Australiensiske kemiläraren James Kennedy tröttnade på den utbredda skräcken för ”kemiska ämnen” och gjorde innehållsdeklarationer för en rad livsmedel. Är du fortfarande sugen på en helt vanlig jordgubbe? 🙂
Det är ju väldigt trendigt med naturliga produkter just nu. Det kan handla om smink, mat, hudvård och så vidare. Det finns också en utbredd skräck för E-nummer, alltså ett specifikt ID-nummer som används för beteckning av livsmedelstillsatser som godkänts för användning i Europa.
E-nummersskräcken eldas kontinuerligt på av media, inte minst i diverse böcker som utkommit om de ”farliga tillsatserna i mat”. Som före detta kemist kan det här göra mig väldigt uppgiven. För faktum är ju att allt omkring oss är kemi, inklusive vi själva och marken vi går på. Att det skulle vara bättre eller hälsosammare att ta upp en lerklump ur jorden och smörja in ansiktet med den istället för att köpa en hudkräm innehållande ”kemiska ämnen” är inget annat än rent nys. För allergiker kan det rentav vara livsfarligt att använda eller äta produkter som inte har tillverkats i en miljö där man har koll på innehållet. För vem vet vad som döljer sig i lerklumpen? Det kan vara kraftiga allergener som kan orsaka allvarliga biverkningar, rentav livshotande.
På Jacob Gudiols utmärkta blogg Träna styrka hittade jag ett inlägg som handlade om just rädslan för E-nummer och vurmen för ”naturliga ämnen”. Hittade också riktigt roliga länkar till en blogg driven av en australiensisk kemilärare som tröttnade på folks skräck för E-nummer och skapade innehållslistor för ett gäng helt vanliga, naturliga livsmedel som jordgubbar, ägg, blåbär, bananer och så vidare. Nu är det visserligen inte ekologiska produkter, det bör väl tilläggas, men det du ser i innehållslistan ovan är ändå en relativt heltäckande sanning.
Min poäng, liksom Jacobs, är att en sund skepsis till diverse tillsatser absolut är befogad. Det finns många tillverkare som tillsätter smakförstärkare och färgämnen i sina produkter för att få dem att verka mer tilltalande. Men det är inte så enkelt som att man kan dra precis alla ämnen över en kam. För att avfärda innehållet i livsmedel krävs kunskaper i näringslära, vilket man sällan får genom att läsa en kort artikel i en kvällstidning.
Så – är du fortfarande sugen på jordgubbar med grädde när du ser hur många E-nummerförsedda ämnen vår älskade sommarsymbol innehåller? 😉
Många har i sin iver att framstå som mer ’naturliga’ glömt vad ursprunget till e-ämnet var – att allergiker skulle vara säkra på att inte få i sig fel saker.
Jag skippar halvfabrikat, av flera anledningar, en är att de oftast innehåller för mycket av det helt naturliga ämnet salt. Salt som för mig är ett dumt ämne eftersom jag bara har en njure.
Däremot tänker jag fortsätta frossa i e-stinna jordgubbar med både glass och grädde 🙂
Bra! Jag är rätt trött på e-hysterin. Och ja, jag är fortfarande sugen på jordgubbar. Därmed inte sagt att jag inte skulle undra över diverse tillsatsämnen i färdigmat, kex mm. (dvs varför de alls behövs) men texten visar ju så bra hur många E-ämnen som trots allt är naturliga.
Är hårdhudad äter alla sorters jordgubbar det finns många faror i
Livet någon miljon lit rose’vin som
Flödar ur bag-in-boxkranarna
Är nog onyttigare men även här
Avnjuter jag vin som tyvärr ibland innehåller
Kemikalier men efter två glas glömmer
Jag det …
Haha nä inte egentligen men jag kommer garanterat äta dem ändå.
🙂
Modigt ! Sedan tre v är jag
På Öland jordgubbar odlas
I mängder tänker ej fråga
Gubbarna som säljer vid
Vägkanten om i E-nummer !
Så länge jag vet vad numret står för så brukar jag inte bry mig. Men om det kommer fyra färgämnen på rad utan närmare specifikation är E-numren då blir jag på min vakt.