Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Men det måste skrivas, så därför kör jag bara igång.
Okej, så här: de senaste veckorna har jag varit på olika idrottsplatser här i stan och sprungit. Och vid tre tillfällen har det samtidigt som jag har tränat dykt upp skolklasser där eleverna ska springa en viss sträcka medan gympaläraren tar tid.
Ni som har följt mig ett tag vet ju mina egna erfarenheter av löpning under skoltiden. Tyvärr var tidshetsen och det felaktiga sättet att hantera sporten på under min skoltid en starkt bidragande faktor till att jag bestämde mig för att aldrig mer sätta min fot i en löparsko. Men någonstans hoppades jag att det idag, 30 år senare, hade blivit lite bättre. Och det kanske det har, totalt sett. Men de här tre tillfällena då jag sett skolelever springa har tyvärr antytt något helt annat. På ren svenska: det har inte hänt ett skvatt.
Vid samtliga tre tillfällen har det varit tydligt att läraren i fråga inte har varit särskilt intresserad av att ge eleverna vettiga förutsättningar att genomföra löpningen på ett bra sätt. Hen har inte hållit i varken uppvärmning eller teknikövningar, utan har bara suttit passiv på sidan om och låtit eleverna sköta allt från uppvärmning till genomförande själva.
Jag har sett skolflickor som sprungit i vanlig bygel-bh med brösten skumpandes upp och ner. En tjej sprang till och med och höll i sina bröst så att de inte skulle skumpa (!) Jag har sett elever springa i Converse eller andra icke-löparskor. Jag har sett löptekniker som är så dåliga att alla skadevarningslampor blinkar illrött. Och värst av allt: jag har sett så många ledsna och uppgivna ansikten, så många ungdomar som redan i tidig ålder lär sig att förknippa löpning med tvång och ångest.
Här skulle man kunna säga något i stil med att varför inte informera eleverna om vad de bör ha på sig för att genomföra passet på ett bra sätt. Som vettiga löparskor, bra sport-bh, funktionskläder och så vidare. Men så har vi ju den ekonomiska aspekten. Långt ifrån alla föräldrar har ekonomin att köpa den utrustningen till sina barn. Man prioriterar helt enkelt annat som ligger högre upp på måste ha-listan.
Men det som fick mig att fullständigt gå i taket var det som hände på Kristinebergs IP i förmiddags. Ganska precis samtidigt som Mia och jag avslutade vårt intervallpass kom ett gäng skolelever injoggandes på banorna, i sällskap med det som såg ut som sin idrottslärare. De började genast springa som tokiga, några åt ”rätt” håll (ja, det finns ett ”rätt” håll på friidrottsbanor!) och några i motsatt riktning. Ett fåtal elever verkade ha flyt medan den stora majoriteten såg ut att slita som djur – på ett oroväckande sätt. Några valde till slut att börja promenera. Men det värsta av allt var ändå lärarens beteende.
”ÖKA!!!! SNABBARE KAN NI!!!”
Nej, jag skojar inte! Hon skrek verkligen ovanstående ord till sina elever! Jag tappade hakan fullständigt och blev stående en god stund och bara stirrade på spektaklet. För hur brukar folk reagera när någon på ett argt och icke-peppande sätt skriker åt dem att ÖKA..? My point exactly…
Hade god lust att gå fram till läraren och fråga vad sjutton hon höll på med, men hejdade mig i sista stund. Istället frågade jag killen som hade börjat promenera vad det var som pågick. ”Två kilometer på tid”, sa han uppgivet.
Ridå. Blir så upprörd medan jag skriver det här att fingrarna skakar. Nej, det verkar inte ha hänt mycket med löpningen i skolan på 30 år. Det är sorgligt och oroväckande, inte minst med tanke på att det finns så mycket mer som drar idag och lockar ungdomar till ett stillasittande liv: skärmar, Netflix, sociala medier… Vi rör på oss allt mindre och samtidigt finns det så många ungdomar därute som växer upp med att lära sig att avsky en så enkel och fantastisk träningsform som löpning.
Hjälp. Vad ska vi göra? Snälla, skriv något klokt – någon!
