Jag har en ”journalistskada” och det är att jag har fått för mig att ett blogginlägg är detsamma som en tidningsartikel. Det måste finnas en tydlig röd tråd, en vinkel och en catchy rubrik. Har sedan jag började blogga för väldigt många år sedan stekt en massa idéer till blogginlägg eftersom min inre, bistra redaktör inte har tyckt att de är tillräckligt tydliga. Men vet ni vad: nu struntar jag i det och låter texten komma medan jag skriver! För jag vill verkligen skriva av mig, få lite av det där som flyter runt i huvudet ner på pränt.
Väldigt svårt att klä i ord, men jag vill verkligen försöka. Tror att det är en mix av en massa olika saker som gör att det skaver lite i mig. Och egentligen är det väl inget konstigt, det är nästan aldrig 100 procent räkmacka – ja, förutom på Instagram då kanske. Men verkligheten är annorlunda. Jag vrider och vänder på de relationer jag har och funderar på vilka av dem som jag ska lägga energi på och vilka som tar mer än de ger. Det är en jättestor anledning till skavet i mig.
För jag har en tendens att bli blockerad och handlingsförlamad när en relation drar åt ett håll som får mig obekväm. Hur mycket får jag tillbaka av det jag ger? Märker den andra hur mycket jag ger? Varför får somliga mig att känna att jag aldrig är prioriterad, att de alltid är på väg någonstans? Då blir det svårt för mig som sällan har energi, tid eller lust att boka in fler träffar med vänner än max några per vecka. Att klämma in fler ”bara för att” ger inget tillbaka, det skapar bara stress.
Så den biten skaver rätt rejält och är extra jobbig eftersom jag har hamnat i en låsning och inte vet hur jag ska gå vidare. Sedan är jag en extremt otålig person som har svårt att förlika mig med stiltje. Eller när saker inte går som jag vill. Eller när jag blir ombedd att vänta på besked. Besked som aldrig kommer och saker som blir hängande i luften. Har funderat på om den här röran i huvudet kan ha något att göra med att jag för första gången på typ 25 år inte har syntetiska hormoner i kroppen eftersom jag inte längre äter p-piller – ett krav för att få delta i myomstudien jag är med i. Måste gräva mer i det där, tror jag.
Puh…väldigt skönt att skriva av sig. Blir middag strax och en tidig kväll, tror jag. Helt slut i huvudet efter att ha poddat trots en jobbig rethosta som inte riktigt släppt än. Någon som har tips på bra Netflixserier som jag kan halvsova till idag? Kram!
Foto bilden ovan: Evelina Sigetty
Det är något som skaver…
Taggar
12 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Löpprogram för nybörjare: klara 5 km på 5 veckor tillsammans med mig!
//Stolt reklam för egen verksamhet 🥰// Nybörjare...
-
Vässa löparformen inför sommaren med mig! Mitt onlineprogram är här!
Härliga nyheter! ÄNTLIGEN har anmälan till mitt...
-
Du missar väl inte löparjulkalendern?
Vill bara tipsa om LÖPARJULKALENDERN 2021! Där...
-
Uppmaning till alla idrottslärare därute!
Du idrottslärare som läser det här, snälla...
-
Därför springer Pischa Strindstedt mer än någonsin
Pischa Strindstedt är en av Sveriges populäraste...
-
Galet god pasta ragù di salsiccia!
Alltså snälla. Den här pastarätten är så god att...
Träffa vänner några gånger per vecka? Det har jag nog inte gjort sen tidiga 20..! Uff, känner att jag får skärpa mig lite på den fronten.
Alltså, det är ju så mysigt! Men man hinner knappt, vet hur det är!
Skav är jätteoskönt. Jag har haft det i perioder av livet. Lyckligtvis inte på länge. Och att träffa vänner – kvalitetstid – VARJE vecka hinner jag definitivt inte.
Regelbundet nöjer jag mig med. ”Det är lika för alla” upplever jag, och därför finns förståelse.
Innebär det skav är det kanske inte rätt?
