Idag fick jag lite av en meltdown. Flera nätters dålig sömn, allmän stress och det ena med det fjärde hjälpte säkert till: jag orkade inte göra något alls när Adrian började skrika.
Jag bara satt i soffan och kände hur paniken växte. Till slut dök jag ner på golvet och joinade honom i babygymmet, när jag sedan skulle resa mig upp flimrade det för ögonen. Jag vet att jag har lågt blodtryck, så jag vet ju egentligen att jag ska resa mig upp långsamt. Men med en bebis sker ju mycket nere på golvet och det är inte alltid man hinner tänka efter varje gång.
Någonstans där rann energin ur mig, samtidigt som jag skämdes för att jag inte orkade mer. Jag menar, jag vet ju vad folk skulle säga:
”Du har ju BARA ett barn, som dessutom är ett BRA barn! Ingen kolik eller så, varför klagar du?”
Men ja, det här är ju en blogg – min blogg – och då tar jag mig friheten att klaga. Hur fasen underhåller man en liten bebis? Vad gör ni med era små gryn för att få dagarna att gå utan att hjärnan blir knäpp? Det är ju inte varje dag man orkar ge sig ut och rulla vagn eller springa med vagn. Och det här med att man inte kan äta precis som man vill, eller rentav glömmer bort att äta, sätter också sina spår. Vid 15-tiden är man så darrig att det är ett big no-no att dyka ner i babygymmet för fort. För då kanske man tuppar av.
Jag vill ju att bebben ska vara nöjd och jag behöver få i mig min mat för att fungera. Men HUR gör man?? HUR gör NI? Ställa sig och brassa käk när skallen är helt utblåst är liksom ingen hit. Och JA, jag har BARA ett barn. Ett SNÄLLT dessutom (påstår ”folk” 🙂 Men ja, jag klagar ändå. Och efterlyser lite pepp och hjälp av er, fina läsare! Tänker att jag kanske inte är ensam om detta..?
Man får ha sånna dagar!! Det är helt ok… Har du någon kompis som är mammaledig, jag tyckte det gjorde mycket att träffa någon annan någon/några dagar/vecka… Någon öppen förskola kanske?
Du är inte ensam! Jag har ETT barn, ganska ”snällt” dessutom och jag känner precis likadant. Ofta. Min son är lite äldre än din tror jag, drygt 6 mån, och barn är olika så allt som funkar här funkar kanske inte för dig. Jag kör med stationer typ som jag alternerar mellan. Sjunga imse vimse, läsa en saga, lägga honom i babygymmet, sätta honom i barnstolen en stund med en hög leksaker framför sig, etc. Han gillar att sitta framåtvänd i sele medan jag gör hushållsgrejer kortare stunder (ja jag veet att det är oergonomiskt). Och ja, jag måste få i mig mat, annars är jag typ en fara för mig själv och alla i min omgivning. Särskilt frukost. Då får han helt enkelt vara missnöjd medan jag kastar i mig gröt och ett par mackor, jag måste äta. Och jag tror faktiskt inte att bebisar mår så dåligt av att vara missnöjda några minuter. Sover han själv i vagnen? Det räddar mig ibland. Jag går en sväng så han somnar i vagnen, och sen går jag hem, han sover vidare i vagnen (om jag har tur) och under tiden hinner jag svänga ihop en omelett. Och när sambon kommer hem sitter jag ofta och bara väntar på att få bli avlöst. Det är okej att inte tycka att det är så himla kul att leka med bebisar.
Ja, man måste nog våga härda ut när bebisen är missnöjd. Men jobbigt är det! Man triggas ju av skriket. Det där med att sitta och vänta på att bli avlöst känner jag så väl igen!
Lunchlådor som bara är att slänga in i micron har varit min stora räddning de dagar jag inte har nån lunchdejt. Och självklart får du klaga trots att du har en snäll bebbe 🙂
Får bli bättre på att fixa lunchlådor!
Vad det gäller maten så brukar jag göra storkok så att jag bara behöver varma lunchen. Jag mår lätt illa så jag glömmer inte att äta.
Det som har ”räddat” mig och min bebis (nu 6 mån) är att gå iväg på kick ass mama passen på Rosa skrot. Jättebra underhållning för bebisen när morsorna kniper och svettas toll musik.
Hemma brukar jag köra ”mat-Tina”, dvs sätta bebis i baby sitter sen prata högt till bebis om alla moment som ska göras för att jag ska få lite mat. Tydligen stort underhållningsvärde.
Bra tips! Har också varit iväg på pass där de har barnpassning, bara att jag har så svårt att slappna av när jag vet att jag när som helst kan tvingas avbryta pga kinkig bebis 🙂 Men värt att testa, liksom ”Mat-Tina”!