Vilket sammanträffande att du tar upp detta! Min dotter 14 år hade ”2km på tid” igår. Anledningen till att jag blev så himla arg var att de skulle springa på 9 minuter blankt, eller under, för att få högsta betyg (vi bor i Tyskland och här betygsätter de varenda jäkla Sportart på idrotten). Min dotter sprang på 11 minuter och fick en 3-4:a (här 1 är bäst – 6 är sämst). INGEN i klassen klarade av att springa på 9 minuter, inte ens de som löptränar regelbundet. Vilken IDIOT kom på detta???? Hur motiverande är denna tidsgräns? Vilken vuxen klarar det???? Jag tyckte det var superbra att springa på 11 minuter men om det räknas som en 4:a så var det ju antagligen inte så bra. SÅ TRÖTTSAMT!!! (ursäkta för alla versaler)
Alltså HERREGUD! Blir helt mörkrädd när jag läser detta. Så elitistiskt och genomkorkat. Suck… Och EXAKT: vilken vuxen klarar 2 km i 4:30-tempo?? Typ INGEN!
Vet inte riktigt hur det ser ut på min sons skola, ska kolla med honom nu, men jag vet att sprang ”skoljoggen” häromdagen, det var i alla fall inte på tid (blir osäker nu dock), och man fick springa så många varv man ville.
Kolla gärna med honom!
Det enda jag minns som var viktigt på gymnasiet var 100 m under 18 sek. Betygsgrundande. Det klarade inte jag.
Mer långsam nötare redan då.
Dottern går nu i åk 7. Får höra med henne hur det är för dem.
Ja, kolla gärna med henne! Så bra att du ändå valde att fortsätta med träningen, trots allt!
Det gjorde jag inte! Var riktigt bra på gympa i skolan (minus snabbheten då) men sen gjorde jag ingenting i form av träning fram till jag var 38 år. Hade inget med skolan att göra utan jag var bara inte intresserad av träning alls. Sen blev jag rund och försvagad och då ringde väckarklockan. Sen dess har jag hållit i gång min träning. Kram!
Vad får de lära sig på idrottslärarutbildningen? Är det där problemet uppstår? Eller var kommer denna oigenomtänkta gymnastikundervisning ifrån?? Fattar om man vill blanda in litet kul tävlingsmoment men vad hände med lekfullhet och rörelseglädje? Finns ju sååå många roligare sätt att smyga in löpning.
Jag skulle också bra gärna vilja veta var problemet uppstår!
Tänk om läraren hade gått igenom vilka kläder man ska ha. Tänk om de hade gått igenom löpteknik men inte hunnit träna det tillräckligt för det är så mkt som ska hinnas med i kursen och elever (generellt) kan ha lite dåligt tålamod att träna på saker.
Jag skulle gissa att lärarna i fråga hade tagit emot din hjälp och tips på roliga och bra övningar. Det brukar också vara så att när någon utomstående och känd person kommer in å gästspelar lyssnar eleverna lite extra, det brukar vara uppskattat av alla 🙂
Det kan ju också vara så att löpningen på 2 km i sig inte var något betygsunderlag utan hade ett annat syfte, men för någon som inte varit med i upplägget och hört uppgiften ser förfärligt ut.
Tycker verkligen det är konstigt att det går till på detta sätt på så många skolor i Sverige….det gör mig också riktigt arg!
Jag läser själv till idrottslärare på gih i stockholm just nu, och jag kan väl enbart tala för min egen utbildning, men skulle inte säga att det är där problemet uppstår, att eleverna ska springa en sträcka på en viss tid är verkligen inget vi får lära oss…
Utbildningen är fantastisk på GIH det är människorna som söker till skolan som är problemet.
Ingenstans står att man måste prestera på tid!! Men däremot att det är viktigt meden positiv upplevelse
https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DGRGRIDR01%26tos%3Dgr%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f#anchor1
Då är det som jag misstänker, att många kör på i gamla invanda hjulspår och tar till detta med tidtagning för att ha ett verktyg att sätta betyg med. SÅ korkat! SÅ direkt dödande för mångas syn på motion…
Jag tänker att vad gör det om du skulle gå fram till läraren o berätta att du arbetar med löpning o be att få dela med dig av dina tips o tekniker.
Vad är det värsta som kan hända?
Tänkte en liten stund att jag skulle göra det, kanske borde jag gjort det.
Ja du det är samma skit fortfarande!
Hela grundskolan hade min son det så, inte på tid direkt men indirekt då man skulle springa så många varv som möjligt på en viss tid (och sen jämförde de så klart).
