Puh. Hur sjutton klarar ni rutinerade päron att hålla stressnerverna i styr under era resor med småkidsen? Idag gick vi igenom lite grejor som satte åtminstone mina nerver på prov. Som:
- Gallskrikande bebis i hetta och tropiskt ösregn. Kan knäcka den tappraste.
- Trafikstockning på väg till färjan mot Praslin, tre minuter före avgång tvärnitar vi framför båten – bara för att få veta att vi måste betala extra för bagageövervikt. Och dessutom måste Adrian ha en egen biljett och uppgifterna till denna måste fyllas i noga, inklusive passnummer. Allt detta medan resten av båten väntar irriterat på oss.
- Jag blir sjösjuk ombord på båten och målar upp skräckscenariot att Adrian börjar gallskrika eller bajsar el grande.
- Jag tycker synd om Adrian som verkar vara lite svettig i pannan och ynklig. Har nu tennisarm från att ha fläktat honom med en gammal broschyr. Adrian verkade uppskatta fläktandet men led nog inte så mycket av hettan som jag trodde.
Så min fråga till er är: HUR GÖR NI? HUR HÅLLER NI NERVERNA I STYR? För övrigt är det nog mest mina hjärnspöken som styr. Ovan byter jag blöja på kolugn bebis och nedan gullar han med vår chaufför Chris…
1. Det löser sig.
2. Använd sunt förnuft.
Alltså ni är ju så coola och tuffa som åkte! Skulle jag aldrig våga!
:*