Såg en ”Malou efter tio”-repris nyligen och den handlade om ”sprickor i systerskapet”.
Man pratade om hur det kommer sig att kvinnor ofta kan vara taskiga mot andra kvinnor och att det kan hetta till extra mycket när det handlar om en kvinna som är mamma. Journalisten och Mama-bloggaren Annika Leone var där och pratade liksom journalisten och debattören Joakim Lamotte. De kom in på saker som att småbarnspappor ofta blir positivt uppmärksammade om de skulle sitta på stan och ta en öl, ”klart du måste få koppla av och ta en bira”, medan småbarnsmammor som tar en öl på stan inte ses med lika blida ögon.
LÄS OCKSÅ: Måste man älska sina bristningar?
Det här tycker jag är fascinerande, därför att jag har en del egna erfarenheter i ämnet. Det kan vara random tanter/gubbar på Ica som kommer fram och frågar/berättar saker och ämnena varierar oerhört beroende på om det är jag som går med bebben på Ica eller min kille. Han får ofta höra att han är så duktig som tar hand om sitt barn så fint, medan det liksom tas för givet att jag bär huvudansvaret för barn och hem OCH ammar. Naturligtvis, att medvetet välja bort amning för att frigöra tid till mitt företag och till träning är ju den största egotrippen som finns…
LÄS OCKSÅ: Okej att ta med kidsen på bröllop och sånt?!
I omklädningsrum och i bloggkommentarsfält hör och ser jag ofta hur kvinnor diskuterar andra kvinnor. Man kritiserar mammor som tränar och anklagar dem för att försumma sina barn. Man kritiserar mammor som åker iväg och lämnar barnet till barnvakt en natt och anklagar dem för att vara egoistiska. När råkade pappor ut för samma sak? Om en pappa skulle få för sig att vilja träna bort sina skengraviditetskilon så är det väl knappast någon som reagerar? Okej, pappan har inte klämt ut en unge med tillhörande kroppsliga men, men han är ju fortfarande småbarnsförälder med det ansvar det medför. Märkligt, tycker jag.
LÄS OCKSÅ: Öppet brev till alla amningshetsare
Möjligen är mina ögon och öron extra känsliga för den här typen av kommentarer då jag ju verkar i sociala medier, men tycker mig höra liknande stories från bekanta och vänner utanför blogg-, Facebook- och Instagramsfären. Känner du igen dig? Har du någon teori om varför det är så här? Jag funderar på om det kan ha att göra med att det råder mycket projicering därute.
Det vill säga: om jag själv inte har haft ork /tid/lust/behov av att sätta igång med träningen/ta en öl på stan utan barn/överhuvudtaget göra något utan barn efter graviditeten så ska ingen annan heller få göra det. För det påminner liksom mig om att jag är ”dålig” som människa. Är jag helt fel ute här..?
Varför är kvinnor så taskiga mot andra kvinnor?
Taggar
24 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Jag håller med. Jag har ofta fått höra tex att Rickard (min man) är barnvakt när jag jobbar eller dömer fotboll/tränar. Hur lustigt är inte det, man kan ju inte vara barnvakt till sitt eget barn. Ingen säger något om att mamman är barnvakt. Det är liksom givet att mamman tar hand om barnet. Tycker det här tänket som vissa har är så orättvist. Jag tycker inte att det ska vara någon skillnad i föräldraskapet, alltså att mammor ska ha lika stor rätt som papporna att vara ute och träna, träffa kompisar osv. Det ska gå åt båda håll, det är liksom ingen skillnad på en mamma som tar hand om sitt barn än en pappa som gör samma sak. Rörig kommentar ser jag, svårt att skriva i text hur jag tänker.
Den är rolig, att pappan är ”barnvakt” medan mamman är förälder med huvudansvar. Suck 😀
För det första så verkar den största synden av dem alla vara det här med amning och den andra är tamejfan att dricka ett glas vin eller två i närheten av sitt barn.
