När jag var liten var kvarg något som mamma brukade använda när hon bakade de där underbart goda, tjeckiska kakorna
”tvarohové koláčky”.
Den där vita burken levde en undanskymd tillvaro på butikshyllorna under namnet ”Kesella”, fram tills för några år sedan då alla plötsligt skulle äta kvarg i svallvågorna av den stora hälsotrenden. Utbudet ökade dramatiskt och försäljningen sköt i höjden. I sociala medier kunde vi se hur ”de med koll” hade kvarg till det mesta – frågan är om de kanske rentav fick kvarg intravenöst medan de sov. Allt för att inte riskera att vara otrendig eller hemska tanke, råka ut för proteinbrist.
Kvargen har gått från anonym och oförarglig ingrediens i bakverk och bröd till en på många håll utskälld vattendelare. Krönikören Cissi Wallin hör till dem som verkar ha ett komplicerat hatkärlekförhållande till det här livsmedlet. Hittar ett blogginlägg skrivet av henne från 2013, då heter det att
”Personligen älskar jag kvarg. Inte för att jag är ett fitnessfreak som är livrädd för fett, utan för att jag gillar syrligheten, att konsistensen är som fet grekisk yoghurt minus känslan av att den växer i munnen. Jag blir SKÖNT frukost/mellanmåls-mätt på kvarg. Blåbär och kanel till är favoriten.”
2015 har något hänt. Plötsligt spyr Wallin galla över sitt tidigare så omtyckta mellanmålsalternativ. I en krönika för Metro tycker hon att folk bör köra upp kvargen någonstans där solen aldrig skiner.
”Låt min post-gravid-kropp vara lite ifred nu. Den hatar kvarg, tycker det är som att äta bajs som bara växer i munnen. Den gillar i och för sig att träna, men inte för att ’få tillbaka bikiniformen’, utan för att bygga muskler som orkar kånka korvig unge och matkassar en regnblöt tisdagseftermiddag. Den vill inte ha vare sig löpsedlar eller statusuppdateringar med ständigt bantande och tränande människor som tror sig hittat det enda sanna läran.”

Den murbruksliknande färskosten av surmjölk verkar ha blivit symbol för hälsohets och kroppsfixering. Att äta kvarg idag innebär att man eventuellt bryr sig lite för mycket om hur man ser ut och kanske bör överväga att börja ”äta normalt” igen. Jag vill bara i all ödmjukhet påminna om vad kvargen en gång var. För mig har det här livsmedlet aldrig varit laddat, det hängde ju ihop med framställning av mina favoritkakor. Att kvarg dessutom gör sig perfekt ihop med lite varma blåbär, honung och valnötter som mellanmål är bara ännu en bonus.
Att folk tycker att kvarg är äckligt beror på att de använder den fel. Håller helt med om att naturell kvarg som äts direkt ur burken växer i munnen och inte har något som helst gemensamt med njutning. Att trycka i sig kvarg för att man är rädd att kroppen ska få i sig för lite protein är också rätt onödigt. I väldigt få fall är det också motiverat att äta extra proteiner, inte ens unga killar som vill bygga mycket muskler behöver inte extra proteiner i någon nämnvärd mängd.
Vad säger du om kvarg? Hiss eller diss? Kanske har du ett favoritrecept att dela med dig av?