Fotomodellen Sarah Stage fick många att tappa hakan när hon lade ut den här bilden på sitt Instagramkonto. När det bara var tio dagar kvar till beräknad förlossning. Skärmdump från Instagram.
Minns fortfarande när de där bilderna kablades ut över världen i våras. De kom som en käftsmäll för mig som precis fått reda på att jag var gravid.
Bilderna föreställde fotomodellen Sarah Stage, som var gravid i nionde månaden och hade tydliga rutor på magen. Hur kunde det vara möjligt? Var hon på riktigt? Kändisar som kom i toppform rekordsnabbt EFTER förlossningen hade man ju läst om, men här var det alltså en kvinna som fortfarande var gravid OCH var i en form som de flesta av oss bara kan drömma om – som icke-gravida.
Försökte läsa mig till om det var träning som låg bakom Stages rutor, eller om hon bara haft extrem tur i det genetiska lotteriet. Efter lite research fann jag att det nog var en kombination. Exakt hur mycket hon åt av den mintglass och de hamburgare hon säger sig äääälska låter jag dock vara osagt. Men har man sitt utseende som yrke är det väl klart att man helst undviker en formmässig uppförsbacke efter förlossningen.
Nyheten om den osannolika magrutemamman satte igång en diskussion i mina träningskretsar som jag tycker är rätt viktig. Nämligen att många faktiskt går upp onödigt mycket i vikt under graviditeten – och då pratar vi inte överskottsvatten utan vikt som sitter kvar även efter förlossningen. Det kanske är dags att våga prata om att man kanske inte behöver äta precis vad man vill och ligga på soffan hur mycket som helst (om man nu inte lider av foglossningar eller andra besvär) utan försöker äta hyfsat sunt och träna det man klarar av att träna. Trots att det tar emot.
Magrutor är ju förresten heller ingen måttstock på hälsa. Det finns människor som har en naturligt låg fettprocent och som har lättare att få fram rutorna, utan att ens behöva träna. Sedan finns det människor, de flesta av oss, som behöver ligga i ordentligt för att få ett sexpack på magen. Vi snackar stenhård disciplin, såväl i träningen som i kosten. Är det något jag är sugen på? Nej, inte alls. Jag vill må bra och känna mig stark och smidig. Jag vill kunna fortsätta äta fikabröd varje dag, ta en chokladbit efter maten och ett glas vin när jag är sugen på det.
Ska jag ge något tips till gravida som får ångest av Stage-rutorna så är det att Instagram inte alltid visar verkligheten. Ljussättning, diverse filter och Photoshop är ofta faktorer bakom de perfekta kroppar vi ser på bilder. Rutor är heller inget att eftersträva, allra minst som gravid. MEN – däremot kan du skapa de bästa förutsättningarna för livet efter förlossningen genom att träna det du orkar med och försöka att inte falla för varenda eventuell craving som smyger sig på. Det handlar inte om späkning utan om ett balans.
Vilket är ditt bästa hälsotips till gravida och nyblivna mammor?
Magrutemamman som upprörde en hel (mamma)värld
Taggar
21 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Såå rutig var hon väl inte, utan mer en sund själ i en sund (mamma)kropp? Visst kan man ana definitionen, men hon verkar ju inte direkt extrem, men ok, aningen ovanlig som (hög)gravid.
Nu fick du mig att läsa en mama-blog igen, men sålänge den är bra och vettig som din så må det vara hänt – fortsätt så!
/En förälder som fortfarande har magrutor (fast det är ju lite enklare med genetisk ”tur” & som man 😉
Sant, har ju sett en del exempel på kvinnor som bär fostret rätt ”långt in” och där man faktiskt kan ana viss definition på magen utan att prata ”rutor”. Klart du kan läsa en mammablogg, det är ju samma innehåll som när jag bloggade på egen domän – pappor är jättevälkomna som läsare!
Tack!
Bra inlägg som förmodligen kommer bespottas som kroppshets osv. Eftersom övervikt under graviditet är associerat med ökad risk för fostret är det märkligt att så många blundar för det och tillåter sig gå upp precis hur mycket som helst under graviditeten.