Nu i gymnasiet när han började ettan nyss fick han veta att om man inte klarar 7,5 km så kam man inte få bra betyg i idrott. Vet inte om det var tid inblandad men det är det säkert.
Minns själv när jag gick i skolan och fick höra av en lärare att jag ”sprang som en kärring” och det fick mig att tro att löpning inte var något för mig under en lång tid.
Så ja lärare kan förstöra så mycket!
Hoppas verkligen att det även finns vettiga lärare men så bra att du tar upp detta!
Jag hade också tidsgränser för att få olika betyg när jag gick i skolan för ca 15-20 år sedan.
Men det är ju samma press och hets i alla ämnen i skolan, eller?
För mig som var bra på idrott och dålig i de flesta andra ämnen så var idrottslektionerna det enda ämnet där jag kunde var bäst/bland de bättre.
Tycker du att man på liknande sätt inte ska ha någon press och hets i skolan övriga ämnen?
Vänligen, Robin
Mina barns skola har jogging/ löpträning
åk1-9 ( mem det är ju bara -spring! ) Inför skoljoggen som är som ett prov samtidigt och inte då mycket löparglädje , dom du skriver ingen information om rätt sorts kläder eller skor eller tekniker. Igår skulle dom klara rundan på tid 3-4km? 49 minuter men min son kände sig stressad iallafall tydligen..
*40* minuter skulle det vara
riktigt tråkigt upplägg som idrottsklasserna som du stött på haft. Det går att introducera löpning på ett kul och utmanande sätt. Jag tycker iof. inte det är fel med att springa på tid, men viktigt är ju att eleverna förstår att tiden avspeglar vart de befinner sig nu och om man har ett uppföljande ”test” senare, vet om de utvecklats eller inte.
Sen är det ju tyvärr så med idrotten att många elever som faktiskt också väljer att inte byta om till riktigta träningskläder, oavsett om de ska springa, spela basket eller slå kullerbyttor. Självfallet finns också de som inte har råd med en idrottsutrustning. Det är dock inte idrottslärarens ansvar att eleverna har ”rätt” grejer på sig.
En tips är också att ta kontakt med skolan och erbjuda dig dina kunskpaer, kanske skulle idrottsläraren tycka det var jätteskoj om du kom och visade på vilket sätt löpning bättre kan erbjudas i skolidrotten. Och även om idrottslärare har en gedigen utbildning (5år för gymnaiset) så är ju idrottsläraren troligen mer eller mindre intresserad av olika idrotter som troligen också speglar på vilket sätt man lär ut.
Tänk om läraren hade gått igenom vilka kläder man ska ha. Tänk om de hade gått igenom löpteknik men inte hunnit träna det tillräckligt för det är så mkt som ska hinnas med i kursen och elever (generellt) kan ha lite dåligt tålamod att träna på saker.
Jag skulle gissa att lärarna i fråga hade tagit emot din hjälp och tips på roliga och bra övningar. Det brukar också vara så att när någon utomstående och känd person kommer in å gästspelar lyssnar eleverna lite extra, det brukar vara uppskattat av alla 🙂
Det kan ju också vara så att löpningen på 2 km i sig inte var något betygsunderlag utan hade ett annat syfte, men för någon som inte varit med i upplägget och hört uppgiften ser förfärligt ut.
Min 4e klassare hade konditionstest nu, så många varv de orkade i de tempo de ville på en rundslinga i 30min. I fyra veckor framåt kommer de ha konditionsbyggande aktiviteter på idrotten och sen ska de göra om testet. Alla utifrån sin egen grundnivå. Min grabb är väldigt motiverad, inte att göra det på nån viss tid men på ” tänk om jag hinner ett varv till”.
Pratade med en annan mamma om hur lätt det är att missa att Idrott och Hälsa också är ett skolämne som man behöver träna hemma på lika mycket som matte, svenska, no…
Det finns också många fantastiska idrottslärare!
Vad tråkigt att du har bevittnat detta! Jag är själv lärare i idrott och hälsa (inte bara idrottslärare) och blir själv så frustrerad när jag hör om sån här typ av undervisning. Det står ingenstans i styrdokumentet om tävling eller vissa tider för ett visst betyg. Tvärtom betonas rörelseglädje och aktiviteter på sin egen nivå, utifrån sina egna förutsättningar. Det handlar om att lära sig och utvecklas. Det är stor skillnad på föreningsidrott och skolidrott! Jag kan inte förstå varför förrförrförra läroplanen står sig stark hos vissa lärare. Slutligen vill jag verkligen betona att det inte ser ut så på alla skolor.
