Från tom till full av bebis. Nu sitter han där och vaggar sig själv. Overkligt är bara förnamnet. Foto: Petra Månström.
Att livet hela tiden förändras är ju inget konstigt. Men det kan förändras olika snabbt. Vissa saker märker man knappt, de bara övergår från det ena till det andra lite omärkbart så där.
Men det här med att få barn vänder verkligen upp och ner på ens tillvaro, på flera olika sätt. Direkt efter att lille Adrian hade sett dagens ljus var det ju dags att dra igång med blöjbyte och matning. Hjälp! Jag som knappt ens hållit i ett spädbarn tidigare. Kände mig ljusår efter pojkvännen som har massor med vana av barnpassning, blöjbyten, spyor, bajskonsistens och annat mysigt. Själv var jag mest livrädd. Tänk om jag tappar bebisen? Tänk om han kolar vippen i vagnen?
Hoppas det blir bättre med tiden, för just nu känner jag mig väldigt sårbar och nybörjaraktig. Fast det måste väl få vara okej det också. Alla är vi nybörjare någon gång…
Du är inte ensam, kände likadant. Har aldrig varit en bebismänniska men mina bebisar älskade jag!
Exakt. Alla är nybörjare någon gång. Du kommer snart få häng på det där och jag tror alla nyblivna mammor (åtminstone med deras första barn) är livrädda att deras barn ska kola vippen för minsta lilla (vilket barnen inte gör), det kommer lugna ner sig (lite i alla fall 😉 ). Mys på med din goding och ta det som det kommer 🙂