Ställ aldrig, aldrig frågan ”Och när ska du skaffa barn?” till en kvinna. Kan vi komma överens om det? Foto: Pexels.com.
Läser precis en artikel om ett ämne jag redan har tagit upp ett flertal gånger här på bloggen. Men det kan aldrig tas upp för ofta, är min erfarenhet. För folk behöver ständigt bli påminda om det meningslösa och ytterst opassande i att ställa frågor av typen ”När ska du skaffa barn?” till en kvinna i fertil ålder.
Enligt mitt sätt att se är det här något av det mest privata du kan fråga en annan människa, fullt jämförbart med ”Hur är ditt sexliv?” (om möjligt ännu mer privat). Därför begriper jag inte för allt i världen varför folk envisas med att ändå ställa den här frågan, gärna med tilläggen ”För du vet ju att den där klockan, den tickar på…” Gah! Som om man inte redan visste det! Som om man inte redan visste hur ångestfyllt det är att vara närmare 40 än 30, sitta på dejter och intensivt fundera på hur personen framför dig skulle vara som pappa. Eller vänta, det var ju bara första dejten. Inte bra att tänka så där, det skickar bara ut signaler av desperation. Men likt förbaskat sköljer de där tankarna över en som en flodvåg. De går inte att stoppa.
LÄS OCKSÅ: Snälla, sluta barnhetsa kvinnor!
För varje gång jag har fått den där frågan om när jag ska skaffa barn har jag tryckts lite längre ner i skorna. Fått lite sämre självförtroende. Blivit mer och mer övertygad om att det är fel på mig, att om jag bara vore lite mer som ”alla andra” så skulle jag redan ha partner och barn. Men jag är ju den där tjejen med för höga krav – ”orimligt höga”, tyckte en bekant. Så då får man skylla sig själv. Funderar över vad som får folk att ställa den där frågan, som om de tror att de måste påminna oss 30-pluskvinnor om det uppenbara. Är det för att såra? Eller pratar de utan att tänka till före? Det skulle jag gärna vilja veta. Ibland får jag för mig att det handlar om skadeglädje: ”Ha! Jag är mer lyckad än du, därför ställer jag den där frågan så att du får känna dig ännu mer misslyckad.”
LÄS OCKSÅ: Passa på att njuta nu, sedan är det kört…
Lika idiotisk är frågan om när man ska skaffa syskon till sitt eventuella barn. För det är liksom självklart att man skaffar fler än ett barn. Är förresten sjukt irriterad på ordet ”skaffa barn”. Barn är inget man skaffar, det finns folk som kämpar i åratal för att bli gravida. En del lyckas, andra inte. En del väljer kanske att adoptera, medan andra väljer att leva utan barn. Oavsett skäl så är allt som handlar om barnalstring en extremt känslig fråga som aldrig bör ställas. När arbetsgivare ställer de här frågorna under en intervju är de också fel ute. För vem presterar inte bättre på jobbet än en effektiv småbarnsförälder – OM det nu är så att personen kommer att få barn inom den närmaste tiden.
Kan vi inte komma överens om att aldrig mer plåga kvinnor med de här frågorna? Okej?
Det jag kan störa mig mest på är att ALLTID behöva försvara för andra kvinnor varför jag inte VILL ha barn. Som att det skulle vara en självklarhet att vilja det. Jag VILL HA ett Nobelpris. Jag DRÖMMER om ett Nobelpris. Jag förutsätter inte att andra drömmer om, eller ens vill ha, ett Nobelpris. Varför antar då andra att jag vill ha barn?…
Håller med till 100% men kan vi också komma överens om att man borde inte behöva utstå att folk stirrar på en lätt utskjutande mage, för att sedan säga ett ”Grattis, jag ser att det väntas” eller något i den stilen. Min mage sticker ut en del, viss, men inte som en gravidmage! För några år sedan när jag ville ha barn så blev jag såklart ledsen, men nu säger jag bara ”Nej, jag är inte gravid jag är bara FET”, vilket brukar få tyst på folk. En gång sa någon till svar – ”ah, ja såklart du har säkert redan fixat det. ” Vilket jag inte hade eller har, så den personen gjorde bort sig två gånger anser jag.
Dessuotm erbjuds jag ofta sittplats på tunnelbanan, trots att jag har enbart en ganska normal putmage…Vad som är intressant är att jag är way over i ålder för att skaffa barn , så jag tröstar mig med att jag måste se ung ut. Och ja, nuförtiden tackar jag glatt ja till den erbjudna platsen!:)
Håller verkligen med! Vad vet den som frågar om kvinnans situation egentligen? Hon kanske har fått veta att hon inte kan få barn eller fått flera missfall, det är ju inget man gärna delar med sig till alla och att de få frågan hela tiden kan ju röra upp känslor och ångest. Att man inte kan tänka sig för, varje kvinna är ju fullt medveten om sin situation, vad den än kan vara och behöver inte ha andra som påpekar det. Själv får jag frågan med en retsam ton titt som tätt på jobbet av några kollegor, inte fasen är det kul att höra när jag gått igenom 2 missfall och är allmänt orolig över detta! 🙁
Läste också artikeln och tycker alla borde ta till sig det.