Har länge gått och funderat över ett ämne som jag har velat ta upp här på bloggen, men då jag har känt att risken för att bli missförstådd är överhängande har jag skjutit det på framtiden.
Av olika anledningar känner jag nu att jag bara måste ta bladet från munnen:
Snälla, sluta placera in alla oss som älskar att träna i ett fack! Och för sjutton, skilj på att vara hälsosam och att vara fanatisk!
Det pågår en debatt där man vänder sig mot rådande skönhetsideal och samtidigt ofta passar på att kritisera oss som älskar att träna och att vara offentliga med det. Det är som att ”de där som tränar” hamnar i ett och samma fack: vi anses vara ytliga, vi mår inte bra, vi lever på kvarg och pulver – och framför allt, vi hetsar andra till ett onaturligt skönhetsideal. Åtminstone är det stundtals så det känns.
LÄS OCKSÅ: ”Mat och njutning är mitt stora problem”
Jag har varit fanatisk en gång i tiden. Då lusläste jag bantningstips i Damernas Värld och reflekterade inte över det eventuellt ohälsosamma i dem. Det enda jag ville var att bli smal. Se snygg ut i bikini. Se ut så där som jag trodde att andra ville att jag skulle se ut. Tackar min lyckliga stjärna för att sociala medier inte fanns då, för då hade jag förmodligen inte kunnat ta mig ur mitt osunda mönster så pass ”enkelt”.
LÄS OCKSÅ: Min syn på kost i FEM punkter
Idag har jag hittat en balans som fungerar bra för mig. Jag tränar och äter det jag är sugen på. Förstår att alla inte kan göra det, för har man till exempel ett sockerberoende kan man behöva utesluta det helt och hållet för att inte riskera återfall. Men jag vågar ändå påstå att det här är en livsstil som inte på något sätt är omöjlig att ta till sig och jag hoppas att jag kan inspirera en och annan.
LÄS OCKSÅ: Låt folk se ut som folk! För bövelen!
När jag började blogga om löpning 2009, på en av Sveriges största dagstidningssajter, fick jag snabbt kritik för att jag var sminkad på flera av mina bilder. Många trodde att jag stod i timmar framför spegeln innan jag gav mig ut, medan jag i själva verket bara inte tvättade bort sminket jag hade haft på mig på jobbet under dagen. Dessutom kände jag mig piggare och träningen kändes roligare med lite färg på kinderna.
LÄS OCKSÅ: Låtsasmåltiderna på Instagram gör mig uppgiven
Kände jag mig som offer för ett ouppnåeligt ideal bara för att jag valde att träna med smink i ansiktet? Absolut inte. Känner jag mig som ett offer för ett ouppnåeligt ideal bara för att jag idag har fransförlängning och då och då fixar naglarna? Absolut inte. Jag känner mig piggare och gladare med fransarna och jag tycker om att känna mig fin. För min egen skull och möjligen för att min sambo och son får en roligare tillvaro om jag är på gott humör.
LÄS OCKSÅ: Snälla, skicka vården på en omvärldsuppdatering!
Är anledningen till att jag tränar och vill känna mig fin att jag är offer för ett ideal? Absolut inte. Jag tränar för att må bra, för att orka med vardagen och för att det är så roligt att träna och ibland delta i lopp. Jag vill känna att jag kan bära hem mina matkassar och lyfta upp min son utan att få förslitningsskador. Och jag vill ha ork nog att orka leka med min son, att hänga med i hans tempo och krypa omkring på golvet som en tok utan att flåsa ihjäl mig eller få ryggskott. Dessutom: alla som någon gång har sprungit ett lopp vet nog vilken fantastisk inspirationsboost det är!
LÄS OCKSÅ: Hon var bäst i världen men hatade sig själv
Men nej, det är tyvärr inte normalt att vara hälsosam i Sverige idag – hälften av alla svenskar har en dålig hälsostatus. Här ska tilläggas att man visst kan vara hälsosam fast man är överviktig eller fet, det visar flera studier, samt att BMI-värdet som ofta används inom sjukvården inte tar hänsyn till fördelningen av muskler och fett i kroppen.
Det här är fakta, men vi kan inte tvinga människor att lägga om sin livsstil. Alla har rätten till sitt eget val. Alla har rätten att välja soffan och ett stillasittande liv, alla har rätten att äta dålig mat, att stressa sönder sig själva och röka. Men däremot kan vi försöka inspirera andra människor att göra det genom att själva representera ett sund ideal, ett i allra högsta grad uppnåeligt ideal.
LÄS OCKSÅ: Ett omslag jag bara älskar!!!
Till sist, ett poddtips: jag medverkar i ett avsnitt av podden ”Aktiv Omtanke” som ges ut av Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar. Där är temat just hur man hittar en lagom nivå på sitt idrottande, som man mår bra av. Lyssna här.
