Är så stolt över mig själv. Väldigt stolt. För idag vågade jag äntligen ta steget och ge mig ut på en tur med Adrian i löparvagnen, utan att pojkvännen var hemma och kunde hjälpa mig med såväl teknik som moralisk pepp.
För ja, jag är sjukt oteknisk! Måste erkänna att jag först idag lyckades sätta dit framhjulet och fälla upp ”cityhjulen” på egen hand (okej då, med viss telefonassistans från pojkvännen, men ändå!).
LÄS OCKSÅ: Flytta-till-något-större-stressen
Men jobbigast var nog att komma på hur jag skulle baxa upp Adrian till barnvagnsförrådet, byta hjul, få ner honom i vagnen och sedan ta mig ner i lägenheten igen och packa det sista (kom i sista stund på att jag hade glömt mat till Adrian plus blöjor och våtservetter – och täckjacka till mig själv om vi skulle tvingas till längre stopp utomhus). Sonen blev snabbt grinig, förmodligen eftersom han blev överhettad i sin vinteroverall i väntan på att jag skulle få ner all packning) och jag småpanikade.
LÄS OCKSÅ: Springa maraton när man är gravid
Men så kom vi iväg till slut, blev ett varv runt Kungsholmen i det mulna vädret. Och det gick riktigt bra! Löpningen flöt på i lugnt tempo och Adrian somnade ganska snabbt efter start (han vaknade bara under mitt selfiestopp, haha). Som sagt, är stolt över mig själv. Känns som att en milstolpe har passerats.
Nu behöver jag bara olja in maskineriet och få hela in- och utbaxningsproceduren att flyta på lite smidigare. Om någon har tips, tveka inte att tipsa!
Ett litet steg för mänskligheten men ett stort för Petra 🙂
Heja dig!
Exakt 🙂
Åh, fattar känslan – been there, done that. Men sen när man gjort det ett par ggr så är det ju enkelt. Brukar sätta ner barnen direkt i vagnen, sätta på framhjulet och sist sätta upp cityhjulen. Men har du Adrian i vaggan med vinteroverall på och lyckats få till bältet tillräckligt stort? Inte jag, fast jag satt banden i ytterlägena räcker de inte om vår 4-månadersbaby /mvh en annan oteknisk 🙂
🙂 Han har på sig en overall i fleece och då funkar storleken på banden. Jobbigt bara när han tröttnar på att sitta och vänta på att komma iväg och börjar tjuta 🙂 Hoppas jag får in snitsen på hjulbytet framöver!
Ibland är vissa saker jobbigare i hjärnan (tanken) än i verkligheten, men bara man vågar så inser man
1. Det var inte så svårt
2. Så bra jag är 😉
Kram Cattis
🙂 Kram!
Hur funkar vagnen med Adrian i, tänker då han är så pass liten ännu? Sitter dom bra i hängmattan? Är så sugen på att beställa en sådan vagn men funderar lite kring det där med hur bra de sitter/ligger med hängmattan 🙂
Kan förstås inte svara för Adrian, men han har inte visat några tecken på att vantrivas i hängmattan (han har sovit sig igenom de rundor vi kört och jag har sprungit på flacka asfaltsvägar). Tänker att när han blir större så kan vi ändra underlag och så. För att vara på den säkra sidan för just ditt barn är det en bra idé att stämma av med barnläkare. Lycka till!