Visst känner alla mödrar så, Petra! Stay cool.
Jag har en son på 8 månader och han var/är också ”lätt”. Men jag hade sjukt dåligt samvete (har ännu ibland) över att det fanns stunder då jag inte orkade vara en 100% närvarande och uppmärksam mamma. När jag egentligen ville stänga in mig på dass med min mobil. Eller sova.
Min bästa lösning var länge: bärselen. Då kände jag att min son var nöjd, trygg, glad och dessutom kunde vara nära mig. Då kunde jag göra annat under tiden, och prata med honom samtidigt. Beskriva hur jag hängde tvätt, lagade mat, etc… Bärselen byttes sedan ut i takt med att sonen började intressera sig mer för sin rumsliga omgivning, ville röra sig, ”leka” osv. Då upplever jag också att det blev enklare att hitta på hur att underhålla honom.
Hang in there, Keep up the good mother work. Kram!
Tack snälla du för pepp! Stänga in sig på dass med mobilen, haha – den känner jag igen!!
Har en 6månaders galen en som typ aldrig är nöjd mer än 3 minuter i mina stationer, för det är de enda som funkar och får våra dagar att gå. Station ett är köket där vi äter frukost. Sen tv rummet där hela golvet är en enda lekpark där hon ålar och vänder sig hit och dit. Kan även sitta en stund och vara nöjd. Sen när inte de duger hoppar hon i gungan en stund och sen pysslar vi på toa och sätter på dagens kläder för att sen sova i vagnen en två timmar och sen börjar allt om igen typ… Tills det är kväll. Man blir less och så är de väll bara. Men som tur är så är man oftast två, och då turas man helt enkelt om med allt 🙂 vissa dagar är lååååååånga medans andra är roligare. har märkt att hon är mer road av andra människor än just mig. Antar att man blir lite tråkig så sällskap av andra och att besöka andra människor är ju skönt emellan åt. Kämpa på! du är inte ensam 🙂
Där har du rätt, märker också att A blir gladare och piggare när han får träffa andra!
Min bebba ville bara vara i famnen all vaken tid typ. Omelett gick att greja med henne i BB’n så det åt jag ofta.
🙂
Babysitter! Bästa uppfinningen! Båda mina barn har älskat att sitta o gunga i den. Sedan tror jag inte att barn tar skada av att vara ledsna ett tag medan man fixar mat till sig själv. Bättre att man får i sig energi under dagen för att orka leka. Jag tummar aldrig på frukost, mellis, lunch, mellis, kvällsmat. Måste äta, annars blir jag världens sämsta mamma. Bra tips kan vara keso med bär, nötter eller kvarg med samma till mellis. Det går snabbt o blodsockret skjuter inte iväg. Lunch brukar jag köpa en färdigrökt laxfile o koka lite quinoa eller ris eller liknande som sköter sig självt på spisen. Lite grönsaker till det. Sen är du fit for fight igen. Annars är ju matlådor verkligen att rekommendera, ta en kväll i veckan o fixa dem när barnet sover. Sedan har du lätt tillgång till energi resten av veckan.
Jag lovar att det blir bättre och jag loooovar att alla mammor känner så här, till och med prettomammorna som bara äääälskar att vara hemma o leka med sina barn dagarna i ända. Det ÄR jobbigt att vara morsa och man FÅR klaga! Kram på dig o tack för en inspirerande blogg!
Tack för tips! Håller med, maten FÅR man inte slarva med. Man blir så jäkla trött om man gör det. Babysittern funkar ibland, men ofta börjar A skrika så fort jag ska spänna fast honom i den.
Jag tycker att det bästa har varit att underhålla bebis med diverse hushållsprojekt med henne i selen på magen. Typ tvätta/vika tvätt/ handla/ laga mat/ städa osv. Bebisar är ju egentligen skapade för att hänga på vuxnas aktiviteter och lära sig genom att iaktta (och sen pröva). Så jag tycker inte att man behöver underhålla med bebis i centrum hela tiden. Men min tjej gillar också att titta på andra barn så öppna förskolan eller mammagrupp gillar jag, då får man även lite vuxenhäng 🙂
Kanske börja med att utforska lite mer mat annars? Känna och smaka på olika saker tex en morotsstav vid matbordet medan du äter, dricka lite vatten ur ditt vattenglas, titta när du borstar tänderna och samtidigt gnaga på sin egen lilla tandborste, involvera honom i dina vardagsaktiviteter helt enkelt!
Kloka råd! Ska testa dem idag!
