Jag – en stolt 39-åring på det 40:e. Foto: Privat.
Blev såklart glad men också lite förvånad när jag blev tillfrågad om jag ville börja blogga för Mama. Jag menar, jag tillhör ju knappast målgruppen med mina 39, snart 40, år.
Men sedan tänkte jag att vad fasen, åldern är ju bara en siffra! Och under dagens löptur runt Kungsholmen (för övrigt en extra rolig runda då jag hade en härlig känsla av flyt som jag inte har upplevt på säkert över ett år!) kom jag på att jag ju på något sätt borde hylla det faktum att jag fyller jämnt i år.
LÄS OCKSÅ: Den otippade mamman som är 10 år efter alla andra
40 är ju fantastiskt, tycker jag idag. Men för några år sedan hade jag en förfärlig ångest inför att åldras. Letade frenetiskt efter gråa hårstrån och köpte dyra antirynkkrämer. Kände obehag inför det faktum att kroppen ju obönhörligen kommer att bli gammal och skrynklig. Jag vill ju inte bli en surtant med grått, stripigt hår och bister uppsyn. Jag vill ju vara ung, glad och pigg!
LÄS OCKSÅ: Bry dig inte om mig, det är bara lite hemorrojder
Nu är jag dock närmare fred med mitt åldrande än jag någonsin har varit. Det känns bra att bli äldre och få mer erfarenhet och pondus. Jag känner mig tryggare i mig själv och kan gå ut och träna eller köpa ett paket mjölk utan att sminka mig först, det kunde jag inte tidigare. Jag känner inte samma känsla av nakenhet när jag visar upp mig osminkad som jag gjorde tidigare och det är förbaskat skönt.
LÄS OCKSÅ: Att komma ut som njutningslöpare
Träningen har en väldigt stor del i hur jag mår och känner mig. Det spelar ingen roll hur fort jag springer eller hur tungt jag lyfter, bara det faktum ATT jag tränar gör att jag mår så otroligt mycket bättre. Att snart bli 40 är tamejfasen en dröm! Det ska jag fira genom att bara träna det jag vill träna, dricka extra mycket bubbel, umgås med min fina lilla familj och springa lopp på roliga ställen.
JA! 40 – here I come! 😉