Marie Bjerkevall, 30, fastnade för löpning så sent som förra året. Men nu är hon tokfast och har som mål att springa milen under 40 minuter. I det här gästinlägget skriver hon själv om sin passion för det här med att springa.
DRABBAD AV LOPPFEBER!
Marie heter jag och är en 30-årig glad pingla – drabbad av loppfeber. Det var först förra året jag fastnade för löpning. Min pojkvän sprang sedan tidigare och till slut fick han med mig på ett par rundor. När jag sedan testade att springa ett 10-kilometerslopp blev jag totalt förälskad i löpning och, framför allt, i att springa lopp.
SEDAN DÅ?
Jag härjade vidare i löparspåren, gick med i en löpargrupp och ställde upp i flera lopp på både 5 och 10 kilometer, asfalt och terräng. Stämningen en tävlingsdag är oslagbar tycker jag. Mina känslor växlar mellan glad och förbannad, nervös och förväntansfull. Jag känner mig alltid som en vinnare när jag springer över mållinjen och kan leva på euforin i veckor. Men det som är allra roligast är att se vad jag klarar av. Att testa mina gränser, se till att klara mina mål och växa som människa – även utanför löparspåret. Att min pojkvän alltid är med, antingen i startfältet eller som hejaklack, gör att jag kan dela det jag gillar allra bäst med den person jag gillar allra mest – dröm!
HUR DET GÅR?
Det roliga i kråksången är att jag älgade in på under 49 minuter på mitt första millopp, Kungsholmen Runt, förra året. Över förväntan. Sedan sprang jag flera andra lopp under sommaren. Jag avslutade säsongen med Hässelbyloppet och kapade mitt personbästa med fyra minuter – 44:48. Mersmak. I år öppnade jag säsongen med att komma trea i Stockholm Trail Run. Jag blev så förvånad att jag höll på att trilla av pinn. Sedan tog glädjen över och jag åkte hem för att öva löpteknik (och dricka skumpa). Årets mål är nämligen att springa en tävlingsmil på under 40 minuter. Tufft. Hittills har jag lyckats springa över mållinjen på 43:48.
(Lite komiskt att jag ansöker till Veckans löpare, eftersom du inte är ett dugg intresserad av tider. Men jag kallar det snarare ”Pannbensträning” som jag har användning av även utanför löparspåret!)

ANNARS?
Jag är även hängiven fjällvandrare. Varje sommar tillbringar jag och min pojkvän några veckor i Norrland, oftast längs Kungsleden. På senare år lämnar vi även vårt tältläger och tar en löpartur mellan varven. I år har jag vidgat mina löparvyer och provat Stockholm Swimrun. Jag och min pojkvän kom näst sist (!) – men vi kom i mål. För att tidigare ha varit rädd för vatten till att gå en crawlkurs för att sedan komma i mål på ett swimrunlopp är för mig högsta vinsten. Vad nästa utmaning blir visar sig. Jag är också aningen besatt av italienska rödviner, intressanta resmål, goda middagar och galna utekvällar. Balans, kallas det. Tror jag.
KORTA VERSIONEN – SUB40!!!
Glad och aktiv pingla som älskar att springa lopp och testa mina gränser. Jag mixar gärna mina löpturer mellan bana, asfalt och terräng – men har en förkärlek till traillöpning och är medlem i Team Nordic Trail. Älskar att jag mår så bra av löpning, oavsett om jag tar en lugn jogg i skogen eller springer helvetes-intervaller på Kristinebergs IP. Målet för i år är att klara tävlingsmilen under 40 minuter. Varför? För att se om jag klarar det! Om jag klarar det? Vi får se. Vad jag vet säkert är att jag aldrig ger upp – oavsett vad jag försöker uppnå i livet!
Följ Marie på Instagram