Såna dagar hör till! Bebisar får skrika o klaga. De mår inte dåligt av det så länge som du finns där. Prata lite med honom, sjung något, visa att du är där. Man behöver inte kasta sig framstupa så fort de ger hals om man vet att det inte är något uppenbart på tok.
jag tolkar det som om du kanske inte tar hand om dig själv och därför tryter den mentala orken? Ta en tupplur när han sover middag om natten varit kass. Det är dessutom så himla mysigt.
Något som hjälpte mig mycket var rutiner! Låter kanske tråkigt, men det hjälper både förälder o barn att må bra. Jag lovade dessutom mig själv att aldrig slarva med maten för sånt mår jag urdåligt av både mentalt o kroppsligt. Och nej det kanske inte alltid är superfestligt att börja brassa käk när man har kaos i huvudet, men det behöver du kanske inte heller göra? Ha många ”nästanfärdiga” alternativ i kyl o frys. Marinerade o färdigstekta kycklingfiléer, grytor i portionsburkar mm. Storkok är grejen! Hjälps åt med det lediga dagar så hjälps ni åt så du mår bra!
Tack för bra blogg!!
Det är väl just det där att man reagerar på gråt och skrik. Svårt att inte agera så fort det sätter igång. Men du har helt rätt – slarva med maten är INGEN hit!
Gillar sele, både för promenader och hemma.
Och att sätta bebis nära medan jag lagar mat.
Samt att laga mat långt innan jag är hungrig, ibland flera timmar.
Ja, selen är grym! Bara att det ofta är en liten ”kamp” med gråt och skrik innan han väl sitter i selen. Därför har jag dragit mig lite för att använda den här hemma. Men värt att omvärdera!
Sådär kände jag också hur länge som helst (och gör fortfarande ibland). Det blir bättre, snart! Det är sån skillnad nu när min tjej är strax över året och går att kommunicera med lite. Hon pekar och tar egna initiativ och det gör det lite roligare att vara hemma. När hon var mindre släpade jag mest med henne på olika ärenden eller hade henne i selen medan jag gjorde sysslor hemma.
Som någon annan hade skrivit så är ju bebisar mest gjorda för att hänga på de större och man behöver faktiskt inte aktivera dem hela tiden. När de börjar äta ordentligt så tar det också upp mycket av dagen. Fixa frukost, städa undan, fixa mellis, städa undan osv hela dagen.
När jag blir tokig och inget funkar hemma brukar jag sätta på musik som jag gillar och så dansar jag runt med henne i famnen. Funkar för mig som gillar musik och att dansa, kanske finns nåt liknande ni kan göra tillsammans?
Skönt att höra att man inte är ensam! Och visst, jag ser också fram emot när vi kommer att kunna kommunicera bättre med varandra.
Petra – precis så kände jag när jag var hemma med min dotter. Det blev liksom helt tomt och dystert också, när man var så ensam – och med en bebis som ska skötas om och kanske underhållas som enda syssla, liksom. När jag fick min son 18 mån senare blev det – helt förvånande för mig – lättare. Då var man mer upptagen och det kändes som att dagarna gick lättare. Konstigt. Men – som jag berättat i ditt inlägg om hur man kommer ut och joggar/tränar, så började jag då också med BARNVAKT. 3 gånger i veckan 3 h på eftermiddagen. Jag rekommenderar det, om det är ett alternativ för dig. Då kan man träna, handla, äta. Och är det typ varannan dag så kan man se fram emot det de andra dagarna. Det är en väldigt härlig men också så himla hård tid, den där bebistiden. Men nu när mina barn är 9 och 11 helt plötsligt, så ser jag ju det i relation till de andra åren och då känns det inte som den evighet man tyckte då.
Helt ärligt trodde jag inte att det skulle ta så mycket energi att ”bara” vara hemma med en bebis. Men det gör det tydligen. Tack för pepp!
Har inte testat öppna förskolan, hur funkar det? Tror det finns en sådan här i närheten, men har dragit mig lite för att gå dit. Av lite samma anledningar som jag drar mig för föräldragrupperna…
Våga testa öp! Det är bäst! Ofta har de ett schema med olika aktiviteter, tex sångstund. Behöver inte umgås med de andra föräldrarna om man inte orkar, bara vara där stimulerar mitt barn massa. Vi brukar gå på sångstund och så får bebis titta på de andra bebisarna medans jag får dricka kaffe. Win win 🙂
Tack för att du delar med dig! Visst känns det konstigt att man sitter hemma och gråter när man ”borde” sväva på moln, som vissa tycker. Skönt då att veta att man inte är ensam och att det blir bättre.
Skönt att höra! Ser fram emot att barnet ska kunna roa sig själv i perioder iaf!
Vet inte varför, men jag är lite skeptisk till öppna förskolor och föräldragrupper. Att springa med vagnen är underbart, det är min frihet just nu 🙂 Kram
Jag var (är?) också skeptisk till Öppna Förskolor men föräldrargruppen tyckte jag var toppen. Har fortfarande kontakt med ett par stycken trots att samtliga barn börjat på förskolan.