Varför??
Hur svårt kan det vara att leva ett normalt liv utan skräpmat och med åtminstone basal fysisk aktivitet – även under graviditet?
Ja, det undrar jag också. Det är kanske så att många som redan har problem med vikten och/eller är fysiskt inaktiva knappast får bättre vanor när de blir gravida. Så det bästa är ju att skapa sunda, bra vanor INNAN man blir på smällen. Så ökar chansen att man också kan få en sund graviditet. Jag skulle verkligen inte kalla detta för kroppshets, snarare kroppssundhet, även om det säkert kan uppfattas som sådant av extra känsliga personer 🙂
Första barnet hade jag ingen foglossning och tränade till v 30. Andra barnet fick jag foglossning och det begränsar en väldig mycket. Jag har det nu med 3:an också. Mitt råd skulle vara att lyssna på din kropp och söka hjälp innan det gått för långt. Sen kanske Mvc borde ha mer än 1 uppföljning efter gravideten och ge råd om kost och träning. Körde hemmaträning efter andra barnet. Enklare att hinna träna ett kort program varje dag än att hetsa iväg till ett gym.
Det är väl olika hur svårt man tycker det är att vara hälsosam under en graviditet precis som man är olika hälsosam när man inte är gravid.
Jag ska bara tala för mig själv nu. Jag borde varit mer hälsosam vad gäller mathållning vid min senaste graviditet – det hade varit bättre. Men jag orkade inte, jag hade andra komplikationer och orkade inte med en ”grej” till att förändra och oroa mig över. jag övervägde att träffa en dietist för säkerhets skull men insåg att maten för mig lätt kunde bli ett problem om det fick fokus. Istället fick min barnmorska hålla koll och säga ifrån om det faktiskt var ohälsosamt.
Jag är glad att jag pratade med henne om detta, det var ingen som låtsades att min vikt var helt optimal men inte heller någon som stressade mig (så länge alla värden var bra).
Personligen blir jag inte ett dugg provocerad av att andra kan leva väldigt hälsosamt som gravida – bra jobbat! Själv fokuserade jag på andra aspekter av hälsa och åt lite för många bullar (fast inte alla jag ville uhum) eftersom det var så jag fick ihop min situation.
Jag är väl fel person att ge hälsotips helt enkelt. Men kanske att man ska se till sin totala hälsa och prata med experter om man har frågor?
Så var vi där igen….
Vi måste SLUTA att diskutera och bedöma andra kvinnors (och mäns) kroppar!
Det här blogginlägget hade du kunnat skriva UTAN att dela bilden på och använda Stage som exempel!
Kan inte du skriva lite om hur man stärker magmusklerna på ett sunt och långsiktigt sätt efter graviditet? Vad ska man tänka på? 🙂
Hej Ida! Absolut, bra förslag! Håll utkik framöver så kommer det lite tips här på bloggen!
Håller med Anna. Vi behöver stötta varandra. Tror inte en behöver vara extremt känslig för att se ”kroppshetsen”.
Jag gillar verkligen att leva hälsosamt. Jag har nu tre barn och har varje graviditet gått upp ca 16 kg varje gång, som jag jobbat bort efteråt.
Men. Under graviditeterna har jag mått fruktansvärt illa, och inte bara till vecka 12 utan ända fram till vecka 30-32. Vilket medför att jag ständigt småäter. Och faktiskt, jag har försökt välja sunda alternativ som att knapra morötter, friska äpplen och sallad, men då kräks jag. Magen tål liksom inte. Surt och vidrigt. Det enda som gick ner utan att komma upp var limpmacka med smör på…? Och vanligtvis äter jag inte limpmackor för det är inte ens gott! Så det är inte bara att tycka att alla gravida ska äta sunt och sluta på cravings – då har man nog haft en relativt lätt graviditet!
Likaså träning. Jag som älskar att röra på mig har försökt. Men mellan vecka 7-30 så kräks jag som tok ju mer rörelse jag hade. Jag tänkte ändå alltid ”äh men i dag tar jag uppfriskande powerwalk, jag mår nog bättre då..” och efteråt kräktes jag ett het dygn och var sängliggandes. Från vecka 30 har jag mått som bäst, kunnat äta det mesta jag gillar i häsoväg och kunnat gå lååånga powerwalks.
