Elmina Saksi började springa i 25-årsåldern. Varje lördag kl 9 sprang hon en timme, fyra varv i Mossenspåret. För tre år sedan köpte Elminas familj ett kylskåp och då ingick det en startplats till ett millopp. Det var startskottet för hennes seriösa satsning på att bli en snabbare löpare.
Först: ditt namn, var du bor, hur gammal du är och hur din familj ser ut (om du vill svara på det förstås!)
– Elmina Saksi, Norrköping, 37 år gammal. Man och tre barn i åldern 8, 6 och 4 år.

När började du springa och hur kom det sig att du började?
– Jag började springa i 25-årsåldern, mest för att det var ett enkelt sätt att få ut mycket träning på kort tid. Fram tills jag fick barn sprang jag en gång i veckan, ofta på lördagar kl 9. Alltid samma runda, alltid i en timme och alltid i långsamt tempo.För tre år sedan blev jag intresserad av löpning på allvar och det berodde på att vi köpte ett kylskåp där det ingick det en startplats till ett millopp. Fast att jag var helt fel klädd och hade en stor nyckelknippa som störde lyckades jag springa milloppet på en bra tid och fick blodad tand.
Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?
– Löpningen väckte tävlingslusten inom mig och tack vare att jag kom i kontakt med tävlingsvärlden och en mer prestationsinriktad träning förflyttades fokuset från att löpning var något jag gjorde för att hålla mig i form till något som utvecklade mig som person. Jag förbättrade mina tider snabbt när jag vågade mig utanför bekvämlighetszonen. Samma runda på samma tid är tryggt men i längden blir det tråkigt. Det som driver mig är tävlingar. I år är målsättningen att springa lika många lopp som min ålder, 37 stycken. Tävling är den bästa träningen!
Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?
– Det blir cirka fem löppass i veckan fördelat på ett distanspass, två kvalitetspass och resterande två pass varierar i en längd och tid beroende på säsong. Jag lägger till rörlighet och styrketräning i min träningsvecka och är även cykelinstruktör. I princip tränar jag varje dag, hellre korta och intensiva pass eller tidigt på morgonen (men då blir passen inte så intensiva). Eftersom jag har tre små barn måste jag verkligen planera min träning, det finns inte så mycket tid att fundera på träningen utan det är bara att ”köra”. Jag involverar barnen ofta i träningen, de cyklar bredvid på långpass eller så springer jag backintervaller/intervaller på bana medan barnen leker intill. Lekplatsen är det perfekta gymmet. På mitt Instagramkonto lägger jag upp tips på hur jag involverar fler i familjen i träningen.
Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?
– Mål är viktiga men även att låta upplevelsen stå i fokus. Livet kan vara hektiskt och kravfyllt och då kan det vara skönt att låta träningen vara kravlös som omväxling. Löpningen måste vara glädjefylld eftersom jag lägger ner så stor tid på den. Jag väljer att ställa upp i tävlingar där upplevelsen får styra och målet ”bara” är att genomföra. Mål behöver ju inte vara prestationsbaserade utan kan istället vara av genomförandekaraktär, så bara man hittar sitt mål tror jag att det är viktigt.

Har du några mål du vill berätta om?
– Jag har ett långsiktigt prestationsmål som hjälper mig mentalt genom de tuffaste träningspassen: att klara ett maraton under 3 timmar innan jag blir 40 år. Men skulle jag fixa det som 45-åring är det inte hela världen. Det är just det här som är fördelen med långdistans, åldern behöver inte alltid vara till en nackdel, snarare tvärtom.
Vem eller vilka springer du helst med? Springer du helst på egen hand så går det förstås att svara det 🙂
– Jag springer gärna med vänner, eftersom löpningen är en så stor del av mitt liv har jag inte mycket tid över och att då kunna slå två flugor i en smäll är fint. Jag springer gärna med min ”kollega” Frida Södermark och planerar projekt som VikboVändan, vårt matmarato, och andra träningsevent. Men jag kan även uppskatta att springa helt själv, det är då jag kommer på mina snilleblixtar.
Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?
– Jag kan få motivationsdippar efter större lopp, framför allt när jag tränat målinriktat under en längre tid. Dessa kommer då det inte riktigt gått som jag tänkt mig. Nu vet jag att jag kan ha en dålig dag och det är mycket som spelar in på loppdagen. För att minska risken ser jag loppen som träningspass, gick det mindre bra på loppet var det ett desto bättre träningspass och jag lyckades genomföra det. Det kommer nya lopp, hela tiden och loppet är ganska snabbt glömt.

Tre löparprylar du inte kan vara utan?
– I perioder vill jag ha min löparklocka med, men ibland tycker jag det är skönt att vara utan. När jag har mobilen med är jag helt beroende av mitt Flipbelt. Jag skulle aldrig kunna springa med utsläppt hår, så en hårsnodd är nog min viktigaste pryl under löppasset om man bortser från kläder och skor.

Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?
– Tänk på löpningen ur ett annat perspektiv! Löpningen kan istället vara en upplevelse, du hinner till exempel se mer på samma tid än om du hade promenerat. Variera dig och utforska ditt närområde. Se löpningen som lyxig egentid, något du unnar dig och som är bra för dig både fysiskt och mentalt. Fundera på om du föredrar att springa med andra eller själv, i skogen eller på asfalt. En del vill sätta upp tydliga prestationsmål andra blir stressade av det. Det tar tid att etablera en vana och att känna att löpningen inte är så tung, för att lura huvudet kan du börja transportlöpa eller ärendelöpa, det är slutmålet som ska vara fokus och tack vare att du är på väg någonstans kan du inte korta din sträcka. På sikt kommer belöningen, våga lita på att det kommer att bli lättare om du håller dig till planen med minst två löppass i veckan.
Följ Elmina på hennes blogg.