Jag har aldrig tidigare sprungit maratonet i Prag, så det ska bli väldigt roligt. Start och mål på Gamla Stadens Torg. Foto: Runczech.
Mot slutet av min graviditet var jag SÅ LESS på att känna mig tung och flåsig. Att ta sig uppför en liten trappa kändes som ett intervallpass och jag längtade ihjäl mig efter att kunna springa obehindrat igen.
Så för att ha en extra morot och något att se fram emot efter förlossningen anmälde jag mig till Prag Maraton som äger rum den 8 maj i år. Det kändes roligt och lite pirrigt. Men när jag har berättat för folk om min utmaning i maj så har de spärrat upp ögonen och tyckt att jag är galen. Att det är på tok för tidigt att sikta på ett maraton när jag ju fick min son i november i fjol. Men jag tänker så här: oavsett vad som händer så kommer jag att få en fin långweekend i världens bästa stad.
Skulle jag av någon anledning (förkylning, skada, allmänt obehag etc) inte känna mig i slag att springa så skippar jag det hela. Men planen är förstås att genomföra och då menar jag genomföra. Inte sikta på orealistiska tider, pressa mig till max och ha blodsmak i munnen. Nej, man kan faktiskt springa en mara och ha roligt (nåja, kanske inte de sista 12 kilometerna men i övrigt) och det tänker jag ha.
Stora delar av loppet går genom Prags historiska centrum. Foto: Runczech.
Jag menar inte heller att alla andra som nyligen har fått barn ska anmäla sig till en mara i vår, men däremot kan man kanske bli inspirerad till att formulera något slags träningsmål som man vill uppnå längre fram i vår. Det kan till exempel vara att klara en chin, genomföra ett cykellopp, stå på händerna eller något helt annat. Men någon form av mål kan vara en bra morot, så tänker åtminstone jag.
Hoppas ni vill hänga med på den här resan mot en härlig mara i år. Jag vet att det kommer att bli tufft, men tror inte att det är omöjligt. Och det som är absolut viktigast att hela tiden ha i skallen är lyhördhet för kroppens signaler. Det gäller ju förresten oavsett om man varit gravid eller ej.
Maran i maj? Är du tokig?!!
Taggar
15 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Jag tycker att det låter great.
Jag ska försöka ta mig runt Paris-maran i april och kommer då att vara gravid i vecka 21. Har du några råd att dela med dig av? Vilka skor sprang du med när du var gravid?
Hej Sara! Kul med Paris Maraton! Mitt bästa råd är att vara extremt lyhörd för kroppens signaler, mer än du hade varit om du varit icke-gravid och sprungit maran. Är ju ingen expert men personligen hade jag klivit av direkt vid minsta tecken på sammandragningar, illamående, yrsel eller liknande. Du känner din kropp bäst och avgör. Och sänk prestationskraven, försök ha kul och bara njuta – gå när du blir trött om du känner för det. Vad gäller skor så sprang jag mycket med Hoka One One under graviditeten, väldämpat är mitt bästa tips! Lycka till!
Folk tycker så jävla mycket hela tiden. Därför försöker jag undvika folk… 🙂 Läser aldrig artiklar om tips till föräldrar (speciellt sådana riktade till mammor). Många vill säkert väl, men samtliga lyckas skuldbelägga på något sätt. Brrrrrrr… Klart du ska ha ett mål om du känner dig glad och peppad. Sprang själv halvmaran (onödigt? 🙂 hehe ) tidigt efter förlossningen, men tänkte som du och blev dessutom glad och harmonisk av tilltåget. Det är i värsta fall bara att skita i det och göra något annat istället om något kommer i vägen.
Lycka till!
Åh Prag, vad härligt att springa där!
Jag börjar undra om jag var lika stelfrusen i hjärnan som i benen sist för jag kan inte minnas att jag en enda gång tänkte att jag stannar och ger upp. Trots vädret. Trots stela ben.
