Härnere i Turkiet umgås jag ju med en hel del yogafolk. Människor som inte bara verkar vara i grym form (tji fick jag som trodde att yoga bara var ”låtsasträning” som man inte blev vältränad av!) och dessutom ha ett inspirerande lugn. Personligen är jag en ganska orolig och rastlös själ, enda stunderna jag verkligen känner mig lugn är efter ett hårt träningspass. När jag inte orkar annat än ligga ner och vila, då känner jag ett skönt lugn. Annars är det mycket tankar som snurrar omkring i skallen och stör friden.
Tidigare idag kom jag på mig själv med att känna oro över att jag inte körde någon konditionsträning härnere. En stress över detta kom krypande och jag blev arg på mig själv. Herregud, jag har ju tränat varje dag. Flera pass, tuffa rörelser som utmanar balans, hållning och psyke. Jag har svettats och flåsat. Ändå är jag orolig över att jag inte skuttar omkring och springer? Varför håller jag på så här?
Bestämde mig nyss för att aktivt öva på att försöka leda bort de oroliga tankarna. Håller tummarna för att jag lyckas. Corepasset vi körde i förmiddags var också väldigt utmanande, inte alls någon äppelplockning i slow motion. Utan rejäla duvningar för hela kroppen, men framför allt för mage, rygg och balans. När en av instruktörerna, Malin, som också nyligen fött barn, kom fram och sa att jag såg stark ut och inte behövde oroa mig för att ”svälla ut” och tappa styrka under graviditeten blev jag så glad. Jag som alltid fått höra att jag är stel och har olika saker att jobba på styrkemässigt. Skönt att få höra detta när jag känner mig som svagast och mest svullen.
Har du tips på hur man skaffar sig ett inre lugn? Tas tacksamt emot!
Foto ovan: Jonas Hansen.
Jakten på harmoni
Taggar
5 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Hej Petra! Jag tycker att du ska lyfta blicken, se dig själv i ett större och längre perspektiv istället för fokusera på varje millimeter av dig själv. Oj, vad nyttigt det kommer bli för dig när barnet äntligen kommer och du får något annat att fokusera på. Livet är så mycket mer än träning, du verkar ha tappat bort det helt. Lyft blicken och ta det lite coolt!
Vill man ha ett inre lugn måste man tyvärr öva på det just genom att ta det lugnt. Sitta ner å tex meditera eller göra yoga, qigong, vandra, paddla havskajak etc. Det är oerhört svårt när man är van vid hård träning och använt utmattning som avslappning men det går om man är ihärdig och tror att det fungerar. När man sen märker resultatet så är det så värt det. Det är ljuvligt att ha ett inre lugn, slår alla adrenalinkickar. Jag laddade inför ÅEC i princip enbart med meditation.
Ja, jag hoppas att du hittar ditt lugn! Det låter väldigt jobbigt att bara kunna slappna av om du är utmattad, och det låter jobbigt att känna pressen att du måste konditionsträna, när du ändå ägnar dagarna åt väldigt bra saker.
För livet bjuder ju på olika faser. Även om du nyligen återfann ett löparflow, måste du nog räkna med att inte kunna springa med den känslan så länge till… och senare så erbjuder ju även småbarn en del utmaningar… 😉 Jag hoppas verkligen att du hinner hitta ett lugn, så att du kan uppleva din graviditet och småbarnstid, med eller utan löpning, men ändå med någon slags harmoni!
Hoppas att t.ex. yoga kan få en stor plats i din träning framöver. Låter som den perfekta kombinationen av mental och fysisk träning.
Åh, vad jag INTE blir lugn och harmonisk när jag hör någon säga att det kommer bli så nyttigt för dig (mig) att få barn. Snacka om att klappa på huvudet och lägga huvudet på sne. Fy, vilket förnedrande synsätt på andras liv!!
Men jag tror på att se lite framåt, se i ett längre perspektiv. Som exempel, jag måste ge min kropp ett break på våren, den är så upptagen med att försvara sig mot pollen och jag har under så många år haft ångest och stress över att den inte funkar just precis då. Men så kommer den där dagen då det klarnar, den dagen är jag lite tyngre och lite mer otränad än förut men vet att jag kommer igen. Det går i cykler, man är inte på topp jämt och då kan jag antingen sörja att jag inte är den jag var eller ta vara på stunden och göra det jag inte gör annars.
Mitt sätt att hitta harmoni går också i cykler, ibland är det i svett och mjölksyra som jag är som mest harmonisk och ibland är det i stillhet och lugnare övningar. Det gäller bara att tima rätt övning för rätt tillfälle. Våga välja bort tankar, låt dem inte få fäste och börja gro. Ring en vän som kan hjälpa dig att få perspektiv, monstren blir mindre om man är två 🙂
Ha det bäst!
Håller med dig, tycker det är förnedrande att få höra att ”det är nyttigt för dig att få barn”. Har tyvärr fått höra det en del och oftast tror jag det är rätt ogenomtänkt. Kanske tycker andra att det varit nyttigt för dem att få barn, men det vet ju föga om hur det förhåller sig för andra.