Fler som blivit påprackade "goda råd" på resan???!

av Petra Månström | maj 11, 2016 | Resor | 12 Kommentarer

Jag var så himla glad när vi klev av planet i Prag i förra veckan. Adrian hade sovit sig igenom nästan hela resan, först när vi skulle starta inflygningen vaknade han och började skrika.
Ganska ordentligt i och för sig. Vi försökte mata honom, som vi hade hört att man kunde prova. Han sög i sig maten snabbt som ögat och sedan började han skrika hjärtskärande igen. Vi tänkte att det är ju bara typ 5-10 minuter kvar av resan så det här är väl ingen fara. Vi försökte trösta så gott det gick och så var vi framme. Glada i hågen klev vi som sagt av. Då kommer en äldre dam fram till oss:
”Jag vill ju inte tränga mig på…men jag tänkte ändå ge ett gott råd. Hörde att er son skrek väldigt mycket under flygningen. Har ni tänkt på att ni kan ge honom speciella öronproppar i silikon? Och så kan ni ju mata honom under inflygningen för att tryckutjämna… Jag har ju jobbat inom barnomsorgen, så jag kände att jag bara måste säga det här till er…”
Pojkvännen och jag stod och gapade som fågelholkar. För absolut, det var väl omtänksamt av damen att informera oss, hon hade ju jobbat inom barnomsorgen. Men det där med att vår son ”skrek väldigt mycket” stämde väl inte riktigt? Eller hur definierar hon ”skrika väldigt mycket”? Vad är i så fall ”skrika lite” i hennes värld, kan man undra…
Som sagt, vi var så paffa att vi inte visste vad vi skulle svara henne. Tror damen insåg att det blev lite konstigt och avlägsnade sig snabbt. Fler som blivit påprackade ”goda råd” av välmenande medresenärer på semestern? Tänker att vi kanske inte är ensamma… Och vad svarar ni när ni får de här råden?

(Bilden ovan är tagen under vår flygresa till Seychellerna i februari)

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print Email

Taggar

flygresa

12 Kommentarer

Karoline på maj 12, 2016 på 9:43 f m

Ja tyvärr finns dessa människor överallt, som tycker de kan ta bättre hand om ditt barn än vad du kan. Ibland blir man chockad! Minns mest en flygning hem från Gran Canaria, 5 tim sent på eftermiddagen/kvällen. Min son var då ca 1,5 och behövde sova. Jag satt med honom i mitt knä och han somnade. Men för att han skulle få lugn och ro lade jag en tunn filt över honom för mörker och lite tystnad…Då kom en äldre dam fram till mig på planet och frågade varför jag höll på att kväva mitt barn…va??????????????? Alltså, ursäkta mig, men vad f-n tror tanten?? Att jag inte vet hur jag ska ta hand om mitt barn?? Jag blev förbannad och svarade något vasst, kommer inte ihåg vad men sedan var hon tyst….Men tyvärr tycker jag att man råkar ut för detta lite över allt. Människor menar säkert väl men tänker inte riktigt på hur och vad de egentligen säger!! Jag har lärt mig att skaka av det, ignorera och försöker intala mig själv att jag vet bäst. Ibland tackar jag vänligt för bra råd! 🙂

Svara
Sanna H på maj 12, 2016 på 10:44 f m

Jag förstår inte att det är så provocerande att få goda råd- oförskämda taskigheter, ja absolut, men faktum är att alla kanske inte vet om att det går att underlätta tryck i öronen med silikonpropp och matning – 5-10 min skrik av smärta är MYCKET och LÄNGE i min värld. Nu gjorde ni ju vad ni kunde, men det visste inte hon. Jag har t.ex oombedd gett råd då en liten nyfödd låg i overall, fårskinnspåse, mössa och överdrag inomhus i supervarm affär – direkt farligt. Jättetacksam nymamma som var orolig att han skulle frysa. Alla vet inte allt och jag önskar tvärtom att folk vågade lägga sig i på ett positivt sätt lite mer :-). OBS på ett POSITIVT sätt. Det låter det som att damen gjorde. Jag har också förresten lagt mig i när en liten plutt brände sig i solen på Kreta- de hade faktor 6….