Nåväl, nu springer jag sakta och kroppen tar således inte stryk på samma sätt, men jag funderar ändå på om jag förträngt hur jobbigt det verkligen var. Gulp.
Du känner din kropp bäst. Klart du ska genomföra detta om det är det du vill!
Själv funderar jag på Prag maran 2017 då jag fyller 30. Det blir min present ☺️
Men jag har letat lite om anmälningen. Hur anmälde du dig?
Kram och all lycka till dig ❤️
Kul! Man anmäler sig på loppets hemsida, http://www.runczech.com 🙂
Jag fick barn i somras och ska springa Dublin marathon i oktober, så jag har lite längre tid på mig men kunde tyvärr inte träna under min graviditet alls så måste verkligen börja från början med löpningen. Längtar redan efter känslan när jag gått i mål och fått medalj 🙂
Kul ! var säker på att du skulle köra halva ,ditt favorit lopp ! rätt inställning ta det lugnt
med långpassen så hälen håller.
Till SARA sprang Paris 2013 Två tips var försiktig vid start mängder med kläder m.m slängda så man kan ramla.
48.000 gick i mål 2013 ! samt se upp för vattenflaskor som kastas vid kontroller(ej vattenmuggar )
Sista 5km är platt( i Stockholm värsta sträckan) LYCKA till !!!!
Tack för inspirationen! Sprang min första tjejmil i september och är nu gravid i vecka 28, får alltså bebis 28 april. Har inte löptränat alls sen loppet men är ju väldigt sugen på att börja igen när kroppen tillåter. Min man kläckte häromdagen att jag kan ju springa tjejmilen i år igen men tänkte att det är ju alldeles för nära inpå förlossningen. Men sen läste jag ditt inlägg o blev väldigt peppad. Det räcker ju faktiskt att genomföra det, kan ju promenera runt om det är så.. 🙂 hursom så blir det en morot att komma igång..
Vad coolt och inspirerande!!!!
Är i vecka 31 nu, och blev lite glad när jag tutade in på sprintpass igår (sprint = spinning i intervallform, riktigt jävla kul och tufft) och bara fick massa glada leenden. Det syns ju liksom att jag har en bebis som tränar med mig 😉 Efteråt så kom två tjejer fram och sa att de var grymt imponerade över att jag dels tränar men också att jag faktiskt är i rätt grym form 🙂 Så jag upplever just nu väldigt positiva reaktioner på att träna som gravid. Alla reagerar genom att ge tummen upp!
Får se hur det tas emot EFTER bf…. 🙂
Svinkul oavsett, du inspirerade mig att våga anmäla mig till ett lopp senare i sommar/tidig höst (bf början av april).
Lycka till! Du kommer säkert få alldeles fantastiskt roligt! Jag älskar att springa men har haft lite dålig motivation på sistone pga kylan. Men så läser jag din blogg och får genast lite inspiration. Nu ska jag hem och ta en runda!
Härligt!! Lycka till!!
Härligt! Stort lycka till!!
Kul!
Som alla skrivit, man känner sin egen kropp bäst.
Har en viss förståelse (framförallt från icke-löpare) att en mara känns som något extremt men när man som du sprungit ultras förflyttas snabbt en mentala gränser och en mara är helt plötsligt inte så otroooligt långt. Sedan är det som du skriver stor skillnad mellan att genomföra ett marathon som en trevlig upplevelse och satsa på en snabb tid. Ska bli kul att följa din resa, du kommer attbli en stor förebild för mig om jag blir gravid någon gång i framtiden!
Det är så trevligt att du svarar.
Jag ska vara extremt lyhörd (trots att jag vid det här laget är så taggad att allt annat än att komma i mål känns otänkbart) och planerar att förmodligen gå merparten av sträckan. Hoka one one, de ska jag hålla i minnet tänker avvakta med skorna närmare inpå eftersom fötterna kanske sväller. Kram och tack!