Men före v.30 – kom inte och säg att jag måste äta bättre och röra på mig mer FÖR DET GÅR INTE.
Jag mådde illa och kräktes flera gånger i veckan fram till vecka 30. Sedan hade jag riktigt vidriga ryggsmärtor som medförde att jag blev sjukskriven på deltid. Ofta blev jag kvar på soffan hemma, men några gånger i veckan kopplade jag på autopiloten och masade mig iväg till gymmet eller tog en promenad. Ibland blev det inte ens bättre efteråt, men ofta var det så. Men alla graviditeter är olika! Jag dömer ingen som inte orkar träna eller äta nyttigt. Man måste lyssna inåt och följa sitt hjärta, då blir det allra bäst. Orkar man inte träna eller stå emot sina cravings så är det också okej.
Vem säger att det är ok att käka praliner och ligga på soffan?! Aldrig har det väl varit så förbjudet att tillåta sig under en graviditet som nu? Allt handlar ju om att äta och träna rätt. Trenden är liten mage, gymma i vecka 40 och ta med bebisen på mammapass på SATS.
Jag jobbar på kontor med ca 500 anställda. Där snackas det alltid bakom ryggen på den som är gravid hur stor och tjock hon blivit. Och man ska tillbaka efter två månader på ebsök med bebis, då är det bäst att man är fit annars får man typ onda ögat, som att man ohälsosam.
Jag känner en sådan enorm press inför detta. Är dels 34 år och vet att det är svårare att komma i form efter så jag försöker träna och äta mig smalare/tajtare innan jag eventuellt blir gravid. Klarar inte av att veta att alla snackar bakom ryggen..:(
Det låter ju jättetrist att folk snackar bakom ryggen. Är det någon tröst så tror jag att folk snackar bakom ryggen på andra, oavsett om de är gravida eller ej. Verkar alltid finnas en anledning för somliga att prata bakom ryggen på andra. Trist att du känner en press inför detta, det viktigaste är väl att DU mår bra?
Mitt bästa hälsoråd till alla gravida är att sluta lyssna på alla hälsoråd samt att sluta se vad andra gör under sin graviditet. Så länge BM säger att du och framförallt barnet mår bra så strunt samma om träningspassen är för få, maten är ”dålig” och allt det där andra. Det handlar om 9 månader av ens liv där tusen andra saker händer i kroppen och att då behöva tänka på annat än att barnet du bär på mår bra är så onödigt.
Och sluta likställa alla överviktiga som de som ligger på soffan och äter onyttigt hela dagarna. Jag har varit överviktig hela mitt liv men innebär det att jag inte är hälsosam?! Jag har sprungit fjällmaror, tävlat tyngdlyftning och Crossfit, tränat strukturerat och fler pass i veckan än den ”vanliga” motionären större delen av mitt snart 30-åriga liv. All den jäkla pressen utifrån och främst mot mig själv gällande att jag inte ser ut som den atlet jag är har gett mig år med ätstörningar och fel tankar kring mat och kropp.
Idag är jag gravid och ÄNTLIGEN kan jag tillåta mig själv att njuta av den mat jag äter (ibland den där perfekta måltiden som av andra anses vara så där hälsosam och ibland den mindre bra maten som ändock ger mig energi och smakar gott), jag tillåter mig själv att gå ner i antal träningspass i veckan utan dåligt samvete. Och gissa vad – jag mår bra! Mitt barn mår bra och allt fungerar som det ska. Så varför förstöra det genom att återigen lägga press på mig att jag måste se ut på ett visst sätt, äta på ett annat sätt och träna var och varannan dag?!
Varför dra in hälsohetsen och kroppshysterin även i den gravida världen? Varför ens jämföra och kommentera andras kroppar, träningsvanor eller matvanor under denna tid? Varför inte bara fokusera på hur den gravida och barnet mår och lämna alla förutfattade tankar utanför denna bubbla? Givetvis får man berätta vad gör och hur man själv gör för att må bra, men att påstå att det är den rätta vägen för alla och att alla bör tänka si och så kan man lämna utanför.