Ge det en chans!
Hälsningar Anna
Håller mer föregående talare om att det kommer kännas så i perioder och sedan blir det lättare ett tag för ditt barn kommer ha lärt sig något som sysselsätter honom. Sedan blir det tråkigt och då behövs nytt, etc. etc. Jag har ett boktips som hjälpte mig mycket ”Titta vad jag kan” av Kristina Persson. Den beskriver barns rörelseutveckling och hur man kan stimulera den. Fanns massor av bra tips i den tyckte jag. Lycka till! Det kommer snart bli bättre (och sedan sämre igen…)!
Tack för pepp! Bara vetskapen om att det KAN bli bättre igen räcker för mig 🙂 Ger iaf hopp!
Nu har du redan fått en massa bra, härliga råd redan men jag håller med dig i ”stressen” att underhålla bebisen. Försöker tänka att hon inte blir lika uttråkad som jag av att ibland bara sitta och observera och göra samma sak ganska länge. Har haft turen att få en tjej som gillar att vara med på ”vuxengrejer” kika på när man lagar mat, tvättar och diskar. Har ni börjat med matstol- det är guld! Babysitter och gym använder du ju redan och precis som du skriver kan man ju kanske inte ut och kuta varje dag. I matväg kan det ju tyvärr bli enbart någon proteinbar ibland, men bättre än inget för då skulle jag aldrig funka.
Det blir en del proteinbars här också, men man blir ju en zombie på eftermiddagen på den energin. Ska kolla på matstol! Borde vara läge snart…
Här i Tyskland finns mängder av ”bebisgrupper” såsom babymassage, babysimning, Pekip, babygympa mm. Jag är nu hemma med bebis nr 3 och jag hade blivit tokig av att bara vara hemma (måste träffa andra föräldrar och ventilera). Jag har aktiviteter inbokade två av fem veckodagar och det är toppen. Det blir inte för mycket, men tillräckligt för att lära känna nytt trevligt folk och för att aktivera bebisen. Kolla upp om du har några sådana här grupper i närheten. Jag var, liksom du, skeptisk till föräldragrupper innan, men oj vad trevligt det var! Det finns även sportiga grupper såsom Kanga-träning (low impact aerobics med bebis i bärsele) och utspring med vagn.. Mycket trevligt alltihop!
Det där lät ju superkul! Kanske något att börja med här i Sverige också!
Fast det finns ju massor av sådana grupper hör i Sthlm redan?
Också som mamma till en väldigt snäll kille, numera inte en bebis utan 1 år, så är det utmanande ibland, men man får komma ihåg att han är nog nöjd bara han får hänga med dig och se dig. 🙂
Men jag drog med mig Noah på museum och grejer, och han var så nöjd där i vagnen och bara kika på allt o alla.
Så tänk inte så mycket på att underhålla honom, gör sådant som du tycker är kul så hänger han med bara och är garanterat nöjd med det!
Intryck, intryck, intryck är det som intresserar bebisar. 🙂
Lycka till!!
Det känns som att det är mig du beskriver när jag läser både blogg och kommentarer… Det var inte speciellt kul att ha Bullen i ugnen och när den kom ut var den fortfarande rätt ogräddad. Men söt och gosig absolut. Livet med liten bebis fann jag mig aldrig till rätta i. Har aldrig satt min fot på en öppen förskolaoch är inte det minsta ledsen för det. Jag hade som tur var en liknande mamma som jag umgicks en del med. Vi promenerade milspåret på Lugnets skidstadion fler gånger än jag kan minnas, med diverse stopp på nån stubbe för en amningspaus eller blöjbyte.
Leka har heller aldrig varit min grej. Mina barn har fått vara med mig i det JAG behövde göra. På magen, på ryggen, i vagnen.
Jag tror det handlar om att hitta sin mammaroll och att acceptera att man tycker det är jobbigt och att det är helt okej att tycka det. Man måste inte älska bebislivet för att älska sina barn. De är ljuvliga nu när de inte längre är totalbetoende av mig.
Förresten så är det väldigt kul att läsa det du skriver ( har precis hittat hit) Det är nästan löjlig igenkänningsfaktor på väldigt många plan!
Du anar inte hur SKÖNT det är att läsa din kommentar! Jag är definitivt inte heller någon lektant och är inte alls sugen på någon öppen förskola. Ska nog försöka ge mig ut i skogen mer, i värsta fall får det bli löpturer här i asfaltsdjungeln… Ser verkligen fram emot att knodden inte är totalberoende av mig så att det kanske blir LITE enklare att vara mamma 🙂 Kram!