Jag på väg hem från ett träningspass igår. Foto: Privat.
Människan är sannerligen ett vanedjur. För lika lätt som det var att vänja sig vid regelbunden löpning, intervaller på onsdagar och långpass på söndagar, lika supersvårt är det att acceptera att den här livsstilen inte längre fungerar.
Senaste gången jag sprang var den 27 juni, under Nike Women’s 10 K, och det var tio dyrköpta kilometer. Har, inte minst för min egen skull, försökt hålla skenet uppe på bloggen och i sociala medier men ska sanningen fram så har jag mått riktigt dåligt. För jag har haft så oerhört svårt att inse att jag kanske inte kommer att kunna springa igen förrän någon gång nästa år – i bästa fall. Den insikten känns piss.
Missförstå mig rätt. Jag tycker att det ska bli spännande att lära känna min knodd, men det här med att behöva låna ut min kropp i nio månader är inte riktigt min grej. Försöker hålla igång med alternativ träning så gott det går och de som bara ser mina sociala medier-uppdateringar kanske får för sig att allt är frid och fröjd. Riktigt så enkelt är det dock inte, för saknaden efter löpning finns där hela tiden.
När jag drar upp persiennerna på morgnarna, när jag är ute och promenerar, när jag loggar in på Facebook – överallt finns det löpare och glada uppdateringar. Jag gläds såklart med dem som har flyt i löpningen just nu, samtidigt som jag skulle önska att jag kunde flytta över Bullen till någon annan då och då…
Jag har mina glada och mindre roliga stunder. Igår efter ett härligt cirkelfyspass var jag på topp. Men träningen just nu är lite som att dricka en kopp starkt kaffe eller sätta i sig en hel godispåse på en gång: kicken kommer snabbt men den klingar av lika fort. Sammanfattningsvis kan man säga att jag ser fram emot knoddens ankomst, men lika mycket vill jag att det ska bli 2016 så att jag kan dra igång med träningen på allvar igen. Det ska bli underbart och den känslan motiverar mig att härda ut.
Någon som har tips på vad man som gravid, för tillfället icke-springande löpare kan hitta på för roligt istället för att tråna längtansfullt efter framtida löpning?
För mig funkade spinning. Testade även Indoor walking. Och började för första gång i livet att styrketräna…vilket tack och lov har hållit i sig. Jag vet vad du går igenom. Och så säger det bara poff och så står en där med ett gäng intervaller i benen igen 🙂
Fotografera du är redan duktig märks
Att du fotat när du var yngre gå till
Fotografiska museum jag är ofta där
Min fru lyckades ta en bild 30 min efter
Baby 2 förlossning det fotot är inramat
Ser det varje dag känns nästan overkligt.Jag är värdelös simmare du är bra ! Tests ett nytt bad i veckan GIH
Eriksdal, gamla stan ! Centralbadet mm
Det var mina små tips
Egentligen inte. Men förstår frustrationen. Aldrig vill man springa så mycket som när man inte KAN.
Det handlar nog mycket om vad man själv tycker är rolig, som alternativ träning. Och det är ju väldigt individuellt. Jag är inte gravid, men har haft skadebekymmer och tycker personligen att spinning har varit en riktigt rolig variant på konditionsträning.
Samtidigt får du försöka tänka att du har hela livet på dig att springa. (Det är svårt, jag vet). Men den här tiden är EGENTLIGEN bara en piss i havet.
Kram M
Wet west, låna en väst i simhallen och spring i vattnet- har jag gjort periodvis och gillar det!
Jag korde vattengympa pa slutet och tyckte det var riktigt bra.
Igenkänningsfaktorn är sjukt hög här. När jag var gravid första gången hade jag dessutom allvarliga identitetsproblem – jag var ju en sån som klättrar i berg och galopperar fort med hästar och absolut ingen som ligger med fötterna högt i en soffa eller inreder barnrum. Då bestämde jag mig för att konfrontera mig själv med detta med graviditeten och körde all vattengympa och gravidyoga jag kunde hitta. Det kändes mest speciellt och intressant och kanske inte dom rolig träning, men det kanske hade art göra med att jag hela tiden såg det solm att jag inte borde vara där, det där var ju sånt som andra höll på med.
När jag var gravid med mitt andra barn körde jag rätt så mkt rullskidor. Då kommer man ju ut i alla fall, likt löpningen.
Tack för en superb blogg, och lycka till!
Grattis! Det är väl värt att vänta på. Det finns massor att göra för den gravida. Jogga, cykla, promenera, yoga, styrka, simma. Behåll dina träningstider men planera vad du ska göra. Alternativ träning kräver mer transport och planering. Långpass kan bli styrka och promenad. Eller transport, simma & basta. Som skadad löpare hittade jag alternativ som jag gillade. Det jobbigaste var just huvudet. Men man mår bra av alternativ träning också. Det handlar bara om att hitta den….
Vattengympa!! Å inte för gravida. Jag gick på helt vanlig vattengympa till v 36. Det var asnice att våga gå runt i bikini och inte skämmas för sin kropp! Samt ta de ”tyngsta” vikterna! Man får undvika sumopositionerna och magövningarna var svåra men det går alltid att göra nåt annat. Det var jättekul att få ta ut sig i bassängen!