Måndag och dags för ännu en veckans löpare! Den här gången presenterar jag Rebecka Nylén, 16, från Degerfors. Hon går första året på gymnasiet på restauranglinjen i Hallsberg.
Hur länge har du löptränat?
– Det är svårt att säga då jag har nästan jämt hållit på med någon sport. Jag har nästan alltid tyckt om uthållighetssporter då dans aldrig har varit min grej. Så jag skulle säga att jag började springa på allvar när jag var 10 år och sprang mitt första 5-kilometerslopp.
Hur kom det sig att du började?
– Jag sprang mitt första lopp när jag var 3,5, loppet hette Svartåloppet och var 2,5 kilometer långt. Sedan dess har jag sprungit det loppet varje år. Så en av anledningarna var att jag ville bli snabbare i det loppet, men även för att underhålla konditionen för under den tiden spelade jag fotboll.
Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?
– Gympa i skolan en gång i veckan, sedan blir det 2-3 löppass/orienteringspass per vecka.
Vilka är dina eventuella mål med träningen?
– Fortsätta springa Svartåloppet år ut och år in, men i år tror jag på Göteborgsvarvet. Allra helst skulle jag vilja ha sprungit ett maraton innan jag tar studenten.
Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?
– Jag tränar orientering sedan ett drygt år tillbaka.
Vilken är din syn på kost? Hur äter du?
– Jag äter varierad kost,  ibland vegetarisk mat och ibland fisk- samt kötträtter. Jag försöker även äta gröt till frukost så att jag kan hålla mig mätt länge. Jag går nämligen upp vid ca 5.30 tre skoldagar av fem, annars 6.30. Så det är en av anledningarna, men ibland blir det bara fil eller macka med mjölk. Min syn på det hela är att man inte måste äta jättenyttigt varje dag och att man kan äta sötsaker i en måttlig mängd. Då jag går på restauranglinjen och får man ibland smaka lite sötsaker där, men det tycker jag inte gör något när man håller igång och tränar som jag gör.
Pryl du inte kan vara utan på löpturen?
– Min klocka, tror jag. Där kan jag se hur långt jag har sprungit samt vilket tempo jag har.
Ditt bästa löparminne?
– Först tänkte jag säga när jag sprang mitt första lopp men då var jag ju så liten och minns inte mycket. Men jag tror jag väljer när jag sprang en halvmara förra året i april på hemmaplan. Då hade jag bara sprungit 16 km innan men sedan när jag kom tillbaka efter 21 km och var jag fortfarande pigg. Det var roligt och oväntat på samma gång, att känna sig så pigg efter ett sådant pass.
Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?
– Man ska börja lugnt och inte sätta för höga krav på en gång. Så börja lugnt och känn att du har glädjen när du springer. Du måste inte springa jättelångt de första gångerna, tänk på att efter ett roligt pass längtar du redan till nästa pass. Det är en härlig känsla. Så öka sakta men säkert med löpning och ha kvar glädjen även om det känns tungt, för alla pass är ingen dans på rosor. Det kan faktiskt ibland vara bra med dippar för att kunna utvecklas i löpningen.