Önskar dig en fantastisk dag och det vore roligt att höra dina tankar i det här så viktiga ämnet!
Snälla, skilj på hälsosam och fanatisk!
Taggar
31 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Amen!
Du har rätt i att man ska skilja på hälsosam och fanatisk. Men du har inte rätt i att normalviktig och hälsosam är samma sak.
Många studier har visat att normalviktiga kan ha mycket sämre hälsa än överviktiga. Och att de som lever friskast som äldre ofta har ett högre bmi än normalvikt.
Nej nej. Hmm, jag misstänkte att jag kunde bli missförstådd. Menade INTE att normalviktig och hälsosam är samma sak. Jag menade att idag är det inte NORMALT att vara normalviktig och hälsosam. Begreppsförvirring, inser jag. Jag är fullt medveten om de studier du nämner, att hälsan inte alls har med vikten att göra. Men det var inte den diskussionen jag avsåg att ha i inlägget. Ber om ursäkt ifall mitt sätt att uttrycka sig på lett till missförstånd!
Har nu ändrat lite i texten för att mitt budskap (förhoppningsvis) ska gå fram tydligare med mindre risk för missförstånd!
Varför göra livet krångligt. En sund själ i en sund kropp. En sund kropp med en sund själ. Det är ingen raketforskning att påstå självklara saker, som att fetma inte är hälsosamt. Det är ingen raketforskning att påstå att överdriven träning, den som gör att du sabbar dina relationer, den som gör att du missköter skola eller arbete, den som gör att du blir sjuk, är fel.
KISS-metoden fungerar även här. Keep it simple, stupid. Om träningen orsakar uppenbart andra kvalificerade problem, sök hjälp. Problemet är inte träningen.
Utöver detta finns det tävlingsmänniskor. Människor som drivs av något som de andra, de som inte är tävlingsmänniskor, inte förstår. Jag är en sådan. Jag debuterade som maratonlöpare vid 49 års ålder, år 2012, trots att jag har tränat/tävlat löpning sedan 10-årsåldern. Nu jagar jag sub3. Mitt pers är 3.01.09, Berlin Marathon 2015. Det spelar liksom ingen roll vad andra tycker, jag ska bli en sub3-runner.
Sabbar detta mål mitt liv? Nej, jag har koll. Jag sköter mitt jobb, sköter mina relationer till hustru, barn och vänner. Sommaren 2016 har inneburit två havererade maror. En lång historia kort, jag har tydligen haft ett virus i kroppen sedan mars/april och börjar nu i augusti se slutet på eländet. Men, jag har fortfarande mitt mål. Jag ska nå sub3. Jag har en mara kvar på programmet för 2016, New York.
Wish me good luck!
Som sagt, alla har rätten till sitt val. Och hur väl fungerande ens relationer är definierar man ju till stor del tillsammans med berörda människor. Stort lycka till med din satsning!
Det är normalt att träna OCH det är normalt att vara fet. Snälla skilj på ohälsosam och överviktig.
Det var precis detta jag misstänkte att det kunde uppstå missförstånd kring. Ändrade i texten nu för att inte grundbudskapet i inlägget ska övergå i en annan diskussion, som förvisso också är viktig men som hör hemma i ett annat inlägg. Är fullt medveten om de studier som finns som berör hälsostatus kontra vikt.
Normalviktig=hälsosam?
Tror inte det va? Man kan vara överviktig och hälsosam. Hälsan sitter inte i vikten. Det är just sådana här inlägg som gör att du ”missuppfattas”. Du dömmer ju ut alla som inte är normalviktiga. Hade du skippat ordet normalviktig och skrivit bara hälsosam hade jag hållt med dig, men nu blir det istället motatt effekt. Du spär på bilden av ”smal=bra och överviktig=dålig”. Skyll inte på missförstånd och begreppsförvirring, tänk på vad du skriver istället.
Har nu formulerat om inlägget eftersom det var just det här jag misstänkte skulle uppstå. Missförstånd. Handlar inte ett dugg om att döma och avsikten var inte att spä på några bilder. Vi bloggare är inte mer än människor och du ska veta att jag har vägt mina ord på guldvåg. Ändå blev det tydligen fel. Ber om ursäkt för det. Ha en fin dag!
