M

KROPPSHETSEN HAR ERSATTS AV KARRIÄRHYSTERI

av | jul 9, 2018 | Karriär, Personlig utveckling | 7 Kommentarer

Träna som en elitidrottare! Släpp din egen klädkollektion! Bilda familj, helst med minst tre barn! Klättra uppåt, uppåt och blicka inte tillbaka – ”You’re not going that way”, för att återge ett på Instagram överanvänt citat.
För några år sedan var det kroppshetsandet som stod i centrum i sociala medier. Felfri hy, stora bröst, slanka ben, platt mage – helst med rutor. Tack och lov ebbade det där ut lite och jag tycker att det är lite lugnare nu. Fler kroppar får synas och kroppspositivismen vinner allt mer mark. Kort sagt: acceptansen för att vi faktiskt får se ut precis hur vi vill har blivit större.
Men istället för kroppshysteri får vi nu dagligen känna på karriärhetsen. Bilder på jobbmingel, nätverksmiddagar och karriärluncher flimrar förbi i flödet. Aldrig har det funnits så många som känt sig manade att skriva böcker och föreläsa i ämnet. Det är lätt att känna att man har hamnat på efterkälken.
karriärhets
Överallt diskuteras nästa steg, framtidsplaner och storstilade mål. Sätt mål så höga att din omgivning skrattar åt dig! Stig upp fyra på morgonen så att du hinner träna ett stenhårt pass inför nästa Ironman innan du går på nästa tolvtimmarsarbetsdag! Barn? Visst kan du fundera på det, men du har väl läst hur mycket efter du hamnar karriärmässigt varje gång du är föräldraledig? Men om du bestämmer dig för att köra så kan du ju inte bara skaffa ett barn – nej, minst tre är det som gäller!
Ett tag rycktes jag med i den där hetsen. Jag trodde också det ett tag, att jag bara måste vilja växla upp och ha som mål att omsätta en massa miljoner för att känna mig lyckad. Tvingade mig själv att springa på mingel och nätverksträffar fast jag avskydde det. Samtidigt som jag avundsjukt scrollade bland alla till synes lyckade entreprenörers Instakonton och kände mig så fel och misslyckad. Tills livet gjorde sig påmint och den där jakten på framgång helt förlorade betydelse. Då blev det så tydligt vad som verkligen betyder något: familjen, de nära vännerna, att ha någonstans att bo och att få känna sig fri. Att ha kommit till den insikten känns SÅ skönt.
Och att inte längre sträva efter att bli bäst, bäst, bäst betyder ju inte att jag inte längre har några jobbmål. De har bara prioriterats om en aning, till något som känns mer hållbart och harmoniskt för just mig.
Fler tankar i ämnet? Berätta gärna!
Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Taggar

7 Kommentarer

  1. Lisa

    Kloka ord!! Försöker själv hinna med jobb (karriär oklart, men mitt jobb?. Helt utan mingle och nätverkande) min tre (hrm, oklar varifrån det kom. Hadde inte instagram förrän efter tvåan och då hadde jag redan kommit på den ”geniala” kamikaze-idén med tre) samt försöker hinna med att träna… Fick i ett anfall av hybris för mig att springa maraton i höst, men insåg mina begränsningar i tid och håller mig till planerat halvt maraton.
    När jag läser din text blir allt lite läskigt…. Vad är mina idéer!?! Hur mkt suger jag åt mig som en Svamp Bob fyrkant utan att vara medveten om det!????.
    Tror jag lärt mig avgränsa mig hyfsat, men oklart. Högkänslig och lite osäker ibland…. Men ändå envis och stark!
    Sociala medier är både ont och gott för oss med lite läckande filter ❤️

    Svara
    • Petra Månström

      Bra skrivet! Och apropå HSP…att jag tar åt mig så mycket av det jag läser om karriär beror säkert på ett läckande filter =)

      Svara
  2. Lisa

    Jepp. Börjar få kläm på filtret för känslor. Vilka är mina, vilka är andras… Men detta med krav och förväntningar är lite klurigare. Jobbar aktivt på att kontrollera tätheten på hålen. För vill absolut inte vara utan min känslighet, men gärna kunna justera och skärma mig när jag vill ???

    Svara
  3. Johanna

    Bra text, bak och framsidor med sociala medier helt klart, lika bra att de finns, lika onda kan de vara och det är så lätt att dras med och ju mer matad vi blir desto mer blir det en sanning om hur saker bör och inte bör vara… Gör mitt bästa för att sålla och välja vad jag vill se och inte, vad jag ska ta till mig och inte…

    Svara
  4. Bellsan

    Jag var på jobbintervju för några veckor sen. Kvinnan som intervjuade mig, frågade om vilka karriärmål jag har. Mitt mål, just nu, är att att ha ett givande och utvecklande arbete som harmoniskt kombineras med familjen och privatlivet. Hon såg närmast chockad ut. Ville jag inte bli chef, egen, omsätta åtta miljoner, skriva en bok om mitt liv eller joddla mig uppför Kilimanjaro?
    Men nej. Jag har haft högt uppsatta mål. Jag har nått flera av dem. Jag har njutit av känslan, men också slagits av insikten som kom sen. Jaha, nu då? Jag har fått andra saker i livet som är viktigare.

    Svara
  5. Anna

    Igenkänning på den… Dessutom tycker jag att det är väldigt mycket bilder på Kärnfamiljen där alla ler glatt när de gör olika mysiga familjeaktiviteter som flödar över på sociala medier. Inget fel i det men det blir väldigt ensidigt och i många fall känns det väldigt tillrättalagt och tillgjort. Kanske en kan kalla det hets, och jag väljer nog att göra det från mitt perspektiv. Jag vet inte om jag ska av följa dessa, det kanske är bättre att ta upp diskussionen. Lite som du skriver, hetsen har ju säkert drabbat de som känner sig tvungna att lägga ut sådana inlägg och de känner sig nog stressade och pressade att göra så för att känna sig lyckade. Livet är så mycket mer än vad andra tycker om en!
    Stay true to yourself Petra, för att svänga mig med lite engelska fniss…

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!

Maratonpodden

Senaste inläggen