. Oftast vet man vad man borde äta, men man orkar eller kan inte ta sig i kragen och lägga om sin livsstil. Jag är väldigt nyfiken på hur stor inverkan placeboeffekten har på det vi äter.

Folk blir förvånade när de hör hur jag äter

Tänk om vi kunde bli lite mer avslappnade kring det här med mat. Jag får dagligen mejl och kommentarer med frågor om hur jag håller mig i form. När jag berättar att jag älskar de idag så utskällda kolhydraterna och äter i stort sett vad jag vill så blir folk ofta förvånade. De hade förväntat sig en utläggning om någon mirakelkost, medan jag i själva verket äter en salig blandning av nyttigt och mindre nyttigt.
Jag vet inte om min kosthållning kommer att ge mig en massa extra år. Men jag vet att livet är på tok för kort för kassa smakupplevelser. Jag skulle aldrig i livet äta något som påstås vara supernyttigt men smakar pyton – aldrig någonsin. Min mat ska smaka gott och ge mig glädje. Och sedan tror jag att kramar, kyssar och många skratt gör större underverk än den dyraste hälsoprodukten.
Vad tycker du? Läs gärna andras reaktioner i ämnet på mitt Insta. Kram och ha en fin start på helgen!
(Foto bilden ovan: Petra Månström, föreställer delar av gårdagens frukost på kvarg med kakao och honung, dekorerad med bananskivor och hallon)