Tråkigt låter som usla idrottslektioner. Men du vet inte hela bilden. Jag ska vara tydlig med att jag inte förespråkar ”2km på tid”, och absolut inte som någon kommenterat här ovan i betygssammanhang. Jag arbetar som lärare och har gjort det i 17 år i olika åldrar. Jag hoppas få dina fingrar att skaka lite mindre och ilskan att släppa en del genom att säga att det har hänt mycket…mycket. mycket. Men tyvärr så är det lärarbrist i landet. Framförallt på Idrotten så anställs diverse okunniga till höger och vänster. Tragiskt. Men så är verkligheten.
Desuutom finns det en liten chans att t.ex ungdomarna som inte fick hjälp mee uppvärmning osv var där under bedömning. Lek med tanken att läraren ägnar x antal lektioner till att presentera olika sätt att värma upp, prata om vikten av uppvärmning kanske löpskolning osv. Lektionen du såg kanske var lärarens sätt att se vilka som tagit in kunskaper osv. Vem vet?
Men. Snälla. Generalisera oss inte. Var arg på dessa tre. Medans dom körde sina löpningar på tid så var vi 10.000 andra lärare någon annanstans och hjälpte våra elever utvecklas på mycket bättre vis. .
Hej
Tyvärr förekommer det fortfarande dessa avarter trots att inget stöd finns i styrdokumentet ,en alltför många IDH- lärare är f.d. Elitidrottare som inte förstår sitt uppdrag
Hej.
Känner absolut inte igen bilden som några utav er nämner. Som idh-lärare kan man lägga upp kondition inom ämnets gränser på mängder av olika sätt. Korta distanser, längre distanser, intervaller, löpa rätt träning, lekar med intervaller osv.
Det som bedöms är ju komplexa rörelser vilket inom området idrott och hälsa undervisningen är löptekniken. Många som klarar av att ha en bra löpteknik springer ju oftare lite fortare dock. Men det är inte tiden som avgör utan tekniken i sig hur högt man kommer bland kunskapskraven.
Att ta tid är ofta själpande kan jag tycka även om en del elever (och lärare verkar det som) vill ha det på sätt.
Klart man får vara arg mot lärarna men lägg inte in alla i ett fack vilket jag får en lättare känsla av när jag läser några av inläggen men ni ska också veta hur många föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, skrämmande många. För att lägga upp ett av de största bekymren i skolans värld
Jag skulle önska att idrotten skulle vara betygsfri! Satsa på att få eleverna att göra något/utföra lektionen utifrån dennes förutsättningar? Locka fram att rörelse är härligt, roligt och bra istället för prestation. En frizon i allt pluggande. Man kan ju tex också va långtidsskadad i tex korsbandskada, hälsenan av….hur ska man kunna få ett betyg då om man inte kan gå?
Tyvärr är det fel personer som blir lärare.
Generaliseringen av idrottslärare ur mitt perspektiv som arbetat som obehörig lärare i 20år samt varit tränare i 30år är att hen gillar sport. Hen har en favoritsport som hen utövar och den sporten genomsyrar som oftast lektionsupplägget terminerna igenom.
Få verkar vara intresserade av eleverna.
Få verkar vara intresserade av rörelseglädje och progression.
Många verkar tolka lgr11 som det passar läraren istället för hur den ska passa på eleverna. Det kommer tyvärr fortsätta för jag ser samma typer av elever på GIH idag som kommer bli likadana. De lärarstudenterna fuskar sig igenom utbildningen och kommer ofta för sent samt sitter med telefon under undervisning. För mig är läraryrket en livsstil. Jag hade kunnat göra det gratis. Tycker det är så otroligt roligt och längtar tills januari då jag äntligen tar examen och får undervisa igen. Då kommer eleverna få både löpteknik i kombination med rörelseglädje. Hur vi ska göra med våra kollegor är en gåta. Försökt kommunicera detta med lärare i 20år och det har gått mindre bra.
🙁
Men kommer aldrig ge upp.
Jag arbetar som idrottslärare och på vår skola får eleverna prova på olika friidrottsgrenar med fokus på teknik och utförande. Högst frivilligt får eleverna mäta och ta tid om de vill, men det är inget vi fokuserar på, dokumenterar eller betygsätter!! Står ej i kursplanen!
