M

En ny leopard i stan

av | nov 10, 2015 | Blogginlägg | 24 Kommentarer

adrian_hand
Den gångna helgen har varit väldigt annorlunda. Natten mot lördagen märkte jag att kroppen inte kändes riktigt som den brukar. Har ju knappt haft några direkta förvärkar så jag trodde att det jag upplevde där under natten var just sådana.
Tog en värktablett och försökte sova, men det gick så där. På lördagsmorgonen fortsatte de där värkarna, men nu mer tätt än tidigare. Fick för mig att vi borde skruva ihop barnvagnen som nu låg i flera olika delar nere i källaren på grund av flytt- och visningsstök.
När barnvagnen var ihopskruvad kom värkarna tätare och tätare. Mötte samtliga med den andningsteknik som jag lärt mig på profylaxkursen och det kändes uthärdligt, men ändå någonstans i bakhuvudet att något kanske var på gång. Eller, rättare sagt, någon. Ringer in till BB för att rådgöra lite och de tycker att vi ska åka in för en kontroll. Vi packar knappt någonting eftersom vi ju bara ska dit på en snabbkontroll, men väl på plats kommer värkarna allt tätare och till slut skickas vi upp på förlossningen. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är öppen sju centimeter (vid tio centimeter är man fullt öppen och barnet är redo att födas). Vi blir inskrivna och roar oss sedan med att äta, lyssna på musik och profylaxandas.
LÄS OCKSÅ: Jag trodde det var farligt att ha ont
Det känns overkligt att stå där i förlossningsrummet och inse att ”det är kanske ikväll det händer”. Och mycket riktigt. Ska inte ta alla detaljer nu, är lite för medtagen för det. Men drygt åtta timmar efter att vi blivit inskrivna tittar lille Adrian ut. Och ja, det var helt fantastiskt. Och nej, det är ingen dans på rosor att föda barn. Men med hjälp av andnings- och massageteknikerna som vi lärt oss på profylaxkursen samt lustgas mot slutet var det ändå nästintill uthärdligt. Jämföra med något lopp går dock inte. Här är man liksom tvungen att ta sig i mål, det finns ingen återvändo. Och den tanken kan stundtals vara rätt jobbig mentalt.
Men, nu är det över och vi är hemma. En ny fas i livet börjar.

Taggar

24 Kommentarer

  1. Sofia

    Stort grattis!

    Svara
  2. Marie

    Grattis till er!

    Svara
  3. Anki

    Stort grattis Petra!

    Svara
  4. Jens

    Grattis

    Svara
  5. Elin

    Stort grattis från lille Adrians syssling Vera med familj! Kanske ses vi någon gång 🙂

    Svara
  6. Gemma

    GRATTIS! <3 <3

    Svara
  7. Pernilla

    Åhh vad roligt! Stort gratis!

    Svara
  8. Annika

    Åh, grattis!! De första dygnen med nykomlingen är magiska (tycker jag, förmodligen hög på hormoner)…! Adrian är så fint! Vår äldste har också fått detta vackra namn.

    Svara
  9. Kjell.Nilsson

    Grattis ! nu börjar en ny del av livslinjen och solen i sthlm lyser idag på Adrian.

    Svara
  10. Hanna

    Stort grattis! Så underbart. Kram

    Svara
  11. Karin

    Stort grattis! Ta hand om er!

    Svara
  12. Krille

    Grattis!

    Svara
  13. Maria

    Åh! Gåshud! Grattis och bra jobbat!

    Svara
  14. Malin

    Stooort grattis! Så mysigt!

    Svara
  15. Sten-Sture

    Du kom i mål i detta lopp också. Men utan medalj att bita i (antar jag)! Strongt!

    Svara
  16. Helene

    Grattis!

    Svara
  17. Jenny

    Grattis!!!

    Svara
  18. Anna Bylund

    Grattis Petra! Se till att mysa mycket i början, även om allt känns mest förvirrat och ovant.

    Svara
  19. Erika

    Grattis!!!!!!

    Svara
  20. G

    Stort grattis Petra! Det har varit roligt att följa din resa som gravid och jag ser fram emot fortsättningen.

    Svara
  21. Clara Edvinsson

    Stort stort GRATTIS till lille Adrian!

    Svara
  22. Anna T2

    Stort gratis! Fin beskrivning av att föda. Det är ju så, en prestation på sätt och vis, men kanske ännu mer en upplevelse, som tidvis är ganska stillsam och som man måste ro i hamn.
    ta hand om er!

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen