Idag fyller Lillskrutten en månad. EN MÅNAD! Helt galet vad tiden flyger fram! Här är han nybadad och invirad i handduk. Foto: Petra Månström.
Det här med att vara halvoffentlig med graviditet och föräldraskap är ju som att ge sig in i ett getingbo. Det tycks, kommenteras och luftas åsikter så det står härliga till.
Ett återkommande fenomen är alla de där ”Vänta bara…”-kommentarerna. De fascinerar mig väldigt mycket. Vad vill folk egentligen uppnå med de där kommentarerna? Visa att de minsann har varit med förr? Komma med välmenande goda råd? Trycka till någon som verkar ha det lite för bra för stunden? Fattar inte.
Nyligen fick jag själv kommentaren ”Vänta bara tills han är större och bajset luktar så illa att du inte står ut” och ”Vänta bara tills han har bajsexploderat och det ligger bajs smetat upp till nacken”. Jo, jag vet hur bajs luktar. Jag har jobbat inom äldrevården och har torkat gamlingar i rumpan – det luktar inte hallon direkt, det är bara något som måste göras. På samma sätt som jag måste torka bajs från Adrians rumpa och då kan jag villigt erkänna att det både är enklare och behagligare än på ålderdomshemmet. Bajset hos en nyfödd luktar dessutom nästan ingenting, så säkert finns det en och annan som vill passa på att påminna om att så kommer det minsann inte vara länge till. ”Vänta bara…”
Goda förutsättningar för att bli en bra löpare, tycker jag mig se efter inspektion av Adrians fötter… Foto: Petra Månström.
En helt bedårande present till Adrian från min fina vän Josefine. Jag smälter! Foto: Petra Månström.
Sedan har vi det här med bebisar och sömn. Först fick jag uppmaningen att sova ordentligt inför förlossningen, för sedan skulle jag minsann inte få sova särskilt mycket på länge, länge. Nu när Adrian har kommit till världen får jag istället höra att ”Vänta bara tills han får kolik” och olika varianter på det temat. Ja, om han nu får kolik eller bajsar så mycket så att såväl blöja som kläder är fulla av bajs…tja, då får man väl ta itu med det då. Men alla dessa välmenande kommentarer från folk som minsann har varit med förr och vet hur barn ska uppfostras, de kan jag då slippa.
Om någon skulle råka ha en teori om varifrån alla dessa ”Vänta bara”-utsagor kommer, då är jag idel öra. Idag fyller förresten Adrian en månad – hipp, hipp hurra!
Merparten kommer nog från kvinnor
Nätrollmartyrer livslinjen är lång
Om detta vore en resblogg skulle
Jag berätta om toabesök Indien
Afrika mm sjävklart med våra barn
Vem vet vad som händer i livet
Hehe, ”nättrollmartyrer” var ett bra ord 🙂
Haha, jag kontrar med ”Vänta bara till första leendet” eller ”vänta bara till det första skrattet”. Du har Så. Mycket. Skoj. att se fram emot.
😉
Jag håller med! Blir tokig på det där! I samma liga som ”passa på”-kommentarerna, i synnerhet inför första barnet. ”Passa på att sitta, för det kommer du inte få höra sen”, var nog den mest korkade varianten jag fick höra. Som att jag kan buffra sittande?
Ja, håller helt med! De där ”Passa på” (att ha sex, sova ut, gå på mysmiddagar, träna etc) inför förlossningen kunde jag verkligen vara utan 🙂 Och som du skriver, man kan ju inte buffra saker…
Nä men man kan ångra att man inte gjort saker i efterhand.
Jag vet PRECIS vad du menar och jag blir så förbannad! Även vänner och folk i ens omgivning är ju sjukt snabba på att meddela exakt vad man har att vänta sig framöver etc etc. Men, kan inte vi få uppleva det själva? Och det säger sig väl själv att bajset kommer lukta när de börjar äta mat? Jag är ju inte helt obegåvad och inser vissa saker. Och sen verkar det som att alla förutsätter att mitt barn kommer vara precis som deras, och så är det ju inte! Han är ju en helt egen liten individ som inte kommer vara lik någon annan. Nu när han har passerat 7 & 8 månader så har alla frågat ”åh, har han blivit så där mammig som alla, ALLA, bebisar blir?” Nej säger jag, han är inte alls mammig, och han sitter ganska duktigt och leker för sig själv, och har inga problem med att hoppa runt hos andra människor på olika tillställningar. Men detta endast för att vi har ju gjort så redan från början, för att han SKA bli van vid att vara med andra människor, och än så länge har det funkat ganska bra!
Men, tyävärr är det så i vårt samhälle (undrar om det är en svensk grej?) att man får säga både precis vad man vill till en gravid kvinna, precis som man är jäkligt snabb på att meddela en nybliven förälder precis vad som kommer hända framöver. Och really, det behöver man verkligen inte höra som nyförlöst mamma, man har liksom tillräcklig mycket att fundera på än att börja tänka på att bebisens bajs kommer börja lukta….och så jävla hemskt är det faktiskt inte. 😉
Så sant, så sant 🙂 Du är modig som skriver så öppet om allt. Ta kommentarerna med en nypa salt och kör på som det passar dig!
Jag tycker kommentaren ”vänta bara” är ganska provocerande, den landar alltid helt oombett med en skadeglad antydan från en självutsedd allvetare. ”Wow, tack för infon.” Eller vad ska man svara? Nä fy fan. Behåll dina eländiga erfarenheter för dig själv, har jag alltid lust att svara, men så är jag lite för väluppfostrad för det 😀