Jag tror på att inte ha ett graderade betyg i idrott. Du ska så klart få godkänt, men det ska innebära att du deltar på lektionerna och utför allt utifrån vad du kan. Jag friidrottade som ung och klarade alla tidsgränser utan problem. Tyckte så synd om de i klassen som verkligen ansträngde sig men endast fick G pga att de var ”för långsamma”.
Och löpning, idrottslärare är nog sämst på att göra det kul. Enkelt att bara skicka ut eleverna i löpspåret och så kan du göra annat. Lär ut löpteknik istället. Men detta borde gälla alla idrotter man testar i skolan. Lär ut grundläggande tekniker så alla faktiskt kan bli bättre.
Glömmer aldrig när jag rättade en lärare som lärde ut kulstötning fel (sättet han lärde ut på kan orsaka skador på armbågen), han gillade inte mig efter det. Hade faktiskt sen en idrottslärare som tog till vara på oss som kunde saker, han bad själv om feedback och la faktiskt ner energi på att lära sig att springa, hantera en innebandyklubba etc.
Nu blev det långt. Men bort med betyg (ha typ underkänt eller godkänt endast). Mer fokus på att lära sig olika tröningssätt och hur man utför dem. Inga krav på tider.
I gymnasiet hade jag en riktigt bra lärare i idrott. De som var med och gjorde det vi skulle fick 3. Var man dessutom positiv och glad fick man 4 och de som utöver detta var duktiga kunde få 5. En sån milsvid skillnad från högstadiets tidtagning och centimetermått. Det är sorgligt att utvecklingen inte gått framåt när det nu finns så många roliga sätt att aktivera sig på idag.
Ja min upplevelse av löpning i högstadiet var ju heller inte den bästa. Är 25 år idag. Vi hade 2 km på tid och beroende på tid så blev man kategoriserad efter det. (Kom inte ihåg exakta tider nu) Där en kategori var soffpotatis. Du blev kort och gått stämplad som soffpotatis för att du inte sprang tillräckligt snabbt.
Detta gjorde att många kände extrem press kring detta test.
Jag jobbar som idrottslärare och det är tydligt i kunskapskraven att man inte kan ha ”2km på 7min är A, 9min är C..”.. osv. MEN jag och min kollega brukar låta eleverna springa en slinga och ta tiden, men inte med syftet att de får ett visst betyg utan för att de ska få förståelse och en uppfattning om sin fysiska status. Vi värmer upp tillsammans, kör några löpteknikövningar och pratar om varför man bör ha rätt klädsel/skor mm. Rätt kläder/skor är ju viktig även för annan typ av rörelse.
Är elever inte ombytta eller inte har lämplig klädsel får de själva avgöra om de vill springa eller om de vill promenera. Att vi tar tid är för att de elever som faktiskt vill veta och tävla mot sig själv eller varandra ska få möjlighet till detta. Det finns alltid elever som är riktig taggade på att slå sin tid från förra terminen och det kan vara de elever som kanske inte får ett så ”bra” resultat i de teoretiska ämnena men på idrotten kan de äntligen få glänsa lite.
Men som alltid i skolans värld så är det viktigt att läraren är tydlig med VARFÖR man gör saker på ett visst sätt. Vad är syftet och målet.
Mvh
Helena
Åh jag känner mig som dig, jag fick alltid dåligt betyg för jag inte klarade tiderna! Och började sen skolka istället på idrotten.
Har en kompis som är idrottslärare sen 10 år tillbaka och det ska inte vara betygsgrundande med tider, det är borta ur betygskriterierna enligt henne. Det är vilja och prestation utefter egen förmåga som ska vara underlag för betyg. Men hon säger precis som dig – väldigt väldigt många använder de fortfarande. Egen reflektion – det är lättare och mindre jobb för läraren att bara klocka tider och sätta betyg?
*Djupt andetag*
Dessa idrottslärarkollegor finns. Jag försöker själv att inte vara den som rullar in bollen, står i skor bredvid isen, står brevid projektorn vid dansen och framförallt följa senaste kursplanen för idrott och hälsa.
MEN ibland gör även dessa kollegor sitt bästa. Jag vet inte omständigheterna (förkylning, skada, mm) och kan dömma för hårt/för snabbt.
Folk vet inte vad vi håller på med. Folk vet inte våra förutsättningar. Deras egna upplevelser börjar spöka. Idrottslärare är dessutom en av de lärartjänster som i störst utsträckning utgörs av icke-behöriga. Det är billigt och få bryr sig. Tänk om det var Matte! När man inte kan något, kör man på erfarenhet även om de är dåliga/förlegade.
Till sist en anekdot-
Jag blev nästan anfallen av en förskolepedagog när jag fortsatte en klass 7ors lektion i en lekpark. Ideen var att att återupptäcka den genom Parkour. Mkt bra klass, grundliga genomgångar och tekniker tränade innan. MEN det hade ju inte hen sett/hört och vi ”visa[de] ju farliga sätt att anväda lekställningarna för [hens] förskolebarn!” ”Tänk om de små klättrar och slår sig eller klättrar UT ur lekparken!?”
”Ja,jo det är väl ditt jobb?” TÄNKTE jag när jag försökte förklara mål och syfte – Individualiserad fysisk och mental träning där alla på ett säkert och lustfyllt sätt kan hitta just sin pirr-i-magen-utmaning 🙂
Fortsätta inspirera och debattera!
Mvh Fredrik, lärare idrott och hälsa
Såå intressant att läsa alla kommentarer här.
Visst är det som ni skriver att många idrottslärare jobbar på detta sätt och det är inget man lär sig på idrottslärarutbildningar.
Det som däremot kunde bli bättre på utbildningarna är att man borde få lära sig mer om hur man gör löpning roligt och intressant. Jag är själv idrottslärare på gymnasiet och vi har inga tester med tidtagning lr liknande. Ej heller krav på att kunna springa en viss sträcka. Vi försöker prata om nyttan med bra kondition, stillasittande ungdomar, vardagsmotion osv. När vi tränar kondition får eleverna prova olika intervallformer. Varva springa och gå osv. Skadade elever får tex cykla, köra roddmaskin etc. Vi uppmanar eleverna till att själva ta ansvar till att få ihop 150 min per vecka genom pulshöjande aktiviteter. Jag delar gärna inlägget i idrottslärarforum eftersom jag hör från nya elever att det fortfarande förekommer tidtagning och olika gränser för ett visst betyg. Jag tror också att många tacksamt tar emot tips på roliga och bra upplägg för konditionsträning.
Hej! Du får JÄTTEGÄRNA dela inlägget i idrottslärarforum! Och gärna återkoppla till mig om vilken respons du får.
Hej
Jag heter Henrik och är ny examierad Idrottslärare och matelärare. Jag ser att många av er har frågor kring varför eleverna måste springa på tid, varför läraren bara sitter där, varför de inte har bra utrutning och vart i betygskrave denna information finns. btw jag är dyslektiker så jag ber om ursäkt nu för min dåliga stavning då jag inte kommer dubbel kolla så noga jag brukar göra.
Till och börja med i ämnet idrott och hälsa, de ända tydliga kravet för ett godkänt (E) är simning där det står vad exakt som krav, men i de andra delarna är de upp till idrottslärarna på skolan att gemensat tyda och kunna sätta upp vad exakt de som kravs för de olika betygs graderna. T.ex detta är en del av kriteritet för ett A betyg i åk 9
”Eleven kan delta i lekar, spel och idrotter som innefattar komplexa rörelser i olika miljöer och varierar och anpassar sina rörelser väl till aktiviteten och sammanhanget.” Detta är de som står i skolveket dokumet som idrottsläraren måste följa, men vad exakt betyder detta för eleven?