Själv ser jag mig som rätt icke-dömande vad gäller allt detta, träning, amning, barnvakteri osv osv osv. Man gör det som funkar bäst för en själv.
Yes, jag tror du har hittat en stor ’bov i dramat’. Jag jobbar bl.a. som coach och jag har mött ett antal som dras med ett kroniskt dåligt samvete för alla måsten och borde. Tyvärr tar vissa den enklare vägen och sänker andra istället för att höja sig själv. Det är enklare och tyvärr mer socialt accepterat att bete sig så. Den där Jante sitter hårt i folksjälen trots alla artiklar om att vi blivit ett egoistiskt folk.
Alltså. Det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor, patriarkatet. Det tar sig olika uttryck. Men det är också så att patriarkatet tjänar på att kvinnor ställs mot kvinnor eftersom det flyttar strålkastarljuset från den verkliga konflikten, nämligen den om maktobalansen mellan kvinnor och män. Det ska man komma ihåg när man talar om detta tycker jag.
Alltså tack för den vettiga kommentaren!! Blir glad att det ändå finns några smarta feminister här som ser samma problem som jag med detta resonemang. Och menar inte att du Petra inte är smart, absolut inte coh man får tycka precis som man vill emn rekommenderar att läsa om feminism och sätta sig in i det. Då får man en annan syn på det hela och ser det i ett större sammanhang och strukturerna bakom. 🙂
Men kan du sluta tjöta om att kvinnor skulle vara taskiga mot kvinnor?!?!?!
Ja, det ställs EXTREMT mycket högre krav på kvinnors föräldraskap. Det är inte för att ”kvinnor är taskiga mot kvinnor”. Det är för att vi lever i ett PATRIARKALT SAMHÄLLE med starka sociala strukturer för hur en kvinna ska vara som mamma. Jobba på den biten istället för att klanka ned på folks brist på självförtroende
@K Jag har som kvinna aldrig blivit förtryckt av patriarkatet. Jag är absolut inte feminist, de som har betett sig sämst mot mig, t ex på arbetsplatser, är andra kvinnor. Avundsjuka, Du skall inte tro att Du är någonting, tror Du att Du är fin som sminkar Dig och går i heels? osv, mm, etc. Snack bakom ryggen. Systerskap, nej puss. Sedan har jag mina jättebra väninnor som jag litar 100 på, ömsesidigt förtroende. Jag jobbar mycket hellre med män
Håller med dig helt, Ewa. Jag har aldrig upplevt ett förtryck av patriarkatet, snarare tvärtom. Men precis som du har jag ett fåtal fantastiska väninnor som jag litar på fullt ut.
Tvärtom innebär vad? Att du blir lyft av patriarkatet? Det var väl så när du var cool träningstjej – då var du patriarkatets prinsessa. Som mamma upplever du plötsligt förtrycket, de normer du förväntas uppfylla har ändrats. Men då skyller du det på kvinnor…
+1 Binki. Så JÄVLA skönt att NÅN mer ser det här. TACK!
Alltid arbetat på arbetsplatser där merparten är kvinnor
Min närmaste kvinnor är fru o dotter jag gillar alla
inkl patriarkatets prinsessor,coola träningstjejer
alla förändras under livslinjen vilket är tur.
Tänk om alla vore lika o tänkte lika !
Jag gillar alla inkl patriarkatets prinsessor,Coola
träningstjejer,det vore förfärligt om alla tänkte lika
samt en o annan kvinna kanske förändras under livslinjen ang patriarkatets prinsessor undrar jag
kan men se någon signal ? kanske krona på skallen ?
finns i närheten av slott ?
Då vill jag gratulera till det, Ewa och Petra. Sanningen är ju dock att väldigt många kvinnor har upplevt det och upplever det. Då kan man kanske gå utanför sig själv lite och se förtrycket även att man själv haft ynnesten att förskonas. Även att jag inte tror ett dugg på det. Sluta skuldbelägga på individnivå och som Binki skriver: jobba på rätt sak.
Plus ärligt. Vart hör du det här gnället egentligen?
