Punta Cana Half Marathon – en del av min show. En klar höjdpunkt, med armarna i skyn! Foto: Jonas Hansen.

När gravidhormonerna snurrar runt i kroppen händer saker som aldrig tidigare har hänt. Till exempel är jag numera väldigt gråtmild. Eller, rättare sagt, jag är mer gråtmild än någonsin.

För jag har alltid varit en känslosam person. Tårarna kan spruta när jag ser något Youtubeklipp med gulliga djur alternativt djur som far illa. Men jag kan också börja gråta när jag tänker på hur kort och skört livet är. Sett i ett stort perspektiv är ens egen tid på jorden en fis i rymden.

Så, varför finns vi ens till när vi ändå ska dö en dag? Vilket är syftet? Enkelt, tyckte mannen. Vi är här för att reproducera oss och det kan inte finnas hur mycket folk som helst på jorden, alltså måste vi dö någon gång. Okej, är det så enkelt, tänkte jag och torkade tårarna. Sedan kom de tillbaka när jag tänkte på hur orättvist det är att så många människor i världen far illa. Misshandlas, mobbas, dödas. DET om något är meningslöst med tanke på hur kort livet trots allt är.

Han tillade att nu när vi ändå är här är det lika bra att göra det bästa av det och inte fundera så mycket:

”Livet är din chans att göra succé i din egen show. Ibland är det drama, ibland är det sanslös glädje. Viktigast är att inte gräva ner sig så att handlingen blir tråkig.”

Insåg att han har rätt. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att meningen med livet kanske är enklare än man tror. Det handlar om att göra det bästa av sin ”kvart i rampljuset”. Hur det går till är förstås upp till var och en. Det kan handla om att vara sann mot sig själv, lita på sin förmåga, lyssna på magen och då och då våga ta ett steg ut i det okända. Och våga ta emot applåderna när de kommer.

Minns att när jag sprang mina två ultror i fjol fick jag en del kritik över hur jag kunde springa i mål med armarna i vädret när tiden var så pass ”dålig”. Det var ju liksom bra mycket långsammare än Jonas Buud som vann såväl Swissalpine som Ultravasan i fjol. Men grejen är att Jonas har sin show – jag har min. Vi har olika publik och olika arenor, så är det för alla. Därför kan vi sluta jämföra oss med andra, här och nu.

Önskar er alla en underbar fredagskväll!