Helt rätt…innebär det skav är det nog ett tydligt tecken på att det inte är rätt. Och angående vänner, har ett stort behov av att vrida och vända, diskutera och bara ”gagga” ihop med vänner – det är mycket begärt att få till det så ofta som jag vill. Men när det väl blir av så ger det SÅ mycket. Särskilt om vännen ifråga verkligen har avsatt tid åt OSS och inte måste hasta vidare till nästa grej efter två timmar 🙂
Kom på en sak. Ett större umgänges-behov kan kanske bero på olika ”jobbliv”. De flesta går ju till ett kontor dagligen/ofta. På ett fd. jobb hade jag t om merparten av mina vänner. Inte nu längre, men jag har kära kollegor att diskutera högt och lågt med (och ja, lunch och någon fikapaus räcker för det eftersom man gör det flera dagar/v).
Så de vänner som inte verkar lika angelägna att ses, har troligtvis samma situation som mig. Inte lika stort ”pratbehov” (pg a får det tillfredsställt typ dagligen) i kombo begränsad tid.
Det kan vara en tanke att landa i. Det behöver alltså inte vara alls skav hos DEM, och denne menar inget illa ?
Kram
Känns som om att mycket har att göra med din fars död. Hur du mår. Hoppas att ni alla kan gå vidare, hur man nu gör det? Söka hjälp förstås, hoppas att Adrian kan umgås mycket med sin mormor. Det gör nog henne gott?
Ja, det kan nog säkert stämma. Inte tänkt på det. Så mycket i tillvaron som blev uppochnervänt då, så mycket nytt, stort ansvar som kom in… Kramar!
Vet inte vad du gillar för typer av serier men två som jag sett nyss är den norska serien Ragnarök samt Locke & Key. Sen är ju den norska serien Twin på svtplay himla bra! Lite mystisk är också den tyska serien Dark. Eller varför inte den danska Rain (båda två netflix). Vill du ha lite löpning får du kika in dokumentären Barkley marathon på youtube! )Tror den ska finnas där)
SÅ bra tips! Barkley Marathon på Youtube ska jag kolla in DIREKT! Tack :*
Ja, det skaver! Ett exakt uttryck! Börjar närma mig 40 och mycket har börjat ”skava”! Har alltid hittat tid till träning och tid till barnens aktiviteter och tid till ”husfix”! Sista tiden känns som ett evigt jagande till denna tid! Vet inte varför men ett skav har kommit smygande… så svårt just nu att hitta ett fokus, mycket är en röra och löpningen är min tid!
Känner igen det där med ”skav”, är själv en ganska ”högkänslig” person som i perioder lägger för mycket tid på att fundera på vad andra tycker och tänker om det jag gör och kanske speciellt det jag inte gör då jag ofta är den som tar tag i saker. Jag har mer och mer kommit till insikt och accepterat att olika tidsperioder i livet har olika utmaningar som man behöver lägga energi på rätt saker. Nu, som 44-årig trebarnsmor och hustru, mellanchef och med insikt kring hur viktig träningen är för min psykiska och fysiska hälsa så är det familjen, jobbet och mig själv (träning) som jag investerar mest tid och energi i. Mina närmaste vänner träffar jag inte ofta men ibland och det är ofta fantastiskt. Umgås just nu mer med grannar, föräldrar till barnens vänner etc för att det är enklast och kan kombineras med något av mina andra fokusområden (familj och träning). Har sett att mina föräldrar efter att vi barn lämnade hemmet hittade tillbaka och började umgås mer intensivt med sina gamla vänner, och nya, igen och det inger mig hopp inför framtiden ?. Var tid har sitt fokus och här och nu behöver min ”trebenta pall” balanseras mellan familj, mig själv och jobb ?.
Ställ inte för höga krav på dig själv. Lägg din energi på det som ger dig mest tillbaka. Du är toppenbra, ta hand om dig! ?
Du verkar i alla fall ha många vänner att träffa. Jag har 2 som jag inte träffat på flera år utan endast via telefon och 1 som jag träffar kanske 4-5 gånger per år! Sen är det nada. De jag haft förut har alltid jag fått kontakta för de hör aldrig av sig till mig. Nu har jag tröttnat. Har heller ingen familj eller släkt. Fast skönt att inte behöva bry sig om andra och sköta sig själv. Blev lite långt och bittert kanske men ville ändå berätta lite om mitt läge. Hoppas du ursäktar.