Läs inlägget en gång till så framgår det var jag har hört det som beskrivs 🙂
Men du säger du det själv Petra. Pappor är coola, överseende och tillåtna att göra det mesta, mammor ska leva upp till alla möjliga föreställningar och krav.
Problemet är inte kvinnor, problemet är män, rättare sagt patriarkatet! Vore bra om du fokuserar på rätt sak, för det gör dig samtidigt svaret på varför kvinnorna är så mot varandra.
Men på vilket sätt är det männens fel att kvinnor känner att de måste leva upp till diverse krav? Förklara gärna, för jag förstår inte riktigt.
Det är ofta medsystrarnas, kvinnornas, fel. Meen kära du, jag sydde nya gardiner och bakade nyttigt bröd innan jag åkte till jobbet. sov du ända till kl 6, klart du inte hinner något då. OK, hårddraget, men jag upplever det som om kvinnor vill framhäva sig själv och vara ”duktiga”, vilket bara är korkat i mina ögon. Vilken man skulle spärra upp ögonen i beundran över sydda gardiner på morgonen? Nej, män skulle skaka på huvudet och ringa efter vitrockarna.
Det här problemet har nog väldigt många bottnar, delvis tror jag att det handlar om dåligt självförtroende och dåligt samvete men jag tror också att en del beror på de förväntningar som finns på hur en ”riktig” mamma ska vara. De av oss som inte upplever diskrimineringen i samma utsträckning på arbetsplatser etc måste ändå vara ödmjuka för att många kvinnor inte har samma möjligheter, och för dessa kvinnor och mammor blir det kanske ett sätt att hitta sin plats och visa sin kompetens som en ”perfekt” mamma? Sedan tycker jag att alla måste ta ansvar för sina egna ord och handlingar och inse att det finns olika sätt att vara en familj och alla måste få hitta de sätt som passar just dem! Du är en fantastiskt bra förebild Petra!!!
Viktig grej du nämner – just att för många kvinnor kan moderskapet vara ett sätt att ”lyckas” på. Håller helt med om att alla måste ta ansvar för egna ord och handlingar.
Exakt! Och utmanar man då föreställningen om hur en mamma ska vara så blir det ju såklart provocerande, om man inte värdesätter normen på samma sätt som de gör!
Jag måste fråga ”varför är du så elak mot kvinnor”? Att skriva en sådan generaliserande rubrik som du gör är ju samma sak som att skriva ”Varför är somalier lata?” Det skulle man inte göra, eller hur?
Självklart finns det kvinnor som är taskiga mot andra kvinnor, män som är taskiga mot andra män, män som är taskiga mot kvinnor o.s.v. Men jag väljer att tänka att det är på individnivå och inte som kön man har någon särskild taskighetsgen.
Tyvärr tycker jag att ett sådant resonemang som du för förvärrar systerskapet, eller kvinnogemenskapen.
Sorgligt!
Projicering och sublimering är bland människans främsta
psykologiska till sist automatiserade vapendragare
för egna tillkortakommanden gällandes (ock) barnuppfostran.
Vidare håller jag med om att det föreligger ett till dels
snedvridet ojämlikt samhälleligt förhållningssätt på hur
en bra mamma ska vara, på hur en bra pappa ska vara.
Detta återspeglas ju fö., för att korta ner, i hur ”ojämlikt”
föräldraledigheten fördelas mellan The Mamas and The Papas..
Oj,
Jag känner igen mig så väl. Efter tre barn och att börja jobba efter 6 månader mer varje. Mannen får kommentarer som ”Åh vad gulligt att du jobbar med en bebis till jobbet!”. Jag får kommentarer som ”Vem är hemma med barnen?” eller ”Varför är du inte hemma?”. Men å andra sidan. Att peppa andra kvinnor går galant. Oavsett om de är hemma med barnen i två år eller börjat jobba efter tre månader. Att peppa andra ger pepp tillbaka. Kvinnor är inte så surpuppiga som en del vill tro,