En av de vanligaste läsarfrågorna jag får handlar om jag tycker att personen i fråga är redo för att springa ett lopp, ofta ett maraton eller ultramaraton.
LÄS OCKSÅ: Trött på träningshetsande bloggare? Läs då detta!
Självklart är det helt omöjligt att svara på en sådan fråga på ett bra sätt om man aldrig har träffat personen och inte har en sammanhängande bild av förutsättningar, träningsbakgrund och annat.
LÄS OCKSÅ: Hej då, sista ungdomsnojan!
Ta därför nedanstående punkter som en vägledning, inte som det slutgiltiga svaret som är hugget i sten 😉 Men under mina år som verksam i den här svängen har jag ändå lyckats definiera ett par saker som på många sätt är avgörande för om en person är redo för att springa riktigt långt.
LÄS OCKSÅ: Kulpass – som långpass, fast roligare!
Här är de (har haft ett snarlikt inlägg för några månader sedan, men upprepning är ju inlärningens moder…):
- Du ryggar inte tillbaka vid tanken på att löpträna minst 3-4 gånger i veckan.
- Du får inte rysningar av obehag vid tanken på att en gång i veckan vara ute i minst en och en halv timme, gärna längre.
- Du har varit skadefri i minst tre månader. Att sätta igång med en maratonsatsning med småkrämpor i kroppen, eller medan du fortfarande rehabiliterar en skada, är ingen bra idé eftersom träningen i sig inte är någon direkt hälsokur.
- Du är beredd på att hålla på med träningen ett tag, minst fyra månader före loppet bör du sätta igång om du har någon form av träningsbakgrund innan. Är du helt nybörjare på löpning behövs ännu längre tid för att komma upp i distanser utan att drabbas av skador.
- Du är envis som synden. Den här egenskapen kommer du ha stor nytta av, inte minst när du ska ge dig ut på tretimmarspass i snöstorm, mörker eller ösregn.
Håller du med? Har du fler punkter du vill lägga till? Kommentera gärna!
(Ovan: min målgång i årets maraton i Prag)
Det är väldigt bra punkter att ta efter 🙂 Jag skulle vilja säga att jag är redo då dessa punkter stämmer bra in på mig (inte minst den sista punkten), men det som hindrar mig från att satsa är att jag inte är van vid de längre distanserna. Har dock anmält mig till GöteborgsVarvet Marathon år 2021, så jag har en morot
Ja! Den maran är jag också sugen på!!
Många klagar på att det lång tid tills dess men jag svarar att det är lika bra att ha det loppet i åtanke, och då har jag något att se fram emot 🙂
Det är bra punkter.
Inför min (hittills) enda mara sprang jag 3 mil en gång och 2 och 2,5 mil en gång vardera. Sen var det mest pass mella 8-15 km som jag nötte.
Med det sagt så, jag tror att de flesta klarar en mara utan att träna ihjäl sig och springa i timmar. Nöta, nöta, nöta och så lite pannben då. 🙂
Jag är så sugen på att springa ett marathon men jag har lite ont i mina höfter till och från så jag tror inte jag kan springa en sådan lång distans. Men Göteborgsvarvet skulle vara kul!