Men om du misstänkte det är det ju inte ett missförstånd? Du var medveten om att du skrev något som inte är sant och som skulle reta upp läsare. Det här är anledningen till att jag som något överviktig och hälsosam inte följer hälsobloggar. Ni är så snabba att påpeka att smalt är bra, fett är dåligt. Så trött på det. Lite eftertanke, du är smal och hälsosam, fint! Jag är överviktig och hälsosam. Min vän är smal och så långt ifrån hälsosam man kan vara. Sluta sätta likhetstecken mellan smal och hälsosam…
Tråkigt att den här diskussionen uppstod. Du väljer att inte godta min ursäkt och försöka förstå min infallsvinkel, som aldrig handlade om att racka ner på överviktiga. Jag har en stor umgängeskrets av tränande människor där några är överviktiga, några är normalviktiga – har aldrig värderat någon utifrån vikten. Alla mina vänner är grymt fina människor. Med min ätstörningsbakgrund är jag oerhört noga med att akta mig för att bli missförstådd, men när jag den här gången råkade vara vaknattstrött och uttrycka mig klumpigt så hugger du upprepade gånger på det, det är lite ledsamt. Fridens liljor!
Jag hugger inte, jag påpekar att det du skriver, och misstänker kan tolkas på ett visst sätt, inte är ett misstag. Och att du faktiskt gör exakt samma sak som dom som klumpar ihop folk som gillar att träna och de som är fanatiska. De som säger så kanske också är trötta och utrycker sig klumpigt?
Jag blev ledsen och känner mig exkluderad från din blogg som jag följt men inte kommenterat tidigare. Det är fint att du inte dömmer dina vänner efter storlek, men sättet du uttryckte dig på blev dömande.
Jag är ledsen om du tar illa upp över att jag påpekade att ditt sätt att utrycka dig sårar. Det var inte min mening. Min mening var att belysa att överviktiga inte alls är ohälsosamma alla gånger.
Vi kan väl komma överens om att det blev fel här. Och att även bloggare är mänskliga. Utgår från att de som läser Mama förstår hur det är att förena bebisliv med jobb, ibland är man inte på topp i skallen men måste ändå få klart ett inlägg. Då kan det tyvärr gå för fort ibland, även om det är sällan. Trist om du känner dig exkluderad, jag tror att du säkert förstår att avsikten inte var att döma någon.
Riktigt bra skrivet! Jag joggar 1-2 ggr om dagen med min dotter (10 månader) när hon sover i vagnen för att jag får aldrig tid annars att göra nån form av träning för att må bra och orka med vardagen. Hon sover 30 minuter 2 ggr om dagen så ork behövs Jag joggar 15 minuter varje gång och har märkt nu när jag har hållt på sen juni att jag mår så mycket bättre, har mer energi och bättre tålamod. Äter vad jag vill utan att tänka men väljer ändå mat som får mig och min kropp att må bra då hälsan är viktigast.
Grym du är! Ofta blir det ju så att när man kommit igång med träningen så blir det nästan automatiskt att man väljer mat som är snäll mot kroppen, av bara farten. Heja dig!
Är sugen på att skriva en krönika som heter ”Snälla skilj på normalviktig och hälsosam!”…
Jag har svårt att förstå varför många blir så upprörda över artiklar om träning osv. Jag har i stort sett aldrig tränat och det skulle inte falla mig in att springa men jag tar inte alls åt mig av dessa artiklar. Kanske kan jag ngn gång irritera mig på tjatet om platt mage men inte så värst, kanske beroende på att jag aldrig haft platt mage, inte ens när jag f övr var så smal att människor skrek benrangel efter mig. Personligen blir jag mer irriterad över allt sextjat, så har du sex på längden, tvären och bredden. Blä. Gillar man inte träning så läs inte eller läs ändå som jag ibland. Som sagt, för mig är det långpromenader och inget annat som gäller som träning.
Hej Petra
Ännu ett relevant , välformulerat, klokt inlägg av dig.
Har rätt nyss hittat till din blogg , IG og podcast vilket jag är glad för då både din träning , tränings-/livsfilosofi och personlighet är väldigt inspirerande. Hoppas att du förstår att de flesta som följer dig är eniga med mig om detta.
Själv placeras jag in i totalt olika fack, beroede på vem jag umgås/pratar med. Har några ’extremportar-vänner’ som nog tycker jag är alt för mesig och slapp med min träning och andra vänner som ej tränar men som ser mig som en spartansk asket bara för att jag älskar att springa och inte äter kakor och pommes varje dag…
Klockrent! Känner igen det där med att ”extremsportare” tycker man är slapp som inte tränar ”jämt” och alltid har något stentufft lopp på g, medan andra tycker att man är helt fanatisk 🙂
Din blogg är härlig Petra och jag blir inspirerad av att du är så stark och pigg! Jag är sjuksköterska och jobbar med ”metabola syndromet” och min känsla är att folk generellt har väldigt låg kunskap i samhället om hur de lever länge och friskt. Det är ett problem när kändisar ex. dricker mängder av alkohol, solar som besatta och ändå framhävs i media som hälsosamma bara för att de är smala. Jag ser inte alls att du skulle vara en del av detta problem eftersom det känns som om du vill inspirera till just träning (som är en pusselbit i ett hälsosamt liv) och inom området träning är du ju fenomenal! ❤️
Instämmer bra skrivit jag har tränat i 40.år tyvärr var en yngre anhörig sjuk i ätstörning i tre år men frisk idag.