Det är här alla idrottslärare på skolan måste diskutera vad detta beyteder och hur de ska tolkas, man får en ”förtydliga guid” från skolverket men ger bara en klara definition vad som menas med en aktivitet inte vad som måste görs, hur ska jag som en idrottslärare rättvist sätta betyg på eleverna?,
Det är här vissa skolor väljer att sätta upp olika krav som att kunna springa under en viss tid, eller att de måste kunna kasta och fånga en boll mm. Detta är inte alltid rättvist, men hur annars ska man kunna göra de rättvist för alla? ska man ha olika krav utifrån eleven förmågor eller tillgångar? nej!!! för då är de inte rättvist för dem elever som lägger tid och tar idrotten på alvar och inte enbart fokuserar på akademiska kundskaper, och innan nån nu säger men om barnet har astma eller någon annan sjukdom som gör de svårt för hen att kunna göra allt eller eleven inte kan delta i allt. De går om man vill även elever men funktionsnedsättningar, de inte bara finns utan ska användas planer och mallar för att ge dem eleverna att kunna allt utifrån hens förutsättningar, men låt oss leka med tanken att alla eleverna är i bra hälsa och ingen har något hindeder. är de rättvist då att sätta ett A betyg på en elev som är med i idrott men, gör de absoluta minimum, men gör ändå allt som står i texten jag sitterade eller en elev som gör allt i texten och deltar till 100%, för mig är de ett nej,
Eleverna utrusting, jag som idrottslärare kan inte och har inte resurser att ge elever deras utrustning, och jag vet att alls hemma siutvation är olika, vilket också reflkteras deras deltagande, men tyvär är detta verkligheten, om de inte finns pengar i min budget kan jag inte göra något. detta är fråga mer för rikstaden eller skolverket.
De sista jag vill säga jag kan inte stå för lärarens val att stå där, viste du nåt om tidgare lektioner? om hen har gott igenom nåt löpträning eller kanske sa till eleverna hur den lektion skulle se ut dagar innan, döm inte utan att veta…..
Mvh Henrik
Hej.
Jag är själv idrottslärare och hälsopedagog. Har arbetat i 14 år. Både på grundskolan och nu på gymnasiet.
Det finns inget stöd alla för denna typ av verksamhet (tidtagning) i ämnets syfte, centralt innehåll eller kunskapskrav.
Vi arbetar ibland med kondition men då som laborationer. Med pulsklockor. Vad händer i kroppen nu. Varför fungerar det här för X men inte för Y. Vad händer med syreupptagningen. Vad är en vilopuls och hur påverkas den av den här konditionsträningen. Man blir bra på det man tränar. Vad är mjölksyra. Osv. Osv.
Vissa elever triggas av att få göra saker på tid. De vill testa sig själva. De vill utmana sig. De som är vana att träna och tävla behöver ibland den moroten för att ge järnet. Men detta är upp till varje elev och inget som premieras betygsmässigt. En elev kan alltså ha, om vi hårdrar det, sämst kondition av alla, men kan ändå få ett högt betyg pga att hen har förstått vad som händer i kroppen när hen gör detta.
Det är tyvärr, som i alla yrken, folk som är förlegade i sitt tänk. Jag älskar mitt jobb och vill verkligen understryka att detta du sett inte är vardag i alla skolor.
Jag hoppas innerligt att alla förstår det.
Om du är nyfiken så kan du alltid fråga läraren nästa gång. ”Hur är detta ni gör nu kopplat till kunskapskraven?”
En utbildad lärare kan svara på det.
Ha en fortsatt fin kväll.
Mvh Karin
Jag har varit idh-lärare i 20 år. Jag har löpning på tid. Innan eleverna springer har jag pratat om vad är kondition är, nyttan av vardagsmotion och av att röra lite på sig mellan matcherna på datorn. Vi har tagit puls, provat löpskolning, lekar som konditionsträning mm. Sedan har eleverna planerat träning för att förbättra konditionen. Vissa tränar så mycket ändå, så de fick välja vad de ville bli bättre i. En elev valde frisparkar i fotboll t.ex. En annan som dansar ville bli vigare och få starkare ben. Efter 5-6 veckor springer eleverna samma sträcka och utvärderar hur träningen gått utifrån resultatet. Jag har sedan satt betyg på planering och utvärdering. Inte hur snabbt de sprang. (Många har inte ens tränat kondition.)
Det kan ju vara så att andra lärare gör nåt liknande?
Kan som sagt hända att eleverna fått i uppgift att lära sig värma upp?
Många elever glömmer kläder medvetet eller glömmer på riktigt.
Är också tränare för tävlingssatsande ungdomar. Det är rena semestern att träna dem jämfört med en lektion med en stökig årskurs 7 en fredag eftermiddag.
