Dags för ännu en Veckans löpare! Den här gången är det 27-åriga Gina Johansen från norska Honningsvåg som fastnade för löpning när hon bodde i Sydney. Hon har också skidat ensam från Nordkap ner till Jäckvik i Sverige, en nätt liten tur som tog två månader.
Mitt namn är Gina Johansen, jag är 27 år gammal och bor i Honningsvåg på Mageröya sedan i maj. Intresset för löpning har alltid funnits där sedan jag var 12-13 år gammal, men det var inte förrän för tre år sedan när jag upptäckte terränglöpning som jag blev uppslukad på riktigt och började springa mer. Jag är uppvuxen på en hästgård och hoppade av skolan vid 15 års ålder för att jobba med hästar. Vid 19 års ålder flyttade jag till Sydney för att rida galopphästar och blev kvar där i nästan 8 år. Jag har alltid varit aktiv, men tid för löpning har inte riktigt funnits utan det var när jag först kom till Sydney som jag började med thaiboxning och sen övergick det till löpning vid sidan om hästarna. Det var då jag halkade in på terränglöpning och bergslöpning. Jag började resa till Blue Mountains utanför Sydney och jag blev helt förälskad i att vara ute och upptäcka nya platser med löparskorna på.

Jag är en väldigt målmedveten och tävlingsinriktad person. Och älskar att springa race och testa mina gränser, men lika mycket älskar jag att bara ta mig ut i naturen med löparskorna på med en matsäck och en kamera (jag älskar att fotografera!) Löpning får mig att känna mig fri och levande. Att kunna knyta på sig ett par skor och springa dit man vill. Uppför en topp, njutaav utsikten och vidare till nästa ställe, känna pulsen öka och mjölksyra i benen får mig att känna mig levande och full av energi efteråt.
Mina träningsveckor ser väldigt annorlunda ut beroende på jobb och dagsform. Innan hade jag löpcoach och fast schema men det fungerade inte alls för mig. Efter att ha jobbat med hästar på så hög nivå så ser jag många likheter i träning, upplägg inför race, skador, återhämtning med mera. Så jag mår bäst av att lägga upp min egen träning. Jag har en långsiktig plan men planerar en vecka i taget och går också lite på dagsformen. Till exempel om jag har en stressig dag på jobbet så tar jag en lugn träningsrunda på kvällen.

Tidigare har jag haft mycket skador och vet att mina ben är inte redo för att springa hårda intervaller på plant underlag, men backar går fint. Så jag springer en del backintervaller, vandrar i högt tempo uppför, längre fjällturer i lugnt tempo med kameran och matsäck, en lägger jag in en del träning på gymmet. Lite lätt styrketräning, och ibland hårda pass på cykel upp till en timme varvat med en minut stående och en minut sittande.
Jag är en väldigt målmedveten och tävlingsinriktad person, älskar utmaningar och att testa mina gränser. Innan gav nog jobbet mig tillräckligt med spänning i vardagen och något att kämpa för varje dag. Då var det hästarna jag red och tränade inför race, nu är det inga hästar längre utan nu handlar det bara om mig själv. Jag tror det är väldigt viktigt att ha mål för att bli motiverad att ta sig ut på träning tunga dagar och för att utvecklas. Det behöver inte vara några stora mål men något som motiverar var och en att ta sig ut på dåliga dagar. Jag har stora mål, sedan har jag också så kallade delmål längs vägen för att ta mig till mitt stora mål.

Jag har precis avslutat ett stort mål jag hade i vintras, där jag skidade ensam ifrån Nordkap ner till Jäckvik i Sverige. Jag var ute i två månader och korsade Finnmarksvidda helt ensam i temperaturer ner mot minus 37. Innan turen påbörjades hade jag aldrig åkt skidor, tältat vintertid eller navigerat upp till två veckor. Jag har bott i Australien i 8 år och kom hem 6 veckor innan turen. Det tog inte lång tid efter att jag hade avslutat mitt äventyr innan jag satte upp nästa mål och det är Yukon Arctic Ultra i Canada, delmålen inför det är en del bergslopp här i Norge och några längre skidturer ute på Finnmarksvidda till vintern.
Jag har sprungit mycket själv. Men nu springer jag nästan varje dag tillsammans med min pojkvän. Det är mycket skrattande och skämtande längs turerna, det gör de tunga dagarna till en lek. Självklart är vår hund Storm alltid med ute på fjället, jag trivs att springa med sällskap. Det är skönt att få lite extra motivation och peppande när det är tungt och någon att dela de vackra utsikterna med när man kommer upp på en topp.
Motivationsdippar eller tunga perioder – är det någon av oss som inte har haft det? Större delen av tiden är motivationen på topp, men det är många tunga stunder med. Ibland tar jobbet upp mer tid och energi än vad man önskar och det gör träningspassen tunga. SKADOR – jag har haft mycket problem med dem. Inte bara skador relaterat till löpningen, jobbet med galopphästarna medförde mycket skador. Om det inte var olyckor på jobbet så tror jag många överbelastningsskador kom på grund av de påfrestande dagarna på jobbet och sedan hård löpträning efter det, så kroppen fick aldrig chansen att återhämta sig ordentligt. I maj förra året fick jag en stressfraktur på vadbenet.

Jag gick tre veckor med sprickan innan jag gjorde en MRI-scan (magnetisk resonanstomografi) som visade att det var en spricka rätt igenom hela vadbenet. Jag var i Sydney då men hade hela sommaren inplanerad med bergslopp i Europa, istället blev det 12 veckor på kryckor. Att deppa ihop hjälper ju absolut inte, utan man måste hitta något positivt i det dåliga som till exempel att lägga upp små mål i rehabiliteringen. Men först kan det vara ganska skönt att bara ta helt ledigt och sen börja göra alternativ träning som exempelvis cykel och simning. När jag har tunga perioder i träningen så finns det inget mer motiverande än att lyssna på en inspirerande podcast. Det ger mig massa energi och inspiration att lyssna på podcast och personer som jag själv ser upp till.
Tre löparprylar jag inte kan vara utan… Det är ett par skor, shorts och en sport-bh. Resten är ju bara lyx 😉 Förut sprang jag mycket med klocka och var nästintill beroende av den, men idag springer jag nästan aldrig med klocka. Mest för att jag inte är tillbaka i någon toppform och känner då att det räcker att springa på känslan, det blir annars lätt att jag börjar tänka negativt om jag inte springer tillräckligt fort eller långt. Det är också lätt att träningspassen blir lite hårdare än tänkt när jag springer med klockan dessutom och jag glömmer av att lyssna på kroppen istället.
Till sist vill jag säga att alla har en dålig dag och det är helt okej att ta ut en extra vilodag om det behövs eller bara gå en promenad. Man tappar inte formen bara för det, vila är minst lika viktigt. Om du ska ut på äventyr eller långtur så kom ihåg att det är oftast när allt går helt fel som de bästa berättelserna skapas. När jag tänker tillbaka på mina äventyr så är det de jobbigaste stunderna, när något gått sönder eller helt enkelt bara inte blivit som planerat som har skapat de bästa minnena efteråt. Och en sak till: när det är som jobbigast, påminn dig då om varför du springer! För visst springer du för du älskar att springa? Ett leende på läpparna och lite positiva tankar kan ändra inställningen ganska så snabbt.
Följ Gina:
Instagram
Facebook
Hemsida