Nu finns det forskning som visar att det är tuffare att föda barn än att springa ett maraton. Bara så att ni vet. På bilden ser ni bland annat min polare Kattis och jag inför start i Marathon des Alpes Nice-Cannes 2012. Foto: P. Rouah.
Vad är tuffast, att föda barn eller att springa ett maraton? Det här är en diskussion som har pågått länge, men nu finns det forskning som ger ett tveklöst svar på frågan.
Nämligen ett rungande JA. Att gå igenom en förlossning är det mest krävande ett människokropp kan utsättas för. Det forskargruppen vid University of Michigan har gjort är att studera magnetröntgenresultat från skador som kvinnor har fått när de har fött barn och jämfört dem med idrottsskador. De kunde då se att skadorna efter en förlossning främst påminner om skador som drabbar dem som sysslar med extrema uthållighetssporter, långt tuffare än maratonlöpning. Men trots detta får de nyblivna mammorna långtifrån samma cred som de som har sprungit ett maraton:
– Om en kvinna fick samma skada när hon idrottade, skulle hon ligga i en magnetröntgenmaskin på en gång, säger Janis Miller, biträdande professor vid University of Michigan.
LÄS OCKSÅ: Här är storyn om min Adrians födelse
Men till skillnad från elitidrottare får nyförlösta kvinnor inte någon lång medicinsk uppföljning efter förlossningen. När efterkontrollen har ägt rum lämnas de mer eller mindre åt sitt öde, fast eventuella komplikationer kan kvarstå under mycket lång tid – eller rentav vara permanenta. Enligt studien drabbas 41 procent av alla kvinnor av muskelskador i bäckenet vid en förlossning och 15 procent av dem får skador som aldrig läker.
Här är studien i sin helhet. Och till er som har gjort både och, alltså sprungit en mara OCH fött barn, vilket var jobbigast?
Japp, föda barn är tuffare än att springa en mara!
Taggar
5 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Jag har springit två maror och fött ett barn och jag måste säga att jag tycker jämförelsen är helt absurd. En mara kan man ju bryta om det inte känns bra. Jag fick svår havandeskapsförgiftning när jag födde barn och den psykiska och fysiska påfrestningen som jag upplevde då är det värsta jag varit med om i hela mitt liv och något som jag aldrig vill uppleva igen (även om jag gärna vill ha ett till barn!).
Efter två barn, sen ett marathon, sen ett Lidingölopp och sen ett barn till, så skulle jag säga föda barn är absolut tuffast. Sen, ganska långt efter, kommer marathon och efter det Lidingöloppet. Att föda barn gör ondare, ger mer träningsvärk och tar betydligt längre tid att hämta sig ifrån än maran. Absolut!
Roligt att du tar upp det här. Första känslan när jag fött mina två barn har varit vinnarkänslan som om jag och bebis ihop har sprungit et maraton. Inte den stora moderskärleken, men känslan av att vinna et maraton.
Jag reagerade rätt starkt på den liknelsen när jag var gravid. Den är så fel, på så många nivåer. Nu efter förlossningen känns den ännu mer fel. Till exempel att man vet i förväg dag och tid då loppet börjar, man kan bryta ett lopp och man kan faktiskt springa maraton helt utan smärta. Jag har gjort ett maraton, två 50k-lopp och ett otal långa träningspass. Mitt maraton var 3,5 h av att försöka hålla ett jämnt högt tryck i benen. Min förlossning var 23 h försöka slappna av följt av 1,5 h urladdning på max. Efter mitt maraton var jag lite småöm i lårens baksida och hade skavsår på halsen efter tröjan som sved. Efter min förlossning hade jag ett massakrerat underliv som såg ut som ett korsstygnsbroderi, jag hade förlorat någon liter blod, inte sovit eller ätit på länge och den där j*kla frukostbrickan fick min man ta utan mig för jag fick inte äta förrän de visste att blödningen hade slutat. Kände absolut ingen vinnarkänsla utan mer ”ta mig härifrån och låt mig vara i fred tills jag fått smälta detta”
Känner igen det där 🙂