Svara
S på maj 12, 2016 på 11:52 f m

Det är tydligen något visst med folk på flygplan. Kanske den lätta klaustrofobiska situationen som uppstår. Att folk vill berätta att ens barn har ont i öronen är ju en klassiker. Man får väl le och låta dem hållas kanske? Jag vet inte.
Annars är min bästa flyg-anekdot när vi blev bokade på tre separata platser på fyratimmarsflight med tvååring. Och vi frågar tyska pensionärsparet i anslutning till en av platserna om någon av dem kan byta plats med oss så vi slipper ha lillen i knät. Varpå de ba’ nä. För att sedan stirra ner i varsin ipad hela flighten och inte byta ett ord med varandra. I offentliga utrymmen träffar man alla. Även knäppskallarna.

Svara
Jennie på maj 12, 2016 på 1:55 e m

Jag blir förvirrad av dig. Här på bloggen vill du ha råd lite titt som tätt om bla flygning med små barn och solkläder tex. Gäller det alltså att invänta ditt godkännande av råd, annars är man en påprackande, otrevlig besserwisser??? Så länge råden kommer ifrån en vänlig människa som inte vill mästra, ser jag inte hur det kan vara upprörande.

Svara
- Petra Månström på maj 12, 2016 på 2:24 e m
  
  Missförstå mig rätt. Jag UPPSKATTAR råd! Exemplet med damen på flyget var mer något jag ville berätta om eftersom vi blev lite paffa. Om folk sedan tycker annorlunda så är det väl bara bra, vi är ju alla olika 🙂
  
  Svara
Johanna på maj 12, 2016 på 2:19 e m

Håller med dig Sanna H! Jag tycker inte det där var nåt speciellt måste jag säga, tanten börjar ju med att beklaga att hon inte vill tränga sig på och det kan väl vara bra att höra om det där med öronpropparna under landningen

Svara
Katarina på maj 12, 2016 på 4:03 e m

Jag svarar så här: tack!

Svara
Karin på maj 12, 2016 på 4:43 e m

Jag personligen vill hellre be om råden innan jag får dem. Visst kan man ge råd men det är så oerhört lätt att man trampar folk på tårna om man ger dem utan att bli rådfrågad. Ser man att någon har uppenbara problem med något kan man ju alltid erbjuda sin hjälp.

Svara
- Petra Månström på maj 12, 2016 på 5:07 e m
  
  Det är väl så jag menar. Roligare att be om råden.
  
  Svara
Maria på maj 12, 2016 på 7:30 e m

Hej!
Jag har också svårt att förstå att det är så himla jobbigt att ngn ger lite goda råd eller delar med sig av sina erfarenheter. Är väl kanske inte direkt äldre, men är ändå färdig med småbarnen och någon erfarenhet har jag med därifrån.
Anledningen till att man delar med sig av egna erfarenheter från graviditet och förlossning trots att det var ngra år sedan är att man så starkt minns hur det var och lever sig in i den gravidas situation och vill dela en gemensam erfarenhet.
Vad gäller råd om barn som har ont eller är kalla/varma är inte heller de illa menade (oftast). Vad är det för samhälle vi får om ingen vågar säga ngt tips till en förälder om ett barn är för varmt/kallt, utsatt för sol, går ut i gatan, äter stora matbitar som kan leda till kvävning etc. Så länge man håller en trevlig ton ser jag inga problem. Motsatsen, att aldrig ge råd när man har kunskap vore förfärlig.

Svara
- Petra Månström på maj 12, 2016 på 8:53 e m
  
  Jaja. Så här i efterhand låter det ju uppenbart att man ska välkomna alla råd. Men där och då, trött och yrvaken, sliten efter vaknatt – då är man inte jättesugen på att ta emot råd. Det kallas att vara mänsklig 🙂 Kram
  
  Svara
  - Sigurd på maj 13, 2016 på 12:31 f m
    
    Let me tell you, parents P&J, att normalbegåvade
    förstagångsföräldrar från starten per automatik
    sjösätter en naturlig självklar förmåga att urskilja goda
    välmenande råd från malplacerade, ovidkommande.
    
    Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!