Detta inlägg känns som en replik till Kittys inlägg hon postade tidigare i veckan. Varför ens försvara dig? Om du inte gör något fel så behöver du ju inte känns dig utpekad. Men erkän att du känner dig träffad, annars hade du ignorerat.
Du avslutar med ett antingen-eller-dilemma: var hälsosam och smal eller sitt i soffan och ät onyttigt och rök.
Lagom är väl ändå bäst? Hur du tränar är inte det bästa sättet för alla. Du kan inspirera till rörelser som alla kan göra. Men klanka inte ner på dem som tycker att folk som postar online varje detalj om träning är hysteriska och överdrivna. Vad åstadkommer man genom att hela tiden arbeta med konceptet: ”finns det inte på nätet har det aldrig hänt.”?
Att sluta hetsa upp sig över att folk har en åsikt om exakt det man gör är ju mer hälsosamt.
Kram
”Var hälsosam och smal” är en ren felcitering. Var i mitt inlägg hittar du den formuleringen? Kram!
Sandra: Tycker du verkligen att den argumentationen håller? Vi är fler som upplever att det just nu finns en väldigt svart/vit bild på kvinnor, och i synnerhet mammor, som tränar. Att inte kunna ta upp det ämnet till diskussion utan att det ses som att man ”känner sig träffad” håller inte riktigt. I sådana fall kan vi ju lika gärna säga att tex Kitty egentligen känner sig träffad när hon tar upp ämnet kropp och träning på sin blogg (vilket jag inte tror att hon känner) eller att du känner dig träffad (typ sitter i soffan, röker och äter onyttigt) då du kommenterar här.
Jättebra skrivet Petra. Det råder en väldigt svart/vit syn på träning och hälsa i Sverige idag, i synnerhet om du är en kvinna som tränar. Mammor är dessutom extra utsatta. Så fort du fått din första bebis måste du älska din kropp ”som den är”. Vi som tränar samt sköter kosten ses som ätstörda och förtryckta. Får utstå anklagande kommentarer av vänner och bekanta. Kan faktiskt inte förstå varför det är så fel att träna upp en grundstyrka i kroppen, få bättre kondition och hälsa så att man orkar med jobb, vardag och dessutom har kul medan du gör det. En man som tränar ses som aktiv, stark – ett subjekt. Som tränande mamma ses du som passiv, svag – ett objekt som bara vill behaga. Den synen tycker jag är mer sexistisk än föreställningen att alla kvinnor tror att de måste leva upp till ett visst kroppsideal.
Tack tack och åter tack! Du sätter finfina ord på kloka saker. kram
Jag brukar få höra att jag är extrem, jag tränar kanske i snitt 1 timma om dagen. Ungefär så mycket som WHO önskar att vi ska, om jag inte missminner mig. Ibland mer, när vädret är fint och jag är på humör. Ibland mindre. Sånt är livet, för mig.
Ändå finns det människor som tar sig tiden att tycka och klaga, att jag tränar extremt mycket, att jag är fanatisk. Samma personer anser inte alls det är fanatiskt att slaviskt följa ”Morden i Misommer” och ett halvdussin andra serier på TV. TV-tiden rakar lätt upp i en timma eller mer. Detta stillasittande anser jag personligen mer extremt än mitt val att röra på mig. De ser inga konflikter i att de klagar på mina statusar om olika kul aktiviteter jag gjort samtidigt som de ivrigt spekulerar i vem som ska dö härnäst i ”Game of Thrones” eller vem som åker ur i nästa ”Farmen”.
Jag frågar mig, vad är skillnaden? Jag delar och skriver om något jag är road av, något jag älskar att göra. Något som skänker mig lust och glädje. Så länge det handlar om kläder, smink, mat, bilar, spel eller nattklubbar är det okej men så fort det handlar om hälsa eller träning så är det hets och extremism alltså?
Nej, jag köper inte det. Inte en sekund faktiskt.
Fortsätt älska det ni gör, men lägg ner att hata på andras glädjeämnen.
Amen!
Åh du kloka kvinna 😉 Tack Petra, känner igen mig i det du skriver och kan ibland bli tokig på diverse kommentarer från höger och vänster.
En orsak till att man tänker olika är ju inte bara huruvida man tränar eller inte utan huruvida man ser strukturer eller inte. Man kan mycket väl träna regelbundet men ändå tycka att träningstips tillsammans med bilder på till 99% smala kroppar innebär en hets. Och jag tänker att en anledning till att man behöver göra fransförlängningar, vara välsminkad eller smal för att vara på gott humör eller trivas med sig själv är just strukturer och ideal.