Alla kvinnor som tar sig igenom en graviditet är grymma och beundransvärda, vi som en gång har varit eller är gravida är definitivt de som bör veta det. Låt oss vara grymma utan en massa men..
Gymtränat i 40 år åt jag sallad o vatten i 2-3 veckor vore mina magrutor grymma
men jag är marathonlöpare och behöver äta ordentligt ! magrutor är ej inom mina topp 1000 intressen..vi vuxna är ju förebilder yngre personer med ätstörning ansågs friska när
de t.e.x kunde äta ,gå i skolan m.m.I dag är det en skillnad de som varit sjuka vill även kunna träna annars är man ej frisk !och bli lika hälsosamma som alla vyxna som tränar
och sjävklart alltid mår bra äter ordentligt och har en tvättbräda.
Jag själv led av illamående sedan kom foglossning deluxe. Blev väldigt begränsad, gick ner till deltid men parkerade min bil ca 15 min från jobbet så jag skulle få en liten promenad varje dag. (Kontorsjobb) Jag har alltid varit genetiskt smal och kunnat äta vad jag vela utan att gå upp i vikt. För mig var det spännande att se hur min kropp förändrades och en stolthet över att kunna skapa ett liv. Jag gick upp 25 kg (från 50 till 75) och efter två månader efter förlossning var jag nere på en normal vikt för min kropp, ca +2 kg innan grav. Jag kanske var ute och gick 5 gånger de första två månaderna för jag hade så ont och åt efter det heliga kostcirkeln och en och annan glass.
Det märkliga är, när jag var höggravid och folk frågade hur mycket man har gått upp så blev det ”oj!” Sedan när kroppen återställer sig så blir det också ”oj!” i båda negativa tonlägen..
Allas kroppar fungerar olika och det måste man ha respekt för. Mitt tips är att lyssna på sin kropp och se sina begränsningar. Det är inget fel med att slänga upp fötterna på soffan och äta praliner lika lite som det är att gå till gymmet. Men man ska vara rädd om sin kropp och unna dig själv en hälsosam livsstil, inte dieter efter dieter.
Nu har det gått 6 månader efter graviditet och jag känner att min kropp är redo för att bli stark igen. Vill orka mer med en liten knodd. Har dock ett mellanrum mellan magmusklerna så jag vet inte vad jag kan ge mig på för träning? Hjälp?
Hej Madelene! Vad roligt att du är sugen på att bli stark igen! Kommer att skriva om det här med diastas (mellanrummet du nämner) och hur man hanterar detta. Ska själv besöka ett riktigt proffs för att se över mina egna magmuskler och detta kommer ni att få läsa om här på bloggen. Kan varmt rekommendera Katarina Woxnerud, en grymt meriterad personlig tränare och naprapat som har mycket lång erfarenhet av arbete med mammamagar. Hon är också upphovskvinna till den fantastiska Mammamageappe, som är fylld med bra övningar för nyblivna mammor. Kolla gärna in den!
Min första graviditet var präglad av viktångest, efter tidigare ätstörningar. Min plan var att träna hela tiden, men det blev precis tvärt om pga tidiga sammandragningar. I princip sov jag i soffan i 9 månader. Jag var nogrann med kosten, men gick upp 23 kg. Jag var livrädd för att inte bli av med dessa kilon, så jag höll en strikt kost och började träna alldeles för tidigt efter förlossningen. Efter 6 månader var jag nere på min startvikt igen, men var sliten och skadad kroppsligt och mentalt. Efter graviditet nr 2 förstod jag att att det måste få ta mer tid att återhämta sig. Lever man sunt så fixar det sig. Nu är barnen stora och kroppen stark. Min alldeles egna åsikt är att fortplantningen är meningen med livet-att ge liv
Jag Har varit gravid 4 ganger bara gatt upp baby vikt sa mycket som babyn vager set jag Har gjort AR tex Ata Fisk tva ganger per Becka Bara ata tills magen sager stop inye ata for tva och promenade inte ta bilen