Anna Nystedt är löparen som är livrädd för intervaller och tycker att maraton är lättare än milen. Nu står hon inför sin längsta utmaning någonsin: Ultravasan 90 km.
Lite kort om dig: var du bor, familj och så?
– Jag bor i Kävlinge strax utanför Lund tillsammans med min man och två döttrar på 18 och 14 år. Jag är 44 år fast det har jag inte riktigt fattat än…
När började du springa och hur kom det sig att du började?
– Jag började springa regelbundet efter mitt andra barn. Innan dess hade jag sprungit i perioder men aldrig riktigt fastnat. Började väl för att det var en praktisk träningsform med barn hemma. Inga tider att passa och lättillgängligt. Sen råkade jag fastna…
Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?
– För att jag älskar det! Det får mig att må bra! Genom löpningen upptäcker jag nya platser och träffar nya människor, samtidigt som den ger mig egentid och ett tillfälle att stänga av en stund. Och jag älskar att känna mig stark, uthållig och i fysisk form. Känner mig mer som 23 nu än när jag var 23! Min största drivkraft är nog att fortsätta få må så här bra!
Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?
– Det brukar bli 1-2 spinningpass, yoga ett par gånger och cirkelträning/bodypump 1-2 gånger. Och så löpning förstås! 5-6 mil fördelat på långpass 25-30 km och 2-3 kortare pass. Inga intervaller…. På sommaren springer jag mer och tränar mindre på gym. Allt för att få vara ute så mycket som möjligt, på bekostnad av bålstyrkan upptäckte jag precis…
Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?
– Jag tycker om att ha lopp att träna till men sätter oftast inte upp några prestationsmål. Målet är istället att kunna genomföra med så stark känsla som möjligt i kroppen. Sätter jag mål sätter jag det lågt för att jag peppas av att klara det. På samma sätt som jag lätt ger upp om jag inser att jag är på väg att missa målet. Så rent psykologiskt funkar jag bäst med lågt satta mål. Men mitt övergripande mål är att tycka träning är kul och att alltid vara tränad att spontanspringa ett maraton i morgon, om andan skulle falla på.
Har du några mål du vill berätta om?
– Att komma levande i mål på Ultravasan (90 km)! Och göra det så skadefri som möjligt med tanke på att Helsingborg Marathon går bara två veckor efter!


Vem eller vilka springer du helst med? Springer du helst på egen hand så går det förstås att svara det 🙂
– Jag springer mest själv, för att det är enklast. Att inte behöva tajma andras tider. Men när det funkar gillar jag att springa mina långpass med sällskap, snacka bort några kilometer och träffa nya människor. Hoppar gärna på olika löpevenemang på Facebook om det passar!
Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?
– Jag kan tröttna på EN träningsform men inte på alla samtidigt. Vill jag inte springa cyklar jag eller testar något annat som verkar kul. För att undvika dippar vad gäller löpningen försöker jag sätta guldkant på varje runda. Att inte alltid ta standardrundan på tråkig cykelväg. Jag är världsbäst på att hitta rundor som slutar på en kaffebar, en strand eller annat fint ställe.
Tre löparprylar du inte kan vara utan?
– Gps-klocka, bälte för förvaring av mobiltelefonen, skor. Och så mobiltelefonen då. Om det räknas som en löparpryl. Måste ju kunna föreviga mina utflykter!
Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?
– Lura dig själv att du bara behöver springa en kvart. Efter en kvart är kroppen i gång och du kommer inte att vilja sluta. Förgyll dina pass. Spring till ett fikaställe, med roligt sällskap. Variera miljö, och välj den typ av pass du tycker mest om. Alla behöver inte springa långpass. Eller intervaller. Gör det du gillar!
Följ Anna på hennes blogg och Instagram.