Klart du blev störd av vad du såg. Det kan vara så som du uppfattade det, eller något helt annat
Hej! Som utbildad idrottslärare blir man väldigt förvånad och faktiskt ledsen. Vårt största uppdrag är att ge barn o ungdomar en positiv syn på fysisk aktivitet samt lära sig hur man bibehåller och utvecklar sin hälsa. Jag misstänker att många skolor har obehöriga lärare inom ämnet Idrott och hälsa. Jag misstänker att många rektorer tror det är lättare att kasta in en ”idrottskunnig” person i vårt ämne jämfört med rent teoretiska ämnen. Katastrofalt feltänk! I just ämnet IDH är det IDIOTVIKTIGT att ha kompetenta/behöriga lärare. Särskilt på grundskolan när så mycket viktiga vanor grundläggs. Ni som blir upprörda: Ta upp med era barns rektorer att de ska satsa stenhårt på behöriga, duktiga lärare som ska undervisa era barn. Kvalitet måste få kosta!
Blir också lika mörkrädd att du tror att alla idrottslärare gör på detta sätt och att inget har hänt de senaste 30 åren!?!
Får jag en dålig maträtt på en restaurang så är såklart alla kockar och restauranger dåliga!
Skärp dig och fördöm inte ett yrke utan mer fakta och evidens. Alla har en åsikt om skolan och har rätt att ha en för alla är ju proffs på skolan eftersom alla har gått i den!?!
Det var hårda och fördömande ord som du delar ut. Med en bakgrund av att en lärare låter eleverna springa en sträcka på tid samtidigt som läraren på sitt eget vis förmodligen försöker peppa eleverna. För några kanske det fungerar för andra kanske det har en motsatt verkan, den så kallade peppen. Det är möjligt att det är så som du beskrev, men det är faktiskt lika möjligt att eleverna har fått prova på löpning i olika former. Hur vet du att så inte är fallet? Jag är lärare och jag har kondition som ett moment, där eleverna får träna löpning på olika sätt. Som sista moment ska de testa sin kondition genom att springa en sträcka på tid. Varje termin i tre år kör jag/ vi på vår skola testet. Och, ja jag är medveten om att inte alla gillar det. Men det är en nyttig erfarenhet att springa och ta ut sig för att lära sig mer om sin kropp och hur den fungerar. Jag brukar leda uppvärmningen, i slutet vill jag att eleverna själva ska kunna genomföra en egen uppvärmning. Det är liksom det det handlar om att lära elever värma upp själv. Men innan så krävs det av lärare att vi visar och instruerar samt förklarar. Trots att vi visar skor, kläder, sport-bh mm. så finns det massor av barn som kommer helt fel klädda. Det är sällan barn själva köper kläder utan det är ofta föräldrarna som köper idrottskläderna. Det är verkligheten. Jag tränar löpning, tränade friidrott och älskade att springa på fritiden. Trots att jag var duktig på att springa så gillade jag aldrig när vi sprang i skolan. För det är helt enkelt inte kul att springa när någon annan bestämmer hur och när man ska springa. Hur kul var det att ha idrott direkt efter lunch? Inget vidare, men det är verkligheten som vi måste förhålla oss till. Ibland blir det toppen ibland blir det inte alls bra. Men det blir något och det är alltid ett steg framåt. Så killen du mötte kanske tyckte det var jobbigt och tråkigt, men han sprang och det var bra oavsett. Löpning är oftast bäst efteråt…känslan som infinner sig för man vet att man har gjort något bra för sig själv, en investering här och nu och för framtiden.
Så ryckt ur sitt sammanhang. Du har sett en liten sekvens och sedan dragit egna slutsatser om allt läraren inte har gjort etc. Ta redan på fakta hur det har gått till innan du kritiserar.
Måste tillägga:
Att det är extremt naivt av dig Åsa att kommentera elevers klädsel. Du tycks leva i en egen liten bubbla som ”löparcoach och journalist” där verkligheten är främmande. Alla har inte din plånbok och många har inte ens råd till ett par löparskor. En sport BH drömmer många elever om.
Men i din lilla bubbla så är det så klart lärarens fel att han inte har informerat dom om att det man ska ha rätt BH så att alla kan kila iväg och köpa sig ett par stycken i helgen.
I kommentarerna ovan och dina egna kommentarer så hackar ni ner på lärarutbildningen. Precis som att ni har en susning om vad yrket innebär för att ni ”har gått i skolan själva” osv.
Jag skulle vilja ifrågasätta journalisthögskolan. Har du gått den? Fick ni lära er att granska fakta och ställa kritiska frågor? Eller fick ni lära er att slänga er ner vid datorn och med skakande fingrar skriva ner hur ni kände det. Er upplevelse måste väl alltid vara det rätta!? För ni är ju minsann löparcoacher och journalister!