Nyligen fick jag ett mejl från en läsare. Läsaren arbetade som coach men hade nu hamnat i en rejäl svacka. 
Kroppen svarade inte på träningen i önskad utsträckning, gnistan var borta och de negativa tankarna hade tagit över.
”Vad gör man när man råkar ut för det här? När ens arbete är att inspirera, motivera och hjälpa andra? Har du någonsin känt dig misslyckad och hur tar du dig tillbaka?”
Så löd frågan. Genast började jag leta mig tillbaka i minnet. Har jag någonsin känt mig misslyckad? Svaret är ja. Sedan funderade jag på anledningen till de här känslorna. Jo, att jag har haft orealistiska krav på mig själv.
Vi är alla människor, varken mer eller mindre, med alla våra fel och brister. Vad är det som säger att jag skulle vara immun mot svackor bara för att jag jobbar som coach, inspiratör eller liknande? Inget alls!
Jag tror det är viktigt att skilja på två saker:
1. Dina egna krav på dig själv
2. Ditt arbete som coach/inspiratör etc
Det är två olika saker. Hur du presterar i din egen träning har ingenting att göra med hur du presterar som coach. Såvida du inte låter de här två sakerna påverka varandra.
Ibland måste man bara koppla på autopiloten och bara ”gå till jobbet” (det är förstås en omskrivning för många saker i livet, inte bara att gå till  en arbetsplats). Ibland (oftast!) skuttar man iväg till jobbet med lätta steg. Ibland orkar man helt enkelt inte gå till jobbet utan måste ta en paus för att återhämta sig, samla nya krafter och motivation. För att tanka ny energi. Om det sedan innebär att ta helvila från löpningen, byta sport för ett tag, åka till en avlägsen stuga och andas fjälluft eller något annat är upp till dig. Det är du själv som avgör vad du behöver göra för att bana väg för ditt eget välmående.
Har du fler tankar på hur man kan ta sig ur svackor, kommentera gärna. Var rädd om dig! Och ha en fin lördagskväll!